Är verkligen lögner och oetiska handlingar kulturnämndens vilja?
I en debattartikel i dagens GT går förra kulturkommunalrådet Helena Nyhus (S) till attack mot Röhsskachefen Ted Hesselboms kritiker. Nyhus, som satt som politiskt ansvarig under fyra av Hesselboms fem år på Röhsska, hävdar i sitt debattinlägg att mycket av det som Röhsskachefen kritiserats för är sådant som helt och hållet följer den politiska nämndens vilja.
Ett extremt intressant uttalande, men tyvärr preciserar inte Nyhus vilka handlingar hon menar.
+ Är det att Hesselbom ljög för sin chef om att hans skulder till kronofogden var betalda?
+ Att han sålde egna prylar för 100 000 kronor till museet under sin sambos namn och själv attesterade räkningarna?
+ Att han marknadsförde sprit på museet för ett företag där han själv var PR-agent?
+ Att han ropade könsord åt en medarbetare?
+ Att han falskeligen anklagade modeskaparen Tommy Hilfiger för rasism i en utställning på museet?
+ Att han lät ett jeansföretag ställa ut en reklamkampanj på museet, lanserade den som museets egen utställning och fick jeans till personalen som betalning?
+ Att han använde fondpengar avsedda för forskning och inköp till julluncher och resor hem till egna bostaden i Stockholm.
+ Att hans medarbetare på Röhsska mår sämre än på alla andra museer i stan enligt kulturförvaltningens egna medarbetarundersökningar?
+ Att han lovat en PR-firma en utställning på museet mot att han får rabatt på ett jobb de gjort åt Röhsska?
Jag väntar med spänning på Nyhus svar.
I förra kommunalrådets debattinlägg får man även uppfattningen att antalet besökare till museet näst intill fördubblats under Hesselboms tid som museichef. Rätt ska vara rätt. Jag upprepar därför: Enligt kulturförvaltningens egna siffror har besökarna till museiverksamheten stadigt minskat de fyra senaste åren.