Inte nog med att Phoenix Coyotes har hamnat i ett jobbigt 0-2-underläge i serien mot Los Angeles Kings. I den ödesmättade tredje matchen kan de få klara sig utan sina två viktigaste anfallare. Både toppcentern Martin Hanzal och lagkaptenen Shane Doan fick matchstraff i nattens match.
Hanzal för en boarding på Kings lagkapten Dustin Brown och Doan för samma överträdelse mot Trevor Lewis.
Jag skulle inte bli förvånad om Hanzal får en matchs avstängning medan Doan förmodligen klarar sig undan med böter, alternativt inget straff alls. Hanzals boarding var snäppet värre än Doans.
Om Coyotes förlorar nästa match, som dessutom spelas i Los Angeles, blir uppförsbacken förmodligen alldeles för brant.

Doans tackling:

Hanzals tackling:

***
Dustin Brown blir bara bättre och bättre för varje match.
I natt fick han hela Coyotes att koka av irritation och frustration med sitt fysiska spel.
Kings lagkapten bygger en stark kandidatur för Conn Smythe Trophy.

***
Inte så snygga tacklingar av Phoenix-spelarna. Då var Niklas Kronwalls tackling i gårdagens VM-match mot Lettland desto vackrare. Undrar hur letten mår idag:

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Du känner så klart till klyschan, som stämmer för det mesta i Stanley Cup-sammanhang. Det är defensiv som ger framgång, inte offensiv.
Finalen i Eastern Conference kan bli ett nytt exempel på den tumregeln.
New York Rangers ses av många som den stora favoriten mot New Jersey Devils, just för sin förmåga att försvara den egna buren mot mer anfallsskickliga lag.
Jag är benägen att hålla med.
Devils har gjort det bra i serierna mot Florida Panthers och Philadelphia Flyers, men nu möter de ett lag som inte kommer att ge dem en enda millimiter isyta gratis.
Jag tror det är bäddat för en drömfinal mellan New York Rangers och Los Angeles Kings.

4 saker jag gillar med New York Rangers:
1. Offerviljan. Spelarna i Rangers har gjort det till en konstform att täcka skott. De gör det effektivt, de gör det smart. Det är på ett sätt grunden för hela deras spel, eftersom det visar på en arbetsmoral och karaktär som återfinns i alla andra aspekter av det vi kallar ”Ranger hockey”. Det är högsta prioritet för New Jersey att lyckas komma förbi alla täckande utespelare för att få fram pucken till Henrik Lundqvists målområde.

2. Clutch-Richards. Brad Richards värvades för dyra pengar för just den här tiden. I slutspelet har han bevisat sitt värde för Rangers med viktiga mål i rätt tid. Ingen skulle bli särskilt förvånad om han fortsätter med det i serien mot Devils.

3. MVP Hank. Rangers har en klar fördel på målvaktssidan i den här serien. Martin Brodeur må vara tidernas bästa målvakt enligt somliga, men här och nu är Lundqvist ett par klasser bättre. Det var i första hand tack vare Henke som Rangers klarade av att slå ut Washington Capitals i förra rundan.

4. Backtopparna. Trion Dan Girardi, Ryan McDonagh och Marc Staal har varit ruskigt bra i det här slutspelet.

4 saker jag gillar med New Jersey Devils:
1. Offensiven. Tänk att jag skriver dessa rader om New Jersey Devils! De har ett bättre anfallsspel än Rangers och giftigare spjutspetsar i Ilja Kovaltjuk, Zach Parise och Travis Zajac. Devils power play är klassen bättre än Rangers.

2. Veteranens lugn. Nej, Brodeur är inte världens bästa målvakt längre, men han har en aura av harmoni och lugn över sig i det här slutspelet, och det smittar av sig på hans medspelare.

3. Coachens ”game plan”. Peter DeBoer visste precis hur Philadelphia Flyers skulle tas i förra serien. Han la upp en perfekt strategi i varje match och fick sina spelare att tro på den. Jag tror han har ett par ess att spela ut mot Rangers. DeBoer vet också hur han på bästa sätt ska använda sina rollspelare.

