Pia Sundhage har utsett damlandslagets nya lagkaptener. Ansvaret kommer att delas av två spelare som ofta får de stora rubrikerna; Lotta Schelin och Caroline Seger.
Valet av lagkaptener kan (som alltid) diskuteras och ses på olika sätt. Att landslagstruppens två största stjärnor, eller divor kanske någon skulle säga, som får förbundskaptenens förtroende ger olika signaler. Dels kan det vara ett sätt för Sundhage att sätta press på de som ska prestera att faktiskt också göra det och dels kan det vara ett resultat av att hon inte riktigt har hunnit syna sina spelare i sömmarna helt och hållet.
För egen del känner jag mig väldigt kluven till valet av lagkaptener och väldigt skeptisk till att de två själva får avgöra vem ska ska bära lagkaptensbindeln. Seger har tidigare avsagt sig kaptensskapet i landslaget för att bättre kunna fokusera på sitt spel och Schelin är i mitt tycke ingen ledare.
Någon kanske tycker att jag är hård, och det kanske jag är, men jag skriver som jag tycker och ser det. Caroline Seger har gedigna ledaregenskaper, vilket hon visade under ett par av sina säsonger i Linköping där hon de facto var landets bästa mittfältare, men har sen dess visat väldigt lite av de egenskaperna. Och Schelin …
Förhoppningsvis leder kaptensrollerna fram till att Seger visar ännu mer av sitt kunnande, sin briljanta touch, sitt fina spelsinne och kanske framför allt att Tyresömittfältaren föregår med gott exempel i matcherna genom att göra sig spelbar i än högre utsträckning än vad hon varit i Sveriges matcher de senaste åren.
När det gäller Schelin så hoppas jag att också hon tar ett par kliv framåt i ansvarstagande och uppoffrande lagarbete, men jag ställer mig väldigt tvivlande till att det blir så.
***
Valet av lagkaptener kom som jag ser det oväntat tidigt. Jag hade nog trott att Pia Sundhage skulle ha valt tillfälliga kaptener till mötet med Schweiz för att längre fram annonsera två permanenta ledare.
***
Genom att göra Caroline Seger till lagkapten markerar Sundhage med all tydlighet att hon vill ha Tyresöspelaren på planen. En markering som jag faktiskt ställer mig lite frågande till efter att ha sett samtliga damlandslagets matcher de sista två åren.
Seger har inte spritt sin stjärnglans över det svenska spelet vid särskilt många tillfällen sedan supersäsongen i Linköping 2009 och kändes faktiskt inte alls helt klar i en svensk landslagselva inför tisdagens match mot Schweiz, inte i min bok i alla fall.
***
Personligen hade jag mycket hellre sett Nilla Fischer som en av damlandslagets två nya lagkaptener, men Fischer har fått agera mittback på träningarna i Växjö och ser ut att vara längre ifrån en plats på det svenska mittfältet än på mycket länge.
Det svenska mittfältet mot Schweiz kommer med stor sannolikhet att befolkas av Kosovare Asllani, Lisa Dahlkvist, Caroline Seger och Antonia Göransson. Om Fischer spelar mittback tillsammans med Emma Berglund återstår att se, men hon kan komma att få göra det. Om inte så lär Stina Segerström kliva in i mittförsvaret.
***
I går spelades de första kvalmatcherna av två mellan Skottland och Spanien samt Ukraina och Island. Förbundskapten Anna Signeuls Skottland kryssade (1–1) mot Veronica Boquetes (som stod över matchen) Spanien och har en tuff nöt att knäcka nästa vecka för att ta sig till EM i Sverige nästa sommar.
Skotsk förlust innebär nog att Signeul presenteras som Pia Sundhages andra assisterande förbundkskapten kort efteråt.
För Island blev första kvalfajten mot Ukraina ganska lyckad. Isländskorna vann med 3–2 och har ena foten i EM-slutspelet inför kvalreturen.
