Utanför Folkteatern rör sig i dagarna människor långsamt fram med huvudena täckta av hjälmar. Vad är det som händer? Jo, modiga människor som sticker huvudet in i belgiske Eric Joris upplevelsemaskin. På Lennart Rehnmans bild har GT-skribenten Malin Lindroth klivit in i maskinen och förflyttats till jordbävningsdrabbade Fukushima. Hon går alltså inte omkring på Olof Palmes plats, utan befinner sig bland öde byar i Japan, går jämsides med en främling på en öde väg, ser hur vattenmassorna slitit med sig möbler, plankor och bråte.

Intresserad? Du har chans att vara med ända fram till söndag medan Dans- och teaterfestivalen varar. Läs också Malin Lindroths recension av sin upplevelse här.

Stadsteatern lämnar det nyskrivna och satsar på klassiker. I dag presenterades nästa spelår och förutom den nyskrivna pjäsen med och om Kikki Danielsson blir det Strindberg, Shakespeare, Tjechov, Shaw, Söderberg och Miller. Mycket manliga dramatiker i år alltså på Sveriges mest jämställda teater.

Eva Bergman tar sig an George Bernard Shaws ”Pygmalion” med Tomas von Brömssen som Higgins och Nina Zanjani som Eliza. ”Jag har alltid tyckt att Tomas skulle passa som Higgins. Och jag har alltid velat höra Nina sjunga”, kommenterade regissören vid presentationen i dag.

von Brömssen i sin tur kunde inte alls se sig som Higgins, men fastnade för att pjäsen skulle sättas upp med musik. Higgins fick bli en jazzprofessor och musiken på scen  kommer att vara en viktig del av föreställningen. ”Musik bär rätt in i hjärteroten. För att göra samma sak med en text måste man verkligen kämpa”.

Eva Bergman, Tomas von Brömssen, Nina Zanjani och en orkester på scen! Boka in 13 december redan nu, en sådan ”Pygmalion” är värd att vänta på.

Göteborgs stadsteater är bra på att överraska. I dag presenteras nästa spelår, men ett säkert kort är redan klart: Kikki Danielsson teaterdebuterar i Göteborg med en egen pjäs! I februari får ”Kikkiland” premiär där sångerskan både spelar sig själv och sjunger sina låtar. Pjäsen handlar om det lilla samhället Sandared där en mängd Kikki-fans bor.

Göteborgs stadsteater har i år bjudit på publikmagneter som Sven Wollter och Tomas von Brömssen och dessutom haft några säkra publikdragare på sin repertoar, som Carin Mannheimers ”I sista minuten”. Det har tillåtit teatern att köra smalare pjäser för övrigt. Med Kikki Danielsson på scen kan teatern fortsätta med samma vinnande koncept och dessutom locka ny publik till Götaplatsen. Det ska bli spännande att se vad teatern mer har att överraska med idag.

Nej, det blev inte författaren Björn Ranelid i år heller. Det är i stället den göteborgske galenskaparen Claes Eriksson som får det 25:e Piratenpriset och 100 000 kronor. Namnet på pristagaren tillkännagavs i dag, men priset delas ut i samband med Piratendagen på Kiviks marknad.
Motiveringen: ”Med försåtlig humor och finurligt allvar punkterar denna estradör alla sorters dryghet, maktmissbruk och byråkratisk enfald samtidigt som han hyllar modet hos den enskilde medborgaren”.
Björn Ranelid har funderat om Piratensällskapet är fascister eftersom de nobbat honom igen.
Sällskapet menar å sin sida att Ranelids prosa inte är i ”piratens anda”.
”Det Piraten i huvudsak ägnade sig åt under sin levnad var att skriva på ett sådant sätt att folk hade väldigt roligt åt det. Och det vill jag påstå att Ranelid inte vid något enda tillfälle gjort”, säger redaktören och styrelsemedlemmen Lars-John Lindberg.
Och vi andra kan stolt lägga till ytterligare en göteborgare till listan över pristagare. De senaste sex åren har också Claes Hylinger, Carin Mannheimer och Leif GW Persson fått priset (ja den sistnämnde har ju i alla fall bott i Göteborg).