4. Den galna forecheckingen. Det är fascinerande att kolla på hur Devils forecheckar ursinnigt så fort de inte har pucken. De pressar väldigt högt i banan och ger motståndarna väldigt kort tid för att göra uppspel. Tacklingarna mot backarna fullföljs alltid och det nöter ner motståndarna. Det var extremt framgångsrikt mot Flyers, frågan är om effekten blir lika god mot Rangers.

Mitt tips: Jag hör vissa skrällklockor ringa för New Jersey Devils, som kommer att ge Rangers en riktigt tuff resa i den här serien, men jag tror att Henrik Lundqvist blir tungan på vågen. Rangers vinner med 4-3 i matcher.

Här är spelschemat för serien, svenska tider:
Tisdag 15/5, kl 02:00: Rangers-Devils
Torsdag 17/5, kl 02:00: Rangers-Devils
Lördag 19/5, kl 19:00: Devils-Rangers
Tisdag 22/5, kl 02:00: Devils-Rangers
Torsdag 24/5, kl 02:00: Rangers-Devils
Lördag 26/5, kl 02:00: Devils-Rangers
Måndag 28/5, kl 02:00: Rangers-Devils

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Det är ingen tvekan om att Phoenix Coyotes och Los Angeles Kings har imponerat mest på den västra halvan i årets Stanley Cup-slutspel. Båda lagen är formtoppade och det har deras två tidigare motståndare bittert fått erfara.
Phoenix neutraliserade Chicago Blackhawks i första omgången och arbetade hårdare än Nashville Predators i andra. Los Angeles i sin tur chockade Vancouver Canucks och tog udden av St. Louis Blues.
Det är två värdiga Conference-finalister som nu möts i vad som ser ut att bli en tät och målsnål serie. Den stundande målvaktsduellen mellan Mike Smith och Jonathan Quick blir en showdown i klass med Wayne Gretzky vs Bryan Trottier i mitten på 1980-talet. Två MVP:s slåss om kungatiteln i en serie som kan gå åt vilket håll som helst.
Den som vinner målvaktskampen vinner förmodligen även serien åt sitt lag.

4 saker jag gillar med Los Angeles Kings:
1. Positionsspelet: Darryl Sutters mannar är ruskigt säkra i sitt positionsspel, inte minst i forecheckingen. De vet vart de behöver åka på isen för att sätta största möjliga tryck på motståndarna. Det syntes inte minst i serien mot St. Louis Blues och jag tror det blir en faktor även mot Phoenix.

2. Målvaktsspelet: Det krävs något alldeles extra för att överlista Quick när han spelar som han gör för tillfället, och framför sig här den omutlige amerikanen ett väl fungerande försvar.

3. Anfallsspelet: Av de lag som är kvar i slutspelet gör Kings flest mål, tillsammans med New Jersey, och det går åt mycket energi för att försvara sig mot Anze Kopitar, Mike Richards, Jeff Carter, Dustin Brown, Justin Williams och Dustin Penner. Kings kan mönstra tre kedjor med potential att producera mål.

4. Penalty killing: Ja, Kings gör mål, men nästan bara i fem mot fem, ska tilläggas, för är det något som inte har fungerat för Kings i årets slutspel så är det power play-spelet, där utdelningen ligger på 8,5 procent så här långt. Penalty killing har å andra sidan varit lysande – 92,1 procent.

Mer läsning: Slutspelskungarna

4 saker jag gillar med Phoenix Coyotes:
1. Målvaktsspelet: Smith, Phoenix överraskande målvaktshjälte, är en matchvinnare av rang för tillfället. Hans fantomspel är den största anledningen till att Coyotes är framme i Conference-final, och om de ska ha en chans att rubba Kings måste han fortsätta att lira som en speedad Dominik Hasek.

2. OEL: Jag hoppas verkligen att svenska hockeyfolket offrar lite sömn för att njuta av Oliver Ekman-Larssons mogna spel. Den unge Tingsrydsonen är en av slutspelets bästa backar och gör väldigt sällan misstag. Han är inte lika iögonfallande som Erik Karlsson, men sett till helheten är han minst lika effektiv i en hockeymatch.

