Nu är det ett år sedan ett helt hockeylag utplånades i en flygkrasch. Stefan Liv var en av spelarna ombord på Lokomotiv Jaroslavls flygplan som skulle resa till Minsk för KHL-premiären. Jag tänker samma sak i dag som jag gjorde när jag fick beskedet om olyckan.
Jag tänker på en gammal vän till mig från Eskilstuna som i tjugoårsåldern skrev en roman.
Vi kan kalla honom P.
När han var färdig med sitt mästerverk så lät han mig och en annan vän, vi kallar honom A, läsa allt han hade skrivit.
Han stämde träff med oss på ett fik i Eskilstuna och där ville han höra vår dom.
Jag berömde P och jag tycker fortfarande att det är synd att romanen aldrig blev utgiven.
A började med att berömma den hopfulle unge ”författaren”.
Sen sa A:
- Men jag gillar inte slutet.
P blev bestört.
- Vadå, vad är det för fel på slutet, sa han.
A svarade:
- Det är lyckligt. Jag gillar inte lyckliga slut. I verkliga livet finns inga lyckliga slut.
P blev ledsen.
Och jag har ofta tänkt tillbaka på den där stunden.
Hur grymt det kändes.
Hur elak jag tyckte P var, men också: hur rätt han hade.
Det finns inga lyckliga slut.
Eller som Hank Williams sjöng: ”I `ll never get out of this world alive”
Stefan Liv blev bara 30 år.
Vi ska givetvis glädjas över alla fina minnen – och påminna oss själva hur viktigt det är att ta till vara på vår egen tid.
Personligen glömmer jag aldrig Stefan Livs glada humör. Eller SM-finalen 2010 när han tyckte att HV 71 och Djurgården borde ha delat på guldet eller när han plötsligt fick hoppa in i VM i Bern och räddade bronset åt Tre Kronor så att Kenny Jönsson kallade Stefan för ”det andra Monstret”.
Eller när jag själv hade äran att dela ut Guldpucken till honom i Quebec
Det är alltid sorgligt när människor går bort.
Ju yngre de är – ju hemskare är det.
Och Stefan Liv blev bara 30 år.
Helst skulle jag bara vilja le åt fina minnen i dag.
Men jag känner sorg. Och nästan lite ilska.
Över exakt det som A sa den där dagen på det där fiket i Eskilstuna.
- I verkliga livet finns inga lyckliga slut.
Mest kommenterade inlägg