Min krönika i dagens tidning:
—————-
HELSINGFORS, Finland. Det skulle vara lätt att klippa till med:
- Vad var det jag sa.
Eller göra sig lustig över att vi visst fick se ett lag som ville vinna till varje pris:
Finland.
Men jag gör inget av det där. Jag lyfter på hatten för Pär Mårts och Tre Kronor i stället.
Tack för underhållningen.
Tack för att det går att tro på svensk hockey igen.
Klart det var snopet med förlust mot Finland och att det kändes som gamla tider, då Tre Kronor hade en märklig förmåga att vara sämst när det gällde som mest i slutet av både VM-turneringar och OS.
Jag tycker fortfarande Pär Mårts gick emot sina egan ideal det när han bytte ut Stefan Liv mot Daniel Larsson.
Men jag tänker inte gnälla mer.
Jag är tacksam över att ha fått följa detta svenska lag under Karjala Cup.
Sverige slog Tjeckien och Ryssland.
Sverige var knappt fyra minuter från att vinna Karjala Cup.
Att det blev förlust mot Finland berodde på att Tre Kronor inte riktigt orkade hela vägen och att Finland var väldigt bra.
Det berodde INTE på dålig taktik, Sverige ska inte spela på ledning och börja backa hem, lag som spelar på ledning förlorar 99 procent av alla matcher.
Och jag har hört att folk satt hemma och hojtade över Sebastian Erixsons misstag. Som kan vara spektakulära.
Men hallå, Sverige?
Ni ska jubla över de unga talangerna i Tre Kronor.
* Sebastian Erixon!
Att hojta över hans misstag är som att kritisera en konstnär för han råkar droppa färg på golvet eller som att bli besviken på Lionel Messi för att han förlorar en nickduell. Erixon vågar satsa framåt, han är smart, han är rörlig, han är hela tiden spelbar – han kommer att bli en superstar i NHL.
* Mattias Ekholm!
Han är också en blivande NHL-stjärna. Den här 20-åringen, som inte spelat mer än 19 elitseriematcher i sitt liv, överglänste den mäktige Magnus Johansson. Ekholm fick också pris som turneringens bäste back.
* Marcus Krüger!
Han är så smart att han ibland är för smart för sitt eget bästa. Inte ens lagkompisar i landslaget förstår vilka smarta pass Krugër kan slå. Här har ni en spelare som bara kommer bli bättre, ju bättre spelare han får omkring sig.
Det har varit fantastiskt att se de här unga talangerna ta för sig på den här nivån.
Och så Robert Nilsson, förstås. ”Lill-Magic”.
Han gjorde fyra mål i turneringen, lika många som hela Tjeckiens lag.
En ”gamling” som Daniel Fernholm har också visat hur mycket bätte man kan bli i KHL. För att inte snacka om Stefan Liv. Uppriktigt sagt vet jag inte vem jag skulle välja som förstemålvakt i VM – Liv eller Monstret?
Både Robert Nilsson och Daniel Fernholm sa att de ”hoppas få vara med” i Channel One Cup i Moskva före jul.
Bara en sån sak.
Detta är landslagsturneringen som svenska stjärnor under många år gjorde nästan allt för att slippa.
- Nu blir det nog annorlunda. Det är kul att spela i landslaget och att få spela den här hockeyn, sa Robert Nilsson och forsatte:
- Jag längtar redan till turneringen i Moskva.
Till sist några rader om Mårts typ av hockey:
I mejl har jag läst: ”Sverige spelar som Kanada gjort i alla tider – då man går rakt på mål”.
Ni som säger så, ni har missat hela grejen.
Många NHL-lag har ett grundtänkt som inte alls går ut på att vara kreativ och att våga och att spela hockey i en miljö där det är tillåtet att göra misstag (som i Mårts lag). Utan man har fokus på att göra få misstag, man slår helst sarg ut och man slår in puckar på chans i anfallzon att jaga på.
Mårts vill inte se bortslagna puckar, han vill inte se någon slå sarg ut – han vill se kreativ ishockey och att man håller pucken inom laget.
Det är en modig taktik som många tuffa coacher i NHL inte törs använda.