3. Special teams: I Phoenix har jag hittat en ny favoritspelare i defensive centern Boyd Gordon, som är lika bra på att döda utvisningar som Jevgenij Malkin är på att överlista Viktor Fasth. Dessutom har Coyotes ett bra mycket mer effektivt power play än vad Kings har.

4. Coachen: Men den kanske största fördelen för det av NHL ägda ökenlaget ligger på coachsidan, där Dave Tippett alltid verkar ha rätt lösning att ta till. Jag tycker han är en av NHL:s bästa coacher under match, då hans spelintelligens kommer väl till användning för att svara på motståndarnas drag och händelser på isen.

Mer läsning: Ökenvargarnas osannolika resa

Mitt tips: Sammantaget ser jag Los Angeles som ett bättre lag än Phoenix, och Quick som en li-hite starkare målvakt än Smith, så jag ger dem segern med 4-2 i matcher.

Här är spelschemat för serien, svenska tider:
Måndag 14/5, kl 02:00: Phoenix-Los Angeles
Onsdag 16/5, kl 03:00: Phoenix-Los Angeles
Fredag 18/5, kl 03:00: Los Angeles-Phoenix
Söndag 20/5, kl 21:00: Los Angeles-Phoenix
Onsdag 23/5, kl 03:00: Phoenix-Los Angeles
Fredag 25/5, kl 03:00: Los Angeles-Phoenix
Söndag 27/5, kl 02:00: Phoenix-Los Angeles

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Vilken galen Game 7 det blev mellan Rangers och Capitals!
Ni vet så klart redan hur det gick - Henrik Lundqvist storspelade och såg till att Rangers Stanley Cup-dröm lever vidare, medan Nicklas Bäckström får ta sig en funderare på om han ska hem och spela VM (kanske har han redan lämnat besked när du läser detta).

För dig som vill veta hur matchen var rekommenderar jag att du ögnar igenom LIVE-rapporten jag gjorde i natt. Den finns att läsa här >>

Här ska jag nu ranka slutspelets fem bästa spelare, utifrån kriterierna för Conn Smythe Trophy, det vill säga vilka som har varit viktigast för sina respektive lag.

5. Dustin Brown, Los Angeles Kings
Kapten Brown var magnifik att beskåda i serien mot St. Louis. En stor ledare som sätter exempel genom att spela hårt. Även en duktig målskytt.

4. Ilja Kovaltjuk, New Jersey Devils
Den ryske måltjuven spelar ofantligt mycket och är värdefull för Devils spelidé, som är mer offensiv än vad man kan tro.

3. Jonathan Quick, Los Angeles Kings
Är i mitt tycke slutspelets bästa målvakt och är den främsta anledningen till att Kings är framme i Conference-final för första gången på 19 år.

2. Mike Smith, Phoenix Coyotes
Skrev nyss att Quick är slutspelets bästa målvakt, men sett till värde för det egna laget måste Smith rankas före sin kommande motståndare i Conference-finalen. Coyotes framgångskoncept är helt enkelt att Smith står på huvudet i match efter match. Hur länge ska han hålla?

1. Henrik Lundqvist, NY Rangers
Lundqvist var den stora anledningen till att Rangers vann Eastern Conference i grundserien, men i slutspelet har hans MVP-aktier ökat ännu mer i värde. Ni som såg nattens match mot Washington förstår vad jag menar – ”Kung Henrik” räddar sitt lag gång efter gång.
Av semifinallagen har Rangers klart sämst anfallssiffror. De gör bara 2,07 mål per match, ändå är de framme i Conference-final. Varför? Henrik Lundqvist!

***
Gäller Europa-regeln även i årets slutspel?
De senaste tre årens mästare har alla inlett säsongen i Europa, och av de fyra lagen som är kvar i årets slutspel såg vi två i Globen i höstas.
Blir det final mellan Los Angeles och Rangers?
Som Erik Granqvist skrev till mig på twitter: ”Spelarna får bra harmoni i starten här i Europa.”

