Så här i VM-tider hörs de alltid – förändringsivrarna som vill se mindre rinkar i internationell och svensk hockey.
”Får vi bara NHL-mått på rinkarna blir spelet mycket roligare”, sägs det.
Jag har själv tänkt i de banorna, och det är mycket möjligt att det stämmer på flera sätt, men det många inte känner till är att NHL är mycket väl medvetna om att deras spelare börjar växa ur de 26 meter breda och 61 meter långa rinkarna.
Så här säger Toronto Maple Leafs general manager Brian Burke till Pro Hockey:
– Vi spelar på en lika stor is som för 100 år sedan, i sportens barndom. Den olympiska storleken skulle bli tråkig. Jag vet att folk tycker att det är kul i OS, men det är för att de 20 bästa spelarna från de bästa hockeyländerna spelar mot varandra.
– Ingen vill ha en rink av olympiska mått. Vi vill ha den hybridrink som finns i Helsingfors och på Boston University… men det kommer ta oss 30 år att genomföra den förändringen, säger Burke till Pro Hockey.
Burke har faktiskt kommit med förslaget att alla nya arenor som byggs ska kunna rymma en hybridrink, som är drygt två meter bredare än den nuvarande NHL-rinken, som ju är fyra meter smalare än den internationella rinken.
Artikeln i Pro Hockey handlar om spelsystem och framförallt ”trap”, och Burke tror att det extra utrymmet skulle ge skickliga spelare en fördel när de ska försöka överlista det hatade (?) spelsystemet.
Numret finns i butik nästa onsdag – missa inte!

Här har ni lite siffror för att illustrera hur NHL-spelarna blir allt större.
För 40 år sedan var medelspelaren i NHL 180 cm lång – idag är han drygt sex cm längre.
För 30 år sedan vägde snittspelaren drygt 85 kg – idag är motsvarande siffra nästan 93 kg.
Skulle vi gå tillbaka till när NHL startade 1917 är skillnaderna ännu större, men jag har inte hittat exakta siffror från den tiden.
Dessutom har ju skydden blivit större genom åren.
(tack till Jen, aka NHLhistorygirl, som hjälpte mig hitta siffrorna!)

Jag vet inte om det stämmer, men det sägs ju att dagens spelare är mer vältränade än för till exempel 30 år sedan. Att de är snabbare och starkare syns ju ganska tydligt om man jämför matchbilder.
Så det kanske är dags att låta rinken ”växa med”, innan spelet blir alltför tillknäppt?

***
Globe and Mail hade nyligen en intressant artikel om hur målvakterna och deras skydd har växt genom åren, med slutsatsen att målburarna behöver bli större.
Jag vet inte om jag vill skriva under på ett sådant krav, men när man kollar på den här bilden blir det lättare att förstå varför NHL domineras av målvakterna nuförtiden. (”THEN” är från 1967)

***
Så, New Jersey slog ut Philadelphia.
Skrällarnas slutspel fortsätter. Tänk, för bara 18 månader sedan låg Devils tvärsist i NHL och det var ideliga krisrubriker om klubben.
Nu är de i Conference-final för första gången sedan 2003.
Jag borde ha lärt mig läxan att inte underskatta dem vid det här laget, men frågan är om jag inte kommer att hålla deras motståndare som favorit i nästa runda, oavsett om det blir Rangers eller Washington.

***
Oturligt nog för Ilja Bryzgalov förlorade hans lag på en jättetabbe från hans sida.
Det kommer inte direkt lugna ner kritikerna som hävdar att den dyre ryssmålvakten är en säkerhetsrisk för Flyers. Och det kommer få många av oss att glömma bort att han faktiskt gjorde en bra serie mot Devils…
Men sett över hela säsongen har ”Bryz” inte varit en stabiliserande faktor för Flyers, som behöver en målvakt som kan ”bail them out” gång på gång, med tanke på coach Peter Laviolettes offensiva spelsystem.
Flyers åldrande ägare Ed Snider vill inget hellre än att se sitt lag vinna Stanley Cup en gång till under sin livstid och nu undrar alla om han kommer att ge GM Paul Holmgren order om nya drastiska åtgärder i sommar, eller om tålamod är den bästa approachen inför nästa säsong.

***
Har vi sett Jaromir Jagr för sista gången i NHL?

***
Det här skottet av Ilja Kovaltjuk är det inga direkta fel på, eller?

***
I natt har Rangers chansen att slå ut Washington. Jag ska LIVE-bevaka den matchen på SportExpressen.se och hoppas så klart att ni gör mig sällskap i natten.
Till dess – ha det fint!

