Det kom ett mejl om att jag var välkommen på fotoutställningen ”Midsommardrömmar” på Världskulturmuseet i Göteborg. Vad som inte framgick var att utställningen visade reklambilder från ett göteborgskt klädföretag.
Det blir problem när kommunala och statliga verksamheter har för täta relationer med näringslivet. Det mest flagranta exemplet här i stan är väl när Röhsska museet upplät utställningsplats åt ett jeansföretag, lanserade ”utställningen” på sin egen hemsida och fick jeans åt personalen som betalning. Där fick Röhsska en ful nagg på sin trovärdighet.
I detta fall visade det sig efter mejlväxling fram och tillbaka att ”projektet Midsommardrömmar” enbart hyrt lokaler på Världskulturmuseet.
”Det kan vara känsligt när ett företag är inkopplad, och jag vill inte att det ska bli några missförstånd. Jag är van att arbeta med teater vanligtvis och då är nästan alltid både Volvo, SKF och Göteborg & Co med och finansierar fria gruppers verksamhet i utbyte mot loggor på trycksaker osv så jag har inte tänkt på att det kan klinga illa”, skriver projektledaren.
Men det är en väldig skillnad på när Volvo sponsrar en teaterföreställning och när ett diffust ”projekt” visar bilder beställda av ett privat företag på ett statligt museum utan att klargöra vem som ligger bakom.
Inte förrän i ett tredje mejl framgår klart att Världskulturmuseet inte har något med utställningen att göra.
Men ansvaret för vad som visas på Världskulturmuseet ligger på museets ledning och inte på deras hyresgäster. Behöver Världskulturmuseet hyra ut lokaler för att få in pengar till verksamheten, får man först klargöra villkoren.
Efter förre museichefen Mats Widboms katastrofala hantering av Elisabeth Ohlson Wallins utställning Jerusalem har inte Världskulturmuseet råd att förlora ytterligare i trovärdighet. Man har redan förlorat var tredje besökare sedan årsskiftet.
Denna månad går ansökningstiden ut för tjänsten som ny museichef. Fortsättning följer!