***
Kolla in David Beckhams sköna gliring mot Montreal-pressen:

***
Är det bara jag som får 1994-vibbar från Rangers?
Nu möter de dessutom New Jersey Devils i Conference-finalen, precis som för 18 år sedan.
Får vi en ny hjältesaga i Stephane Matteau-klass?

***
Var det här sista gången vi såg Alex Siomin i en NHL-tröja?
Den loje, men väldigt talangfulle, ryssen sitter ju på ett utgående kontrakt och lär få feta anbud från KHL.
Hans marknadsvärde i NHL är dock naggat i kanten efter en ganska svag säsong.

***
Vilken match Carl Hagelin gjorde!

***
Kan inte låta bli att – återigen – undra om inte Capitals skulle bli ett jobbigare lag att möta om coach Dale Hunter spelade Bäckström ihop med Alex Ovetjkin lite oftare.
Men så länge Hunter är coach i Washington lär det se ut så här. Han fick frågan efter förlusten hur nära Caps är att kunna vinna Stanley Cup. Hans svar: ”Vi spelar helt rätt just nu. Det är bara ett mål som skiljer i den här serien.”

***
Rangers vann grundserieserien mot Devils med sju poäng (3-2-1) mot sex (3-3-0).
Lär bli en tajt Conference-final.
Ny Game 7?

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Det sägs att Rangers aldrig har förlorat en Game 7 på hemmais i Madison Square Garden.
I natt sätts den fina traditionen på prov igen när Conference-semifinalen mot Washington Capitals ska avgöras.
Vi som har följt serien vet att det är omöjligt att på förhand vara säker på vilket lag som ska vinna. Precis som jag skrev i förra inlägget kan man lika gärna singla slant om segern.
Det blir en superrysare av episka proportioner.

Jag tror det blir otroligt jämnt och att första målet blir av avgörande betydelse.
Så långt vågar jag sträcka mig i mitt ”säkra” förhandstips.
Ska jag våga mig ut på vattnet tror jag vidare att Capitals tar hem det. Jag grundar det på att de såg starkare ut i senaste matchen, då Rangers aldrig kom riktigt nära Braden Holtby (nybliven farsa!) i Caps-målet.

2-1 till Washington blir mitt tips.
Med tanke på hur jag tippat under det här slutspelet är det således bara att gratulera Rangers-fansen till avancemanget…

Matchen börjar kl 01:30 och LIVE-bevakas av undertecknad på SportExpressen.se – hoppas ni är med mig i natten och kommenterar och chattar!

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Washington Capitals spelade för att hålla säsongen vid liv i nattens hemmamatch mot New York Rangers. En förlust skulle innebära respass från världens roligaste turnering – Stanley Cup-slutspelet. Man skulle kunna förstå om de kände av pressen.
Men om de nu var nervösa syntes det inte direkt i deras spel. Det var gasen i botten från första nedsläpp och när de sedan fick sin ledning lät de aldrig Rangers komma tillbaka in i matchen.
Det var fruktansvärt imponerande att se hur de försvarade sig. Rangers skapade såklart ett antal chanser, men lyckades nästan aldrig komma riktigt nära Braden Holtbys nätmaskor.
Det krävdes en ganska saftig goalie interference för att Rangers skulle spräcka nollan, men det skedde med 50 sekunder kvar och Caps lyckades hålla undan till slutsignalen.
2-1-segern innebär att det blir en Game7 på lördag natt.
En fullständigt oviss och helt öppen match på förhand. Inte ens en Saida eller Nostradamus i högform hade kunnat förutspå utgången.
Det enda mönstret i serien är att lagen vinner varannan match så här långt, och det talar för att Rangers vinner på lördag. Men samtidigt såg Capitals väldigt bra ut i nattens match och lär ha en del momentum med sig till Game7.
Jag säger som twitterkompisen SteffeG – ”flip a coin”…

***
Nu hörs inte så många kritiker som undrar var ”den riktiga” Alex Ovetjkin tagit vägen. I natt gjorde han det viktiga 1-0-målet, hade chans på fler mål och var en faktor i det fysiska spelet. Capitals ryske lagkapten är riktigt bra för tillfället.
Det kan man också säga om backen Mike Green, som i mina ögon var isens bästa spelare inatt, Nicklas Bäckström, som stod för två fina assistpoäng, och Braden Holtby, som återigen visade prov på mental styrka genom att studsa tillbaka från en förlust.
Och checkingkedjan med Troy Brouwer, Joel Ward och Matt Hendricks var äckligt effektiv i sättet att stänga ner Rangers anfall.