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Oliver Ekman-Larsson och hans lagkamrater är sensationellt framme i Conference-final. Foto: All Over Press

Shane Doan var smart nog att ta god tid på sig att insupa atmosfären efter slutsignalen.
Den ärrade lagkaptenen stannade kvar på isen efter intervjuer och handskakningarna med motståndarna och bara njöt.
Efter många turbulenta år i Glendale vet 35-åringen mycket väl att tiden går fort och att det gäller att ta vara på ögonblicket.
Och vilket ögonblick det var när den helvita publiken i Jobing.com Arena hyllade Doan och de andra hjältarna i Coyotes för deras sensationella avancemang till Conference-finalen.
Så länge klubben hetat Coyotes och legat i Arizona-öknen har de aldrig nått en större framgång.
Att den kom bara några timmar efter att NHL-bossen Gary Bettman hållit hov för presskåren och förklarat att inget egentligen är klart med klubbens prekära ägarsituation är ett nytt exempel på hur verkligheten ibland kan överträffa sagan i idrottsvärlden.

Shane Doan - kapten för Coyotes. Foto: All Over Press

Ni känner säkert till historien: Coyotes blöder ekonomiskt och har så gjort i många år. När förre ägaren plötsligt tröttnade och försatte klubben i konkurs gick NHL in och tog över ägarskapet och tillsammans med staden Glendale, som pumpat in runt 150 miljoner kronor per säsong i klubbens tomma kassa, har Bettman & Co jobbat hårt för att Coyotes ska vara kvar i Phoenix.
Ingen tror att de egentligen kommer att lyckas.
Mitt i allt kaos spelar Coyotes sin bästa hockey någonsin.
– Det har varit så svårt i så många år att vara Coyotes-supporter så jag är väldigt glad för deras skull, sa en tårögd Doan och pekade upp mot läktarna där han intervjuades av tv på isen direkt efter slutsignalen.
Det går inte att låta bli att imponeras av Doans och hans lagkamraters insatser i det här slutspelet, eller som jag skrev på twitter när skrällen mot Nashville Predators var ett faktum: ”Sitter här och blir lite rörd. För Shane Doan. För Coyotes-fansen. Vilken resa de har gjort!”

Doan har spelat hela sin karriär för Coyotes och är ensam kvar från tiden då laget spelade i Winnipeg och hette Jets. Det är få spelare som man unnar en framgång lika mycket som Doan, som har kämpat på i alla år trots lagets tillkortakommanden och misslyckade satsningar.
Nu är han nära ett perfekt avslut (?) på karriären i Phoenix.

***
Det vimlar av hjältar i Coyotes lag utöver Captain Doan.
Målvakten Mike Smith har varit fullkomligt fenomenal. Conference-finalen mot Los Angeles blir en grym kamp mellan honom och Jonathan Quick. Kommer det ens göras något mål överhuvudtaget i den serien?

Oliver Ekman-Larsson har mest speltid av alla utespelare i Phoenix – 26:04 per match, över tre och en halv minut mer än tvåan Michal Roszival – och det är naturligtvis befogat. Vår nästa superstjärna spelar felfri hockey och är en av slutspelets fem bästa backar.
När allt är över kanske han till och med kan kallas den bäste…

Martin Hanzal skulle vara en superstjärna om han spelade i Detroit eller Rangers.

Boyd Gordon är en av NHL:s fem bästa defensiva centrar och kanske den allra bästa forwarden på att döda utvisningar. Han gör ett gigantiskt jobb i det fördolda.

Ray ”The Wizard” Whitney må ha 40-åriga ben, men han är i det närmaste omöjlig att stoppa för motståndarna.

Antoine Vermette har oväntat blivit lagets poängkung i slutspelet. Vi ser det varje år, hur en spelare plötsligt kliver fram och gör förvånansvärt många poäng. Vermette, som ju trejdades från Columbus till Phoenix under säsongen, är det här slutspelets oväntade poängspruta.

Mikkel ”I don’t always score goals, but when I do, it’s overtime in the playoffs” Bödker är NHL:s hetaste dansk.

Defensive backklippan Rostislav Klesla, som var avstängd i nattens match, har snart gjort mer poäng i slutspelet än vad han gjorde under hela grundserien…

Coachen Dave Tippett – ett hockeygeni som har fått sina spelare att överprestera i flera år.

