Henke gillade inte min fråga

Här få ni en text till – skriven efter att jag varit i Rangers omklädningsrum.

NEW YORK. Inte läge att ställa frågor om VM, sa en kollega.
Jag försökte ändå.
Då var det slutsnackat med Henrik Lundqvist.
För honom finns inget som heter VM.
Utan något helt annat.
- Det enda jag tänker på är att vi ska vinna på torsdag.

Det var efter en lång frågestund, först med amerikanska journalister, sedan med oss tre svenska journalister, jag började:
- Jag vet att du kommer hata den här frågan, men…
Längre kom jag inte.
- No more questions, sa Henrik till en PR-man intill sig.
Aj, fan.
Senare hann vi byta några ord till och det är inga ”hard feelings”, jag begriper naturligtvis att Henrik Lundqvist inte ägnar en sekund av sin tid åt att tänka på VM och det ska han inte göra.
Även om alla vi andra inte ger Rangers en chans att vinna på torsdag, så måste förstås Henke tänka att det är möjligt och lagkompisen Jaromir Jagr pratar om att Rangers ska skriva historia och vända underläge 0-3 i matcher och vinna fyra raka.
Det kommer inte hända.
Pittsburgh är för bra.
Rangers kanske kan vinna på torsdag.
Men fyra raka?
Glöm det.
Jag är däremot övertygad om att Henrik Lundqvist kommer att få namnet på Stanley Cup-bucklan innan hans karriär är över.
Han var inte bra i den tredje matchen mot Pittsburgh (3-5 på hemmaplan).
Christian Bäckman och Fredrik Sjöström var bättre. Båda två.
Bäckman var nära att göra mål.
Sjöström åkte på en riktig tjuvsmäll – men reste sig upp direkt.
Jag skulle vilja se alla tre Rangers svenskar i VM-laget.
Henrik Lundqvist är en av världens bästa målvakter.
Allvarligt talat – vem är bättre?
Jag kan inte komma på någon.
Rangers förlorade inte den här matchen på grund av sin målvakt. Han skulle kanske tagit ett av de fem insläppta.
Rangers förlorade för att Pittsburgh var vassare framåt och hade en energi i sista perioden som saknades hos de flesta av Rangers utespelare.
Vad hade då Henke att säga efter slutsignalen?
- Det var en svår match. Jag hade inte så många skott på mig och såna matcher är svåra. Några av deras mål, i power play, då såg jag inte pucken överhuvudtaget.
- Det är klart att det är frustrerande. Det var en tuff förlust Det viktiga nu är bara att ha fokus på nästa match. Det finns inget annat att tänka på. Vi måste vinna nästa match – that´s it.
Något mål du skulle vilja ha tillbaka, undrade en journalist.
- Allihopa, sa Henke och försökte skratta.
- Med lite flyt hade vi kunnat vinan två av de tre första matcher. Nu leder de med 3-0. Det är klart det är tungt för oss.
Är det jobbigt när publiken hånar dig, de kan ju vara ganska hårda här, sa en annan reporter.
Då skrattade Henke. På riktigt.
- Nej, då. Jag vet vad jag kan.
Sen började jag med min ”jag vet att du kommer att hata…”
Andra spelare, då?
Sidney Crosby var okej – men jag undrar om han inte är lite halvskadad.
Jaromir Jag var bäst i Rangers.
Evgenjy Malkin var bäst på plan.

————-
* Malkin, ja.
Gunnar Nordström mejlade mig under matchen:
”Ta trion Malkin, Ovetjkin och Crosby – det är inte helt lätt att säga vem som är bäst i NHL just nu.”
Verkligen inte.
Just i kväll håller jag på Malkin.
* Men största stjärnan ”in da house” var Mario Lemieux.
Jodå, jag försökte snacka med honom också.
Det gick inget vidare. Inte det heller.
Han tog artigt i hand men sa:
- Jag ger inga intervjuer.
Då gav jag upp för kvällen och kamrat Bjurman från den andra kvällstidningen, som var med hela racet, log lite åt mig.
- Det går bra för dig i dag.
Ja, jävlar.
Men förutom Malkin.
Nationalsången före matchen – vrålet, rysningarna.
Det var mäktigt.