***
Matchen visade tydligt vad Calle Johansson sa redan för tre månader sedan till Pro Hockey. Rangers saknar kreativiteten att skapa offensiv på egen hand.
När de hamnar i underläge mot en motståndare som Washington får de väldigt svårt att komma tillbaka. I natt var tänkta offensiva spjutspetsar som Brad Richards och Marian Gaborik smärtsamt tysta.
På lördag behöver Rangers big guns dundra på för kung och fosterland om drömmen om Stanley Cup ska hållas vid liv.

***
Ovetjkin har nu 30 mål på 50 playoffmatcher.
Enligt NBC Sports har ingen spelare nått 30 mål så snabbt sedan Joe Sakic gjorde det för 15 år sedan…

***
Anaheim har förlängt med Saku Koivu.
Min första tanke när nyheten kom: hoppas det innebär att kompisen Teemu Selänne också bestämmer sig för att lira vidare.

***
Blir ni Predators-fans (finns det såna i Sverige?) nervösa av att höra Ryan Suters kommentarer från idag?
Stjärnbacken har ingen aning om han ska förlänga med Nashville eller gå vidare någon annanstans, men han uttryckte en stark önskan om att skriva ett ”livstidskontrakt” nu i sommar.
Om det blir med Predators, Detroit eller någon annan klubb återstår att se.
Suter blir unrestricted free agent den 1 juli.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Så här i VM-tider hörs de alltid – förändringsivrarna som vill se mindre rinkar i internationell och svensk hockey.
”Får vi bara NHL-mått på rinkarna blir spelet mycket roligare”, sägs det.
Jag har själv tänkt i de banorna, och det är mycket möjligt att det stämmer på flera sätt, men det många inte känner till är att NHL är mycket väl medvetna om att deras spelare börjar växa ur de 26 meter breda och 61 meter långa rinkarna.
Så här säger Toronto Maple Leafs general manager Brian Burke till Pro Hockey:
– Vi spelar på en lika stor is som för 100 år sedan, i sportens barndom. Den olympiska storleken skulle bli tråkig. Jag vet att folk tycker att det är kul i OS, men det är för att de 20 bästa spelarna från de bästa hockeyländerna spelar mot varandra.
– Ingen vill ha en rink av olympiska mått. Vi vill ha den hybridrink som finns i Helsingfors och på Boston University… men det kommer ta oss 30 år att genomföra den förändringen, säger Burke till Pro Hockey.
Burke har faktiskt kommit med förslaget att alla nya arenor som byggs ska kunna rymma en hybridrink, som är drygt två meter bredare än den nuvarande NHL-rinken, som ju är fyra meter smalare än den internationella rinken.
Artikeln i Pro Hockey handlar om spelsystem och framförallt ”trap”, och Burke tror att det extra utrymmet skulle ge skickliga spelare en fördel när de ska försöka överlista det hatade (?) spelsystemet.
Numret finns i butik nästa onsdag – missa inte!

Här har ni lite siffror för att illustrera hur NHL-spelarna blir allt större.
För 40 år sedan var medelspelaren i NHL 180 cm lång – idag är han drygt sex cm längre.
För 30 år sedan vägde snittspelaren drygt 85 kg – idag är motsvarande siffra nästan 93 kg.
Skulle vi gå tillbaka till när NHL startade 1917 är skillnaderna ännu större, men jag har inte hittat exakta siffror från den tiden.
Dessutom har ju skydden blivit större genom åren.
(tack till Jen, aka NHLhistorygirl, som hjälpte mig hitta siffrorna!)

Jag vet inte om det stämmer, men det sägs ju att dagens spelare är mer vältränade än för till exempel 30 år sedan. Att de är snabbare och starkare syns ju ganska tydligt om man jämför matchbilder.
Så det kanske är dags att låta rinken ”växa med”, innan spelet blir alltför tillknäppt?

