I åtta dagar har jag väntat på att den socialdemokratiska politikern och före detta ordföranden i kulturnämnden Helena Nyhus ska förklara vad hon menade i sin debattartikel om Röhsskachefen Ted Hesselbom 4 september. ”Mycket av det som kritiserats är arbete som helt och hållet följer den politiska nämndens uttalade vilja”, skrev Nyhus i sitt inlägg.

Jag gick igenom vad GT-kulturen kritiserat Röhsskachefen för:

+ Att Hesselbom ljög för sin chef om att hans skulder till kronofogden var betalda.
+ Att han sålde egna prylar för 100 000 kronor till museet under sin sambos namn och själv attesterade räkningarna.
+ Att han marknadsförde sprit på museet för ett företag där han själv var PR-agent.
+ Att han ropade könsord åt en medarbetare.
+ Att han falskeligen anklagade modeskaparen Tommy Hilfiger för rasism i en utställning på museet.
+ Att han lät ett jeansföretag ställa ut en reklamkampanj på museet, lanserade den som museets egen utställning och fick jeans till personalen som betalning.
+ Att han använde fondpengar avsedda för forskning och inköp till julluncher och resor hem till egna bostaden i Stockholm.
+ Att hans medarbetare på Röhsska mår sämre än på alla andra museer i stan enligt kulturförvaltningens egna medarbetarundersökningar.

Vilka av dessa handlingar står den politiska majoriteten bakom, undrade jag i ett mejl till  s-politikern. Inget svar.

Min enda förklaring är att det Nyhus skrivit inte är sant. Kulturnämnden står inte bakom dessa handlingar. Nyhus ljuger och borde i så fall snarast ta tillbaka sitt yttrande.

I dag skulle också Röhsskachefens framtid bestämts, men beslutet om vilka arbetsuppgifter Ted Hesselbom får efter 31 januari skjuts upp tills kulturnämnden tagit sin budget i slutet av oktober.