Ett nytt kapitel skrevs i svensk damfotbollshistoria när F19-landslaget vann finalen mot Spanien och blev Europamästare. Lilla Malin Diaz mål efter 108 minuters spel blev avgörande och gav Sverige den andra UEM-titeln genom tiderna.

Finalen i Antalya mellan U19-EM:s två bästa lag blev så jämn som jag trodde att den skulle bli. Ett mycket väl organiserat och disciplinerat svensk lag ställdes mot ett individuellt skickligt och väldigt bolltryggt spanskt lag. Kampen kunde inte avgöras under ordinarie tid och det krävdes förlängning för att skilja finallagen åt.

Med med drygt tio minuter kvar av förlängningen kom det avgörande målet. AIK:s Malin Diaz höll sig framme och tog tillvara en ganska onödig målvaktsretur efter ett inspel från Elin Rubensson. Diaz mål var det första som Spanien släppte in i turneringen och det mål som gav Sverige mästartiteln.

Men Diaz var inte huvudrollsinnehavaren i matchen. Inte skytteligavinnaren Rubensson heller. Finalen vanns av ett lag som på traditionellt svenskt vis jobbade gemensamt, underkastade sig massor av hårt arbete och orkade vara disciplinerade i positionsspelet. ”Vi ska vara rädda om vårt varumärke”, sa förbundskapten Calle Barrling och det var just precis det varumärket som resulterade i ett efterlängtat och mycket välförtjänt EM-guld.

Europamästartiteln är inte bara glädjande för alla inblandade spelare och ledare utan på många sätt också viktig. Dels är den ett kvitto på att svensk talangutveckling håller hög internationell klass, dels ger den viktiga signaler till andra unga spelare hemma i Sverige som ser att det går att vinna och dels ger den en viss nationell självförtroende-boost.

Ungdomslandslagens största och kanske viktigaste uppgift är att utbilda och förbereda spelare för damlandslagsspel, men vad kan vara viktigare för unga spelare än att lära sig vinna matcher, kval och turneringar?

Guldet i Turkiet är en framgång för svensk talangutveckling, för en grupp väldigt passningsskickliga och mentalt starka tjejer, men också för förbundskapten Calle Barrling som efter ett silver och ett brons äntligen fick uppleva den fantastiska känslan av att vinna en mästerskapsfinal.

Jag lyfter på hatten för laget, ledarstaben och för en beundransvärd och väldigt skicklig förbundskapten. Grattis!