***
Globe and Mail hade nyligen en intressant artikel om hur målvakterna och deras skydd har växt genom åren, med slutsatsen att målburarna behöver bli större.
Jag vet inte om jag vill skriva under på ett sådant krav, men när man kollar på den här bilden blir det lättare att förstå varför NHL domineras av målvakterna nuförtiden. (”THEN” är från 1967)

***
Så, New Jersey slog ut Philadelphia.
Skrällarnas slutspel fortsätter. Tänk, för bara 18 månader sedan låg Devils tvärsist i NHL och det var ideliga krisrubriker om klubben.
Nu är de i Conference-final för första gången sedan 2003.
Jag borde ha lärt mig läxan att inte underskatta dem vid det här laget, men frågan är om jag inte kommer att hålla deras motståndare som favorit i nästa runda, oavsett om det blir Rangers eller Washington.

***
Oturligt nog för Ilja Bryzgalov förlorade hans lag på en jättetabbe från hans sida.
Det kommer inte direkt lugna ner kritikerna som hävdar att den dyre ryssmålvakten är en säkerhetsrisk för Flyers. Och det kommer få många av oss att glömma bort att han faktiskt gjorde en bra serie mot Devils…
Men sett över hela säsongen har ”Bryz” inte varit en stabiliserande faktor för Flyers, som behöver en målvakt som kan ”bail them out” gång på gång, med tanke på coach Peter Laviolettes offensiva spelsystem.
Flyers åldrande ägare Ed Snider vill inget hellre än att se sitt lag vinna Stanley Cup en gång till under sin livstid och nu undrar alla om han kommer att ge GM Paul Holmgren order om nya drastiska åtgärder i sommar, eller om tålamod är den bästa approachen inför nästa säsong.

***
Har vi sett Jaromir Jagr för sista gången i NHL?

***
Det här skottet av Ilja Kovaltjuk är det inga direkta fel på, eller?

***
I natt har Rangers chansen att slå ut Washington. Jag ska LIVE-bevaka den matchen på SportExpressen.se och hoppas så klart att ni gör mig sällskap i natten.
Till dess – ha det fint!

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Oliver Ekman-Larsson och hans lagkamrater är sensationellt framme i Conference-final. Foto: All Over Press

Shane Doan var smart nog att ta god tid på sig att insupa atmosfären efter slutsignalen.
Den ärrade lagkaptenen stannade kvar på isen efter intervjuer och handskakningarna med motståndarna och bara njöt.
Efter många turbulenta år i Glendale vet 35-åringen mycket väl att tiden går fort och att det gäller att ta vara på ögonblicket.
Och vilket ögonblick det var när den helvita publiken i Jobing.com Arena hyllade Doan och de andra hjältarna i Coyotes för deras sensationella avancemang till Conference-finalen.
Så länge klubben hetat Coyotes och legat i Arizona-öknen har de aldrig nått en större framgång.
Att den kom bara några timmar efter att NHL-bossen Gary Bettman hållit hov för presskåren och förklarat att inget egentligen är klart med klubbens prekära ägarsituation är ett nytt exempel på hur verkligheten ibland kan överträffa sagan i idrottsvärlden.

Shane Doan - kapten för Coyotes. Foto: All Over Press

Ni känner säkert till historien: Coyotes blöder ekonomiskt och har så gjort i många år. När förre ägaren plötsligt tröttnade och försatte klubben i konkurs gick NHL in och tog över ägarskapet och tillsammans med staden Glendale, som pumpat in runt 150 miljoner kronor per säsong i klubbens tomma kassa, har Bettman & Co jobbat hårt för att Coyotes ska vara kvar i Phoenix.
Ingen tror att de egentligen kommer att lyckas.
Mitt i allt kaos spelar Coyotes sin bästa hockey någonsin.
– Det har varit så svårt i så många år att vara Coyotes-supporter så jag är väldigt glad för deras skull, sa en tårögd Doan och pekade upp mot läktarna där han intervjuades av tv på isen direkt efter slutsignalen.
Det går inte att låta bli att imponeras av Doans och hans lagkamraters insatser i det här slutspelet, eller som jag skrev på twitter när skrällen mot Nashville Predators var ett faktum: ”Sitter här och blir lite rörd. För Shane Doan. För Coyotes-fansen. Vilken resa de har gjort!”

