Att när man skulle bygga en ny mur längs Vasaparken så gjorde man den snygg, lättskött och hållbar. Inte i betong. Inte nåt stålgaller fyllt med stenar. Utan bohuslänsk granit, vackert skuren i rejäla block som kommer att hålla i minst 100 år.

Ett konstverk i gatuplan. Heja den som för ett år sedan fattade det beslutet!

Bara en vecka kvar till årets vetenskapsfestival i Göteborg med tema ”hjärnan”. Så många roliga frågor som kan få svar:

Kan man stimulera en fisk så den får större hjärna? (Svar lördag 28/4 kl 13 på Sjöfartsmuseet)

Varför kan musik få oss att gråta? (Svar 25/4 kl 17.30 i Konserthuset)

Hur ser det ut inuti hjärnan? (Svar 28/4 kl 10 i Domkyrkan)

Finns det kriminella hjärnor? (Svar 26/4 kl 18.10 på Pedagogen)

Syns kreativitet i hjärnan? (Svar  26/4 kl 12 på Psykologen)

Varför är tonårshjärnan speciell? (Svar 26/4 kl 20.30 på Bio Roy)

Är det nyttigt att vara nyfiken? (Svar  26/4 kl 17.30 i Nordstan)

Mer frågor på http://vetenskapsfestivalen.se/ Fler svar över hela stan mellan 25 och 29 april.

Det här är bilden som var för farlig för att visas på Världskulturmuseets Jerusalem-utställning  i Göteborg. I morgon är den en av 20 bilder med religiösa motiv som visas i Foajébaren på Stadsteatern av fotografen Elisabeth Ohlson Wallin och författaren och konstnären Carl Johan de Geer innan kvällens föreställning av Bibeln.
För Bibeln är inte bara en pjäs som hittills lockat över 10 000 till femtimmarsföreställningen på Götaplatsen utan också ett seminarieprogram kallat ”Söndagsskolan”. Här har man pratat om Bibeln som litteratur, politik, och helig skrift. Diskuterat om Koranen, Toran och Bibeln är redskap för livstolkning eller verktyg för att hålla människor i schack. Och till Foajébaren i morgon klockan 13 har Elisabeth Ohlson Wallin och Carl Johan de Geer valt ut tio personliga favoriter bland religiösa bilder som de kommer att bolla mellan sig för att prata om hur människor reagerat på dem.
Att Elisabeth Ohlson Wallin bland de tio väljer en av sina egna bilder är rätt naturligt, ingen har väl som hon väckt debatt med sina fotografier av utsatta människor i religiösa miljöer, men även Carl Johan de Geer har valt en av hennes bilder till morgondagens seminarium där det även bjuds på Bibel-Quiz.
Uppsättningen av Bibeln med tillhörande seminarieprogram har blivit en oväntad succé för Göteborgs stadsteater som fått lägga in flera extraföreställningar. Spelas till och med 10 maj. Sista ”Söndagsskolan” är 29 april.

…till vårt statsskick hittar jag på GT:s ledarsida, signerad Karl-Henrik Sax:

”Finlands nye president Sauli Niinistö kommer till Stockholm på tisdag och möts med pompa och ståt.
Vår nye prins Daniel var på AB Volvo i Göteborg häromdagen och togs emot som en kung.
Den ene är vald av folket. Den andre är utsedd av sin fru. Det är skillnaden mellan republik och en modern monarki.”

En golfbana, ett berg och en statlig pir. Några exempel på utflyktsmål i ”Göteborgarnas Lilla Promenadguide” med 123 utflyktstips i Göteborg, södra Bohuslän och norra Halland. Boken som inspirerat mig till flera utflykter i omgivningen har precis kommit i ny utgåva i fickformat och med ett 40-tal nya utflyktsmål, men för oss som är 50 + är nog ändå den gamla storleken att föredra. Här får man ta med förstoringsglas för att kunna läsa kartorna.

Varför ringde Röhsskachefen Ted Hesselbom runt till kollegor i Europa för att höra hur de använder sina fonder i stället för att slå en signal till Göteborgs konstmuseum 600 meter bort?
I går kom Hesselboms redogörelse för hur Röhsska museet använt sina fondmedel. I dagens GP berättar Röhsskachefen att han ringt runt till kollegor i Europa för att höra hur de använder donerade medel och att han där fått stöd för sitt sätt att tolka reglerna.
Vilka kollegor och på vilka museer och i vilka länder framgick inte av artikeln.
Och hur insatt är Hesselbom i vilka lagar och förordningar som gäller donerade medel i de länder där dessa kollegor jobbar? Enligt samma artikel visste inte Hesselbom när han tog jobbet på Röhsska ens att fonder och stiftelser existerade,
I stället för att ringa runt i Ruropa hade det varit enklare att slå en signal till Göteborgs konstmuseum 600 meter upp för Avenyn, det enda av Göteborgs museer som också har betydande tillgångar i fonder. Men då hade han fått ett helt annat svar på sina frågor.
Göteborgs konstmuseum har sju fonder, varav fem ska gå till inköp av konst.
Varje år finns mellan 1,6 och 1,7 miljoner kronor att använda till inköp beroende på avkastning.
Används de pengarna till något annat än inköp av konst?
– Absolut inte, säger Isabella Nilsson, chef på Göteborgs konstmuseum.
Göteborgs konstmuseum har inga andra anslag för konstinköp, utan det är med fondmedlen museet kan förnya och komplettera samlingarna.
Förra året inhandlades bland annat två filmer, två videoverk och ett antal målningar och oljor av bland andra Jens Fänge, Helene Billgren, Maria Lindberg och Märta Ivarson-Taube för drygt 1,3 miljoner kronor.
Fondpengar har även använts till transport och installation av de inköpta konstverken.
I sin rapport till kulturförvaltningen och kulturnämnden skriver Hesselbom att när det gäller fondmedel följer Röhsska en tradition och ordnIng som gäller på de flesta museer i det demokratiska Västeuropa.
Bevisligen inte.