Målvaktstränaren Sean Burke, som förvandlat Smith från en föredetting till en av NHL:s hetaste målvakter. Det var kanske Burke som Flyers skulle ha trejdat till sig och gett ett 51-miljonerskontrakt?

I could go on and on…

***
Vad det här innebär för det framtida hockeyintresset i ökenstaten Arizona kan vi bara spekulera i. Förhoppningsvis har många nya fans förälskat sig i hockey och blir återkommande gäster i Coyotes vackra arena till hösten.
Det skulle förmodligen rädda klubben kvar i Phoenix ett par år till. Men för en hållbar och ljus framtid i den udda hockeystaden måste Coyotes fylla arenan regelbundet år ut och år in.
Skeptikern i mig misstänker att det krävs mer än ett lyckat slutspel för att stadfästa en sådan trend.

***
Vancouver Canucks har förlängt kontraktet med general manager Mike Gillis. Det ser alltså inte ut att bli några förändringar i lagledningen till nästa säsong. ”Vi har klarat av 98 procent av målen vi satte upp när vi började resan (för fyra år sedan), och i sådana lägen brukar de flesta fortsätta med planen för att avsluta de sista två procenten”, sa Gillis när nya avtalet presenterades.
Märkligt att en Stanley Cup-seger bara är två procent av Gillis stora mål…

***
Det här var inte så kul att läsa. Gamla Detroit-hjälten Shawn Burr har drabbats av cancer igen, och nu väntar en ny hård match mot den djävulska sjukdomen.
Drop your gloves, Shawn, vi står på din sida!

***
Domen för Claude Giroux blev en matchs avstängning.
Bra av Sheriffen, som därmed reparerar lite av misstaget att inte stänga av Shea Weber tidigare i slutspelet.

***
Så tröttsamt trist att följa den nya vågen av rasistattacker mot Washingtons anfallare Joel Ward efter nattens förlust mot Rangers, då ju Wards höga klubba blev direkt avgörande.
Från utvisningsbåset fick Ward se Brad Richards kvittera i slutskedet av tredje perioden och sedan även Marc Staal avgöra tidigt på övertidsperioden.
Då dyker rasistidioterna upp och häver ur sig osmakligheter på diverse sociala nätverk och forum på internet.
Usch.

***
Ställningen i Stanley Cup-slutspelet just nu:
Western
St. Louis – Los Angeles 0-4
Nashville – Phoenix 1-4
LA och PHX klara för Conference-final

Eastern
Rangers – Washington 3-2
Philadelphia – New Jersey 1-3

Man kan väl säga att mina tips inte direkt lever…

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Los Angeles Kings är – något sensationellt – klara för Conference-final, en plats de inte varit på sedan 1993.
Då hette hjältarna Wayne Gretzky, Marty McSorley, Luc Robitaille och Kelly Hrudey – i år heter de i första hand Dustin Brown och Jonathan Quick.
Kapten Brown var strålande rakt igenom i serien mot St. Louis Blues, som alltså bara blev fyra lång, och det var nästan poetiskt att han fick göra två mål när avancemanget säkrades. Särskilt det första målet var som hämtat ur en Shakespeare-sonat, om nu den brittiske 1500-talsskalden hade skrivit mer om ishockey och mindre om kärlek. Kolla in Browns superskott längre ner.
– Det är det bästa laget vi har mött, sa St. Louis coach Ken Hitchcock till ESPN efter nattens förlust. De spelar på det sätt man måste spela för att vinna Stanley Cup just nu.

Dustin Brown har lett Kings till oväntade framgångar i årets slutspel. Foto: All Over Press

Kings är praktexemplet på ett lag som hittar formtoppen i rätt tid, kanske bäst personifierat av backen Drew Doughty, som inte lyckades leva upp till sin mastiga lön i grundserien, men i slutspelet har 22-åringen från London, Ontario, varit ett monster.
Visst är det en beskrivning som stämmer in på Kings som lag också? I grundserien levde de inte upp till sin potential och de fick kämpa för att nå slutspelet – men i playoff har de varit ruggiga.
Fråga bara Vancouver Canucks och St. Louis Blues – två favoriter som fällts av åttondeseedade Kings. Det är för övrigt unikt. Aldrig förr har ett åttondeseedat lag slagit ut både det toppseedade och det andraseedade laget i samma slutspel.

Quicks statistik i slutspelet är häpnadsväckande – till och med bättre än vad Tim Thomas presterade för Boston förra året. På nio matcher har den 26-årige amerikanen bara släppt in 14 mål (1,55 i snitt per 60 minuter) och räddningsprocenten är galet hög, 94,9.
– Han är samma som Dominik Hasek, som Ed Belfour, ger aldrig upp på en puck, sa Hitchcock. Det är en väldigt unik talang.