Doan har spelat hela sin karriär för Coyotes och är ensam kvar från tiden då laget spelade i Winnipeg och hette Jets. Det är få spelare som man unnar en framgång lika mycket som Doan, som har kämpat på i alla år trots lagets tillkortakommanden och misslyckade satsningar.
Nu är han nära ett perfekt avslut (?) på karriären i Phoenix.

***
Det vimlar av hjältar i Coyotes lag utöver Captain Doan.
Målvakten Mike Smith har varit fullkomligt fenomenal. Conference-finalen mot Los Angeles blir en grym kamp mellan honom och Jonathan Quick. Kommer det ens göras något mål överhuvudtaget i den serien?

Oliver Ekman-Larsson har mest speltid av alla utespelare i Phoenix – 26:04 per match, över tre och en halv minut mer än tvåan Michal Roszival – och det är naturligtvis befogat. Vår nästa superstjärna spelar felfri hockey och är en av slutspelets fem bästa backar.
När allt är över kanske han till och med kan kallas den bäste…

Martin Hanzal skulle vara en superstjärna om han spelade i Detroit eller Rangers.

Boyd Gordon är en av NHL:s fem bästa defensiva centrar och kanske den allra bästa forwarden på att döda utvisningar. Han gör ett gigantiskt jobb i det fördolda.

Ray ”The Wizard” Whitney må ha 40-åriga ben, men han är i det närmaste omöjlig att stoppa för motståndarna.

Antoine Vermette har oväntat blivit lagets poängkung i slutspelet. Vi ser det varje år, hur en spelare plötsligt kliver fram och gör förvånansvärt många poäng. Vermette, som ju trejdades från Columbus till Phoenix under säsongen, är det här slutspelets oväntade poängspruta.

Mikkel ”I don’t always score goals, but when I do, it’s overtime in the playoffs” Bödker är NHL:s hetaste dansk.

Defensive backklippan Rostislav Klesla, som var avstängd i nattens match, har snart gjort mer poäng i slutspelet än vad han gjorde under hela grundserien…

Coachen Dave Tippett – ett hockeygeni som har fått sina spelare att överprestera i flera år.

Målvaktstränaren Sean Burke, som förvandlat Smith från en föredetting till en av NHL:s hetaste målvakter. Det var kanske Burke som Flyers skulle ha trejdat till sig och gett ett 51-miljonerskontrakt?

I could go on and on…

***
Vad det här innebär för det framtida hockeyintresset i ökenstaten Arizona kan vi bara spekulera i. Förhoppningsvis har många nya fans förälskat sig i hockey och blir återkommande gäster i Coyotes vackra arena till hösten.
Det skulle förmodligen rädda klubben kvar i Phoenix ett par år till. Men för en hållbar och ljus framtid i den udda hockeystaden måste Coyotes fylla arenan regelbundet år ut och år in.
Skeptikern i mig misstänker att det krävs mer än ett lyckat slutspel för att stadfästa en sådan trend.

***
Vancouver Canucks har förlängt kontraktet med general manager Mike Gillis. Det ser alltså inte ut att bli några förändringar i lagledningen till nästa säsong. ”Vi har klarat av 98 procent av målen vi satte upp när vi började resan (för fyra år sedan), och i sådana lägen brukar de flesta fortsätta med planen för att avsluta de sista två procenten”, sa Gillis när nya avtalet presenterades.
Märkligt att en Stanley Cup-seger bara är två procent av Gillis stora mål…

***
Det här var inte så kul att läsa. Gamla Detroit-hjälten Shawn Burr har drabbats av cancer igen, och nu väntar en ny hård match mot den djävulska sjukdomen.
Drop your gloves, Shawn, vi står på din sida!