Att spela tillsammans i en orkester ger barn lugn, trygghet och självförtroende. Det vet man i Hammarkullen sedan stjärndirigenten Gustavo Dudamel drog igång El sistema i stadsdelen. Och det tror man även i Södertälje där man nu drar igång en liknande satsning med Stockholmsfilharmonikerna som inspiratörer.

”En fjärdedel av barnen i Södertälje lever fattigt. Många vet inte vad musiken betyder i samhället. Vi vet att musik kan förändra. Nu ska de här barnen få hitta till nya rum”, säger kulturskolechefen Ola Bjerding i Dagens Nyheter.

Vem fortsätter kedjan?

Påsken är räddad. I dag kom Bodil Malmstens nya bok med posten till redaktionen och bara titeln sätter igång fantasin. ”Och en månad går fortare nu än ett hjärtslag”. Om livet från maj 2009 till juni 2010 i staden där hon bodde efter Finistère.

”Det enda som krävs för att få sälja lägenheten i staden efter Finistère, staden där jag inte trivs – förutom någon som vill köpa den – är intyg på att det inte finns termiter.

Jag ringer firman som intygade att det inte fanns termiter när jag flyttade hit. Termitfirman skickar en sympatisk termitinspektris, termitinspektrisen tar i hand, stiger på, ser sig om, skriver kvitto på 80 euro, tackar för sig, tar i hand och går.

Det tar mindre än fem minuter.

Inga termiter.

En ödslig smäll ekar i trappuppgången när porten slår igen efter den sympatisa termitinspektrisen.

Här sitter och jag och inte så mycket som en termit.

Sedan kommer grannen och all ödslighet är förbi.”

Baksidestexten är allt jag tillåter mig att läsa innan den nya boken åker ner i väskan, annars blir det inga kultursidor gjorde till påsken och då missar GT-läsarna författaren Malin Lindroths funderingar om djurgravspoesi och rapport från djurkyrkogården på Hisingen, författaren Ellen Mattsons lördagsspalt, trädgårdsjournalisten och författaren Karin Berglunds recension av ett nytt fantastiskt praktverk om Gunnebo slott och författaren Viveca Lärns berättelse om Delsjövägen i GT-kulturens serie om gator i Göteborg.

Fyra utmärkta anledningar att läsa GT i helgen! Själv sitter jag vid havet och läser Bodil Malmsten…

Den som har vägen förbi östra Turkiet, Kaukasus, Iran och Irak kommer att se den här irisen växa vild på sommartorra stäpper och ängar. Man kan också ta sig till Botaniska trädgården i Göteborg och kolla in lökängen vid entrén där Iris reticulata också verkar trivas. ”Egentligen är de inte lämpade för vårt klimat… Vi planterade sju sorter inför våren 2008, fragment återstår av sex av dem, men ‘Edward’ är undantaget som överlevt och frodas”, skriver lököngsansvarige Henrik Zetterlund i sin blogg där man kan följa blomstringen vecka för vecka. Det gör jag…

Nej, man är inte privat på Facebook om man presenterar sig med namn och titel. Efter ett extrainsatt möte fick dramaturgen Göran Gademan i eftermiddag en erinran av Göteborgsoperans ledning för den Facebooktråd han drog igång och medverkade i som utvecklades till en grov sexistisk attack på GT:s och Expressens kritiker. Gademan har brustit i sitt omdöme , säger ledningen och tar avstånd från ”det språkliga klimat” som använts.

Ja, Gademan har skadat operan. Och det är bra att ledningen nu vill sätta upp riktlinjer för hur de anställda kan uttrycka sig i sociala media utan att det får konsekvenser för arbetsplatsen. Men ännu viktigare är kanske att ledningen tar upp de sexistiska värderingar som verkar råda bland vissa av de anställda. Sådana påverkar ju också verksamheten och arbetsplatsen även om de aldrig blir offentliga.

Gademan var ju inte den ende anställda på operan som var inne på Facebooktråden. Ingen reagerade.