Som jag skrev på twitter under matchen sent igår kväll – Kings skulle kunna slå ut vilket lag som helst just nu. Så är känslan.
Orkar de hålla flåset uppe i två rundor till? För samtidigt som vi utropar Los Angeles till den stora Stanley Cup-favoriten inför fortsättningen ska vi komma ihåg att vi faktiskt bara nått halvvägs i det tuffaste slutspelet i idrottsvärlden. Det kommer att krävas bra spel i ytterligare fem veckor – långt efter att VM är lagt till handlingarna – för att ta hem den drygt 15 kg tunga silverbucklan.

***
Browns mål:

***
I öst hänger ytterligare en förhandsfavorit mot repen.
Philadelphia Flyers förlorade Game 4 mot New Jersey Devils med 4-2 och ligger under med 3-1 i matcher.
Och de kanske måste klara sig utan slutspelets bäste spelare Claude Giroux i den nervösa femte matchen. Sheriff Shanahan tar nog en titt på den här Giroux-tacklingen mot huvudet på Dainius Zubrus. Frågan är om domen blir avstängning.

***
Tänk om Kings hade gjort slag i saken och trejdat bort Brown tidigare under säsongen…
Vilken tabbe det förmodligen hade varit.

***
Måste också nämna Anze Kopitar och Mike Richards – två forwards som varit en pina för motståndarna att spela mot i det här slutspelet.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Många trodde att den tunga förlusten i match tre, som alltså kom sent i den TREDJE övertidsperioden, skulle knäcka Washington Capitals.
Inte då.
De startade den fjärde matchen som skjutna ur en kanon och tappade inte huvudet när Rangers kom igen i andra perioden.
2-2 inför tredje blev 3-2-seger för hemmalaget Caps tack vare ett power play-mål av Mike Green.
Skön seger!

Den stora snackisen efteråt blev Nicklas Bäckströms 2-1-mål. Det är inte så lite Foppa över den offensiva tackling han sätter in på stackars Artem Anisimov precis före målet.
Njut av hockeygodis:

”Bäckis” gjorde en riktigt bra match, och att Caps fick mål från hans, Greens och Alex Ovetjkins klubbor betyder nog väldigt mycket inför fortsättningen av serien, som nu är en bäst av tre.
Den trion är minst sagt viktig för Washingtons framgångar.

***
Kvällens roligaste tweet stod Filip Engberg för:
”Lika rött i Verizon Center som i Globen.”
Skillnaden mellan Washington och Stockholm var ju dock att fansen gjorde Verizon rött, medan det var Globens röda stolar som dominerade premiärdagen…

***
En annan omdiskuterad situation från kvällens match var när Ovetjkin hoppade in en tackling på Rangers-backen Dan Girardi. Nu undrar vi alla om sheriff Shanahan ska kliva in med repressalier mot Ovi.
Se och bedöm själva:

Mina två cent blir nog att även om Ovi hoppar in tacklingen så tar den i första hand i Girardis axel.
Jag tycker inte den är värd avstängning, möjligen böter.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Första dagen av hockey-VM dominerades av det stora publikfiaskot.
Inte ens Sveriges premiärmatch mot Norge blev fullsatt och nu dundrar media på med krigsrubriker mot förbundet.
Med all rätt.
Ledningens dåliga kontakt med verkligheten ligger bakom det vi nu ser.
Skrev redan den 16 februari om förbundsbasen Christer Englunds konstiga sätt att motivera de höga priserna.
Ni minns kanske hans verklighetsfrånvända ord: ”I NHL betalar folk gladeligen 1600 kr för en biljett” och ”Jag tycker VM håller betydligt högre kvalitet än NHL”.

LÄS MER: ”Om Globen-VM:s biljettpriser och Christer Englunds legendariska citat”

Men det värsta är egentligen inte att inramningen blir pinsam med tomma läktare, utan att det här kan få allvarliga konsekvenser för svensk hockeys framtid.
Vi har blivit en ledande nation på att ta fram hockeytalanger tack vare ett fantastiskt arbete från förbundets sida. Men det kostar såklart pengar.
Hockey-VM är förbundets stora kassako. Som någon höjdare sa igår: ”Vi ska leva på det här i tio år.”
Om fiaskot fortsätter och intäkterna uteblir, då blir det svårt för Sverige att behålla positionen som världsledande inom juniorhockeyn och givetvis även seniorhockeyn.