Nina Glans, chef för Sveriges Radio i västra Sverige, utsågs i dag till ny chef för P1 och kommer att från augusti vara den som bestämmer över innehållet i alla P1-program.

Att den här typen av jobb går till någon utanför Stockholm är inte särskilt vanligt, men har sina fördelar. Nina Glans var redaktionschef på Sveriges Radio i Jönköping när hon för sju år sedan rekryterades till jobbet som kanalchef i Göteborg. För tre år sedan avancerade hon till områdeschef för Västra Sverige. Erfarenheten från både lokal och regional radio är en bra bas för att se till att den viktiga P1-kanalen speglar hela landet och inte bara huvudstaden.

P1 ska vara både intellektuellt utmanande och brett folkbildande, tycker den nya P1-ansvariga. Det grävande programmet ”Kaliber” är ett bra exempel på journalistik som avslöjar och gör skillnad, men också berättar historier om det samhälle vi lever. Hon är också förtjust i P1:s dokumentärer som har många unga lyssnare. Själv poddar hon ner dem och lyssnar när hon åker tåg.

Att inte tappa kontakten med lyssnarna när man blir chef är viktigt. Även som högst ansvarig för Sveriges Radio i västra Sverige har lyssnarna kunnat höra Nina Glans i ”Ring P1″ eller träffa henne i Musikhjälpens soppkök på Gustaf Adolfs torg. En sådan kontakt med verkligheten är också en bra grund i det nya jobbet.

I dag fattade byggnadsnämnden beslut om att riva gasklockan i Gullbergsvass. Ett sorgligt beslut för en stad som redan rivit alldeles för mycket.

Gasklockan i Göteborg har varit ett viktigt landmärke sedan 30-talet. Och en stad behöver sina minnesmärken, annars blir den historielös.

Skansen Kronan minner om 1600-talets Göteborg när vi skulle försvara oss mot dansken.

Bockkranen på Eriksberg om varvens glansperiod vid slutet av 60-talet när båtar från Göteborg skickades ut över världen.

På samma sätt är gasklockan ett monument över industristaden Göteborg och alla de år då gas med självtryck pumpades ut till göteborgarnas spisar.

Vid Gullbergsvass planeras en helt ny stadsdel på 36 hektar. Precis som bockkranen knyter de boende vid Norra Älvstranden till områdets historia borde gasklockan få bli länken mellan det historiska Gullbergsvass och det nya bostadsområdet.

Det mervärdet kan säkert också mätas i pengar…

I dag drar årets vetenskapsfestival i gång i Göteborg. Fyra dagar för att fylla hjärnan med ny kunskap. Mycket värt, helt gratis.
Årets tema är kontroll. Följer du magkänslan eller följer du med strömmen? Har du koll på kroppen, hälsan, framtiden, dina tankar? Men som vanligt är programmet en vild blandning av allt annat också.
Radio brukar bara vara en röst eller musik, men i dag sänder ”Vetandets värld” live i Nordstan.
Fysik låter kanske som torra siffror, men inte för den som en gång sett Lundastudenternas häftiga lasershow och experiment med eld, ljus, ljud, tryck och vakuum. Har tidigare visats i Shanghai, Belgrad, Oslo och Melbourne, nu är det dags för Studenternas hus.
Alla vet inte att musikens struktur styr hjärtrytmen hos sångare. På Artisten ovanför Götaplatsen berättar forskare mer.
På 3:e våningen möter konsten vetenskapen när robotdansarna Mori-J och ColorB från Japan och Danmark svänger loss.
Eller spana helt enkelt in Chalmersstudenternas prisade racerbil i Nordstan. Lär dig leva hälsosammare på Pedagogen. Få en miniföreläsning med en forskare i någon av de 42 gondolerna i Lisebergshjulet. Eller roas av krabborna som klär ut sig i Havets hus i Nordstan.
Program finns i bokhandlar och på kaféer runt hela stan eller på vetenskapsfestivalen.se

Här rullar spårvagnen fram på gatorna i Reims, öster om Paris. Det funkar hur bra som helst, säger folk från stan. Inte gnisslar de heller, konstaterade jag själv i helgen. Men så har fransmännen köpt sina vagnar från Tyskland och inte från Italien. På något sätt känns det tryggare med en tillverkare mer van vid ett klimat mer likt vår eget.

