Slår på datorn under sista semesterdagen vid Hamlin Beach utanför Rochester och läser att Thomas Malmquist har gått bort efter lång tids sjukdom.
Det är en sorgens dag för Expressen, där Malmen, som vi alla kallade honom, var sportredigerare, sportchef och sportkrönikör under sin långa och framgångsrika karriär på tidningen.
Det var Malmen som anställde mig på Expressen. Han gjorde det under en lunch på Gamle Port i Göteborg under hockey-VM 1981.
Vi hade setts i New York hösten 1980 när jag var på reportageresa för tidningen Elitishockey. Det var match i Madison Square Garden och sista dagen i stan för Malmen som hade följt Anders Hedberg och Ulf ”Lill-Pröjsarn” Nilsson tillsammans med Expressen-fotografen Hasse Persson under en veckas tid på en turné till västra Kanada.
Vi satt med Hedberg på en restaurang på Manhattan och Hasse, som jag kände sedan tidigare, skojade med Malmen om att han borde anställa mig på Expressens sportredaktion.
- Omöjligt, sa Malmen. Vi har inte haft en öppning bland reportertjänsterna på Sporten sedan 1969. Det är Sveriges bästa reporterjobb, ingen slutar.
Men våren 1981 hade han en liten, liten öppning och hans erbjudande över lunchen i Göteborg var detta:
- Du kan få ett vikariat som redigerare på Sporten i sommar. Ta det, så jobbar du som tusan och skriver hockeyartiklar vid sidan av redigeringspassen, så ska jag se vad jag kan göra framåt jul.
Det blev ett race, men med Malmens hjälp fick jag åka på Canada Cup redan i augusti 1981 och vara ”assistent” till tidningens legendariske sportkrönikör Bertil Jansson.
Malmen var en nyhetsjägare av rang, oavsett vilken position han hade på tidningen. Han var en hård, men rättvis chef. Bertil Jansson kallade mig alltid för ”Rookien” medan Malmen höjde rösten när han behövde och sa ”Nordströööm”.
Thomas Malmquist kunde mycket om många sporter, men hockeyn låg honom varmast om hjärtat. Han älskade NHL och vi höll kontakten via mejl och telefonsamtal även sedan jag flyttat till Los Angles sommaren 1995. Han ville veta hur det var med Sudden, Foppa och Lidas. Och hur Homer orkade ta så mycket stryk.
- Det är en bra story. Homer är unik. Skriv den, sa Malmen.
Jag hade inte kommmit till Expressen utan honom.
Det är jag honom evigt tacksam för. Men än mer tacksam är jag över hans vänskap. Över alla timmar tillsammans på resor, olika pressläktare och en och annan sen middag. Han hade ett hjärta av guld för sin familj, för sina vänner och för Expressen.
Han kommer att vara enormt saknad av oss alla som lärde känna och fick arbeta tillsammans med honom.
Mest kommenterade inlägg