Det enda rätta är att förbundet lär sig läxan och justerar prisbilderna till nästa års VM, då ju Sverige dessutom är värd för finalspelet.
Ett nytt publikfiasko där skulle kunna få förödande effekt för svensk hockeys framtid.

***
Får vi en Conference-final mellan Los Angeles och Phoenix i väst?
Oj, vilken skräll i så fall.
Phoenix vann fjärde matchen mot Nashville och leder med 3-1 i matcher.
Bara en match ifrån att slå ut förhandsfavoriterna.
Vilket fantastiskt slutspel!

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Det luktar succé om Los Angeles Kings slutspel.
Laget fick slåss med näbbar och klor för att ens nå playoff, men slog direkt ut grundserievinnarna Vancouver Canucks med övertygande 4-1 och är nu en match ifrån att slå ut St. Louis Blues.
Har vi någonsin sett ett åttondeseedat lag inleda slutspelet med sju segrar på åtta matcher?
Efter nattens säkra 4-2-seger hemma i Staples Center står det 3-0 till LA i serien, och vi såg inga som helst tecken på att Blues har hittat ett sätt att dyrka upp Kings försvar.
Det tog stopp i mittzon – gång på gång. Ett märkbart frustrerat Blues fick bara tio skott på mål första två perioderna. I tredje perioden lyckades de lyfta spelet något, men inte tillräckligt.
Mike Richards gjorde en ny jättematch och visade att han är en ultimat playoffkrigare. Han slogs, gjorde mål och spelade fram – Gordie Howe-hattrick av nummer 10 i svart. Det var imponerande att se.
Nej, det här släpper Kings aldrig, och kanske får vi se dem svepa en motståndare för första gången i klubbens historia.
Pär Mårts bör hålla en plats ledig i Tre Kronor, för väldigt snart kan fjolårets VM-hjälte Patrik Berglund bli tillgänglig.

***
Ställningen i Stanley Cup just nu:
Western
St. Louis – Los Angeles 0-3
Phoenix – Nashville 2-1

Eastern
Rangers-Washington 2-1
Philadelphia – New Jersey 1-2

***
Alex Ponikarovskyj blev övertidshjälte när New Jersey slog Philadelphia med 4-3 i vad som verkade vara en dramatisk tillställning.
Målet får Flyers rookies Erik Gustafsson och Brayden Schenn ta på sig för deras otajmade beslut att åka och byta precis när Devils vände spelet. Ilja Kovaltjuk hittade ”Pony” med en öppnande passning och stackars Andreas Lilja hamnade i ett svårt numerärt underläge och kunde bara se på när Devils-spelaren fick två chanser och gjorde mål på egen retur.
Nu är det uppförsbacke för Flyers.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Efter 115 minuters spel vann Rangers den tredje matchen mot Washington med 2-1.
Hjälte: Marian Gaborik, som avgjorde med sitt första mål på åtta matcher.
Hjälte 2: Henrik Lundqvist, som räddade 45 av 46 skott!
Hjälte 3: Ryan McDonagh, som spelade över 53 minuter (!) i rysaren.

Själv följde jag upplösningen av ”New York Marathon” via twitter i bilen utanför Bilprovningen, men jag förstod av rapporterna att McDonagh, 22-årig back från St. Paul, var en jätte i Rangers-försvaret.
Någon borde ge Rangers GM Glen Sather ännu en high five för den osannolika trejd han lyckades få till med Montreal för snart tre år sedan, då han skickade iväg NHL:s mest överbetalda spelare Scott Gomez och fick McDonagh i retur.
Den trejden klättrar allt högre upp på listan över tidernas bästa.
Eller sämsta – beroende på vilket lag du håller på…

***
Rangers leder därmed med 2-1 i matcher.
Har ju tippat Capitals-skräll, men jag skulle inte bli förvånad om den här segern generar så pass mycket energi åt Rangers att de tar hem det.
Se där, snygg brasklapp, va?