I Göteborg kommer däremot 34 rostiga spårvagnar att stå kvar i verkstäderna vid Rantorget och i Majorna i flera månader eftersom den italienska tillverkaren inte vill betala rostsaneringen, läser jag i dagens GP.

På spårvagnshållplatsen i Reims finns det också maskiner där man kan köpa biljetter eller kolla hur mycket pengar man har kvar på sitt kort. Det fanns det i Vallentuna utanför Stockholm också när jag var där för någon månad sedan. Göteborg? Nä.

Alla de där spårvagnsmänniskorna som åkte till Italien för att titta på spårvagnar, några kunde kanske åkt till Reims i stället. Eller Vallentuna…

”Sveriges Nyhavn ligger i Göteborg”, skriver Johan Trouvé från Västsvenska Handelskammaren och Johannes Åsberg från nätverket Yimby i en debattartikel i GT och vill göra Norra Hamngatan vid Stora Hamnkanalen till ett levande kanalstråk mitt i stan. En solig gata mitt i centrum omgiven av vatten och vackra hus – klart att detta inte ska vara en genomfartsled!

Men när nu den ena idén efter den andra tas fram för att få liv i centrala staden, glöm då inte GT:s arkitekturskribent Ola Nylander och hans fantastiska förslag redan för fem år sedan om att ge Göteborg ett helt eget Ströget! För bra för att glömmas bort!

När solen äntligen börjat värma, snön smält och de första vårlökarna börjar sticka upp vill man inte gå in på kvällarna. Jodå, jag ska gå och se stadsteaterns hyllade Kushner-pjäs, men jag måste erkänna att så här års tar det emot att sätta mig fyra timmar i en teatersalong. Och jag tror det hade varit taktiskt bättre för teatern att sätta upp den på hösten.

Med musik går tiden fortfarande. Tre och en halv timme med Verdis ”Simon Boccanegra” på Göteborgsoperan kändes inte alls för långt. Tvärtom, jag kom ut alldeles omtumlad, och ville bara se den igen. Opera är en sak i en biosalong och i cd-spelaren, men the real thing är något helt annat och Malin Byström har en röst som går rätt in i hjärtat. Till skillnad från de flesta recensenterna gillade jag också iscensättningen som kändes extremt modern liksom scenrummets lek med speglar och dubbelgångare. Jag brukar inte bry mig så mycket om vare sig scenrum eller handling på operan, men här fick jag något som kändes nytt i en föreställning där musiken skulle varit gott nog. Och för er som är intresserade – det finns biljetter för 48 kronor!

Operor är långa föreställningar, men när det gäller teater är jag mer och mer förtjust i föreställningar på en dryg timme. Som Beckets ”Krapps sista band” som just nu spelas i Stadsteaterns källare med Eivin Dahlgren i huvudrollen. Dessutom är källarscenen helt fantastisk, här har stadsteatern en chans att locka hit den unga publik som kände sig så hemma i Pusterviks lite halvsunkiga lokaler. En utmaning kanske för teaterhögskolans studenter? Artisten ligger inte så långt bort.

Min nästa pjäs ska i alla fall bli Folkteaterns hyllade ”Det röda trädet” med otroliga  Cecilia Milocco i huvudrollen (jag säger bara, ”Katitzi”). Jag tänkte det var omöjligt att göra teater av Shaun Tans bilderbok, men se, det verkar ha gått hur bra som helst. I Göteborg är det väl värt för alla vuxna att ta en titt även på teatern för barn och unga. För er som missat Backa Teater visas säsongens alla tre pjäser under två lördagar i vår, 20 april och 18 maj.  Missa inte!