I dagens tidning skrev jag vem jag tyckte Pär Mårts skulle välja först om han skulle tvingas kasta in en forward som back i händelse av att backskadorna blir för många. Jag sa till Mårts att jag ställde frågan lite med glimten i ögat, han log och sedan sa han samma namn som jag nämnt.
- Niklas Persson. Han skulle klara det bra.
Lojale Persson i fjärdekedjan fick faktiskt vikariera som back i två perioder mot Kanada i VM i fjol, i den sista betydelselösa gruppspelsmatchen. Och skulle för många backar tvingas kasta in handuken i detta VM så står Persson nära till hands att bli back igen.
På riktigt.
Inget som skrämmer Persson själv.
- Om det skulle behövas så är det klart att jag skulle hoppa in som back. Det sägs ju att när man inte längre kan spela forward, så har man fem säsonger kvar som back, hahaha.
Han blev snabbt allvarlig.
- Ja, ja. Jag vet. Det är svårare att bara back än man tror som forward. Det är det. Jag har varit det några gånger i elitserien också, med både Leksand och Linköping. Och jag minns hur Ivan Majesky fick hjälpa mig då. Och värst var första gången jag var back i elitserien. I mitt första byte blev jag totalt uppsnurrad av Jörgen Jönsson, som gjorde mål. Det var ingen bra start.
Till sist sa Persson:
- Jag spelar var Mårts vill ha mig. Jag gör allt som krävs för det här laget.
Mest kommenterade inlägg