***
Snacka om grymt för Washington att förlora sent i tredje övertidsperioden på hemmaplan.
Caps har lirat fyra ”triple OT”-matcher i historien.
Alla på hemmaplan.
Alla slutade med förlust.
Tänk om det finns supportrar som varit på plats för alla fyra…

***
Nashville slog Phoenix med 2-0, vilket förmodligen innebär att avstängda duon Alex Radulov/Andrei Kostitsyn missar även nästa match.
De var bara avstängda i en match, men coachen Barry Trotz brukar sällan göra ändringar när hans lag vinner.
Radulov har knappast förstärkt sina aktier som blivande free agent med sitt spel i det här slutspelet.
Snarare tvärtom…

***
Sather fick även med Chris Higgins i den där Gomez-trejden.
Higgins som senare ingick i paketet som tog Brandon Prust till Manhattan…

***
Tänk, vi som suckat över att Gaborik aldrig klickade med Brad Richards.
Det var Richards som spelade fram Gabby till det avgörande målet…

***
Det här var för övrigt Lundqvists och Rangers första övertidsvinst i slutspelet sedan 29 april 2007.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Det var inte tänkt att bli en heltäckande bloggserie det här, men inläggen jag skrev om Detroit, Pittsburgh, Vancouver och de övriga tidigt utslagna lagen gav sådan stor respons från er läsare, att det kändes naturligt att fortsätta.
Så här kommer en analys av vad Ottawa Senators och Florida Panthers bör göra i sommar för att säsongen 2012-13 ska bli en ny framgång.
Läs och kommentera!

Florida Panthers

Panthers mål står fast – den där silverbucklan ska erövras inom en väldigt snar framtid. Trots att säsongen 2011-12 får räknas som en succé med divisionsseger och playoffspel för första gången sedan 2000 är inte general managern Dale Tallon nöjd.
Lika extremt som 2011 blir det sannolikt inte, då Tallon delade ut miljonlöner till allt som kunde åka skridskor, men vi kan räkna med att Floridas spelartrupp finputsas i sommar.
– Vi vill behålla laget, sa Tallon till Miami Herald efter den tunga Game 7-förlusten mot New Jersey i förra veckan. Vi har haft en fantastisk säsong, men det var ett tufft slut att förlora en sjumatchersserie med ett enda mål. Vi kommer använda det som motivation inför nästa säsong.
Tallons kanske största utmaning i sommar blir att komma överens med stjärnskottet Jason Garrison om nytt kontrakt. Den 27-årige backen, som krutade in 16 mål i sin andra hela NHL-säsong, är blivande UFA och det lär krävas mellan fyra-fem miljoner dollar i ny årslön för att behålla honom i Florida. Blir cap-hiten under 4,5 tycker jag inte Tallon ska tveka. Garrison är mer än ett hårt skott – det är en riktigt bra back.
Anfallaren Kris Versteeg och backen Dmitry Kulikov – två riktigt bra spelare – sitter också på utgående kontrakt, men de är RFA och lär sannolikt bli kvar.
Övriga ”fria agenter”: reservmålvakten Scott Clemmensen och anfallarna Krys Barch, Mikael Samuelsson, John Madden, Marco Sturm och Wojtek Wolski. Inga namn som är direkt omöjliga att ersätta, även om det vore tungt att förlora alla samtidigt.

Panthers har ett par intressanta talanger som möjligen kan vara redo för NHL nästa säsong. Om Jacob Markström kommer med samma inställning till höstens träningsläger som i fjol lär han få starta 2012-13 i NHL. Han kan möjligen till och med peta Jose Theodore som lagets etta i höst. Talangmässigt är han redan där.
Dessutom ska det bli intressant att se vad Erik Gudbranson kan göra nästa säsong, nu när han har lärt sig vad NHL-spel innebär. Är han redo att kliva in i första backpar redan i höst?
Och hittar coachen Kevin Dineen plats i laget åt center-supertalangen Jonathan Huberdeau? 18-åringen, som draftades som nummer tre av Panthers förra året, har inget kvar att bevisa på juniornivå, där han dominerar. Men är han redo för NHL?

Trots att Panthers har gott om utrymme under nästa års lönetak – om det nu inte sänks dramatiskt i samband med kollektivavtalsförhandlingarna mellan NHL och NHLPA och om inte Versteeg/Garrison blir ruskigt överbetalda – är uppfattningen hos folk som följer klubben nära att Tallon inte kommer att jaga free agent-marknadens hetaste namn i sommar. Panthers-fansen ska alltså inte räkna med en Zach Parise eller en Ryan Suter i laget till hösten.
Men jag tror även att Tallon har helt rätt i sin analys att Panthers plötsligt blivit ett attraktivt lag för stjärnorna. Satsningen mot Stanley Cup, klimatet, fansen, läget – det mesta är positivt med att spela i Sunrise.
Med ett par finjusteringar blir Panthers ett lag att räkna med även nästa säsong.

Ottawa Senators

Undrar jag, om inte det hade varit bättre i långa loppet för Senators om de hade gjort en riktigt dålig säsong och haft en chans att drafta en topptalang som Filip Forsberg eller Nail Yakupov i Pittsburgh nästa månad.
Är ju så klart cyniskt att tänka så, efter en riktigt rolig hockeysäsong i Ottawa, där stadens hockeylag knäppte den samlade expertkåren på näsan och gick till slutspel, där de dessutom pressade Conference-vinnarna Rangers till en sjunde match. Men succén innebär ju att Ottawa inte välja förrän nummer 15 i sommarens draft.
Nåja, slut på ”tänk-om”. Nu tar vi en titt på hur Senators lagbygge ser ut inför nästa säsong.

Jag skulle inte bli förvånad om sommaren 2012 blir minst lika omtumlande som våren 2011 blev. Ni kanske minns hur GM Bryan Murray sjösatte en fullskalig generationsväxling och skickade iväg veteraner till höger och vänster. Mike Fisher, Chris Kelly, Jarkko Ruutu, Alex Kovalev försvann då. Hur många försvinner i sommar?
På ingång är anfallarna Jakob Silfverberg, Mark Stone och Mika Zibanejad, även om jag skulle bli förvånad om alla tre fanns med på Ottawas ”opening night roster” i höst. Snor de jobben för blivande UFA-veteraner som Zenon Konopka och Jesse Winchester?

Enligt senatorsxtra.com är Murray inte ens säker på om han ska behålla alla blivande RFA-anfallare (Nick Foligno, Peter Regin, Jim O’Brien, Kaspars Daugavins).
– Vi har ett par beslut att ta där också, sa Murray till Ottawa Citizen i måndags. Till alla unga spelare har vi sagt, ”Ha en bra sommar, jobba riktigt hårt, kom till träningslägret och slåss om platserna”.

Den största nöten Murray har att knäcka är Erik Karlssons nya kontrakt. Hur stort blir det? Baserat på den gångna säsongen är svensken värd minst sex miljoner dollar i ny årslön – men vågar man ge sådana summor till en 21-åring och hoppas att han fortsätter att göra skäl för pengarna?
– Alla måste vara resonabla, sa lagets ägare Eugene Melnyk när Karlssons kontrakt kom på tal med media. Allt vi kan erbjuda är en möjlighet att vara en del av en fantastisk organisation som har en chans. Om du vill vara en del av det är våra dörrar öppna.
– Vi kan betala dig, men det måste vara inom en rimlig budget.
Det kan tolkas som ett desperat försök av Melnyk att förbättra utgångsläget i förhandlingarna med Karlsson efter ägarens hyllning av svensken för bara två månader sedan, då han påstod att Karlsson kommer att bli ”en av historiens största backar”…
Det ska bli intressant att se vad Karlsson får för lön.

Läs mer om det i blogginlägget ”Hur stort blir succésvenskens nya kontrakt?” >>

På tal om backar behöver Murray hitta en eller två stabila defensiva backar, men det är han så klart medveten om.

Till sist tror jag Murray kommer att jobba hårt för att övertyga sin lagkapten Daniel Alfredsson att spela sista året på sitt kontrakt. Senators kommer förmodligen vara ett ungt och oerfaret lag även nästa säsong, och även om Jason Spezza har gjort stora framsteg som ledare känns han inte mogen att sy fast C-et på uniformen ännu.
One more year, Alfie!

***
Därmed har jag skrivit om de åtta lag som blev utslagna i första slutspelsrundan. Här är länkar till de övriga:

Detroit Red Wings – ”Förändringar behövs i Detroit”

Vancouver Canucks – ”Hur löser Canucks målvaktsdilemmat?”

San Jose Sharks – ”Bör Sharks jaga superstjärnan i sommar?”

Chicago Blackhawks – ”Chicago saknar hunger – inte talang”

Boston Bruins – ”Ingen anledning till panik i Boston”

Pittsburgh Penguins – ”Vad behöver Pittsburgh göra?”

Har fått in många önskemål att göra liknande analyser även på de 14 lag som inte nådde slutspelet, och det vore såklart intressant, eftersom det rimligen är de lagen som behöver göra mest i sommar, men jag får se om tiden räcker till att skriva även om dessa lag.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Los Angeles Kings har inlett slutspelet med fem raka bortasegrar.
Det tål att upprepas – fem bortasegrar. I följd.
Och då har de mött President’s Trophy-vinnarna Vancouver Canucks och grundseriens näst bästa hemmalag St. Louis Blues.
Ganska otroligt.
Nu har kungarna alltså gjort det unika igen och skaffat sig en 2-0-ledning när serien vänder hem till Staples Center, precis som de gjorde mot Sedinarnas Canucks i första omgången.
– Det är som att vi gör det enklare på bortais, sa Kings-centern Jarret Stoll enligt nhl.com efter nattens 5-2-seger i Scottrade Center.
Jag vet inte vad som är mest chockerande, att Kings leder med 2-0 i matcher eller att de har lyckats göra åtta mål. I grundserien fylldes ju den här bloggen med klagovisor över deras oförmåga att sätta pucken i nät, och det har skrivits hyllande krönikor om Blues täta försvarsmur.
I natt sköt Kings fyra mål i första perioden – för första gången i ett slutspel sedan maj 1993. Det var för övrigt den våren Wayne Gretzky ledde Kings till sin enda Stanley Cup-final.
Får vi en repris på det i år?

***
ESPN:s Pierre LeBrun skrev så här efter matchen:

Darryl Sutter’s squad has the look of a team that is planning to play into June. There are no passengers on this club right now. Every player on this team finishes checks, blocks shots and pays the price to get into the hard areas of the ice.
No. 8 seeds? Puh-lease. Talk about false advertising. These guys should have won the Pacific Division.

***
Just nu är det Los Angeles och Phoenix som har ena foten i Conference-finalen i väst.
Galet.
Nu går jag händelserna lååångt i förväg, men tänk om det av NHL ägda Coyotes går och vinner alltihop i år… NHL-bossen Gary Bettman brukar alltid hylla det vinnande lagets ägare innan han delar ut Stanley Cup. Hur skulle det låta om Coyotes vann? ”Tack till NHL och framförallt mig själv, för det fina jobb vi har gjort för hockeyn i Phoenix…”

***
John Tortorella (Rangers), Paul MacLean (Ottawa) och Ken Hitchcock (St. Louis) är årets Jack Adams-finalister.
Därmed klart att vi får en värdig vinnare av bästa coach-priset, oavsett vem av herrarna som tar hem det.
Alla tre har avsevärt förbättrat sina lag.
Mitt stalltips är ändå att Tortorella tar hem det – kalla det ”24/7″-effekten…

***
Washington knep alltså en bortaseger mot Rangers inatt.
Kan bli jobbigt för Rangers att vinna om inte Henrik Lundqvist spelar bättre än vad han gjorde inatt.

***
Ställningen i Conference-semifinalerna just nu:
Eastern
Rangers – Washington 1-1
Philadelphia – New Jersey 1-0

Western
St. Louis – Los Angeles 0-2
Phoenix – Nashville 2-0

***
Vi avslutar med 23 minuters bloopers från den gångna säsongen.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

VM står för dörren och Sverige kommer med ett riktigt starkt landslag.
Henrik Zetterberg, Daniel Alfredsson, Niklas Kronwall, Erik Karlsson, Loui Eriksson, Johan Franzén. Ja, ni vet själva – ”på pappret” är Tre Kronor en av de stora guldfavoriterna, kanske den allra största.
Jag har ingen forskning att backa upp det, men visst brukar Sverige vara som sämst när de är hajpade? Oavsett om det stämmer eller inte tror jag den största utmaningen för de blågula stjärnorna blir att tända till och verkligen vilja vinna det där VM-guldet.
Därför blir Alfredssons oväntade ”ja tack” viktigt. Den 39-årige legendaren vill givetvis avsluta sin landslagskarriär med att äntligen vinna ett världsmästerskap. ”Alfies” ledarskap kan få samma avgörande roll som Mats Sundin och Peter Forsberg fick för OS-truppen 2006.
Jag minns när jag intervjuade dåvarande förbundskaptenen Bengt-Åke Gustafsson inför OS i Vancouver 2010. Han fick något drömskt i blicken när han tänkte tillbaka på starten i Turin fyra år tidigare.
– Fokuseringen och glöden fanns där hos alla, inspirerade av ”Foppa” och ”Sudden”, sa Gustafsson. Det var en underbar känsla på den första samlingen, och det är ett av mina bästa minnen från hela turneringen. Jag kände att jag lika gärna kunde hålla käften och inte säga något.
– Glöden måste komma från spelarna själva, det är inget som vi ledare kan stå och säga åt dem att ta fram, sa Gustafsson också.
Låt oss hoppas att Tre Kronors stjärnor hittar den glöd som krävs för att vinna VM-guld i Helsingfors om några veckor.