***
Domen för Claude Giroux blev en matchs avstängning.
Bra av Sheriffen, som därmed reparerar lite av misstaget att inte stänga av Shea Weber tidigare i slutspelet.

***
Så tröttsamt trist att följa den nya vågen av rasistattacker mot Washingtons anfallare Joel Ward efter nattens förlust mot Rangers, då ju Wards höga klubba blev direkt avgörande.
Från utvisningsbåset fick Ward se Brad Richards kvittera i slutskedet av tredje perioden och sedan även Marc Staal avgöra tidigt på övertidsperioden.
Då dyker rasistidioterna upp och häver ur sig osmakligheter på diverse sociala nätverk och forum på internet.
Usch.

***
Ställningen i Stanley Cup-slutspelet just nu:
Western
St. Louis – Los Angeles 0-4
Nashville – Phoenix 1-4
LA och PHX klara för Conference-final

Eastern
Rangers – Washington 3-2
Philadelphia – New Jersey 1-3

Man kan väl säga att mina tips inte direkt lever…

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Los Angeles Kings är – något sensationellt – klara för Conference-final, en plats de inte varit på sedan 1993.
Då hette hjältarna Wayne Gretzky, Marty McSorley, Luc Robitaille och Kelly Hrudey – i år heter de i första hand Dustin Brown och Jonathan Quick.
Kapten Brown var strålande rakt igenom i serien mot St. Louis Blues, som alltså bara blev fyra lång, och det var nästan poetiskt att han fick göra två mål när avancemanget säkrades. Särskilt det första målet var som hämtat ur en Shakespeare-sonat, om nu den brittiske 1500-talsskalden hade skrivit mer om ishockey och mindre om kärlek. Kolla in Browns superskott längre ner.
– Det är det bästa laget vi har mött, sa St. Louis coach Ken Hitchcock till ESPN efter nattens förlust. De spelar på det sätt man måste spela för att vinna Stanley Cup just nu.

Dustin Brown har lett Kings till oväntade framgångar i årets slutspel. Foto: All Over Press

Kings är praktexemplet på ett lag som hittar formtoppen i rätt tid, kanske bäst personifierat av backen Drew Doughty, som inte lyckades leva upp till sin mastiga lön i grundserien, men i slutspelet har 22-åringen från London, Ontario, varit ett monster.
Visst är det en beskrivning som stämmer in på Kings som lag också? I grundserien levde de inte upp till sin potential och de fick kämpa för att nå slutspelet – men i playoff har de varit ruggiga.
Fråga bara Vancouver Canucks och St. Louis Blues – två favoriter som fällts av åttondeseedade Kings. Det är för övrigt unikt. Aldrig förr har ett åttondeseedat lag slagit ut både det toppseedade och det andraseedade laget i samma slutspel.

Quicks statistik i slutspelet är häpnadsväckande – till och med bättre än vad Tim Thomas presterade för Boston förra året. På nio matcher har den 26-årige amerikanen bara släppt in 14 mål (1,55 i snitt per 60 minuter) och räddningsprocenten är galet hög, 94,9.
– Han är samma som Dominik Hasek, som Ed Belfour, ger aldrig upp på en puck, sa Hitchcock. Det är en väldigt unik talang.

Som jag skrev på twitter under matchen sent igår kväll – Kings skulle kunna slå ut vilket lag som helst just nu. Så är känslan.
Orkar de hålla flåset uppe i två rundor till? För samtidigt som vi utropar Los Angeles till den stora Stanley Cup-favoriten inför fortsättningen ska vi komma ihåg att vi faktiskt bara nått halvvägs i det tuffaste slutspelet i idrottsvärlden. Det kommer att krävas bra spel i ytterligare fem veckor – långt efter att VM är lagt till handlingarna – för att ta hem den drygt 15 kg tunga silverbucklan.

***
Browns mål:

***
I öst hänger ytterligare en förhandsfavorit mot repen.
Philadelphia Flyers förlorade Game 4 mot New Jersey Devils med 4-2 och ligger under med 3-1 i matcher.
Och de kanske måste klara sig utan slutspelets bäste spelare Claude Giroux i den nervösa femte matchen. Sheriff Shanahan tar nog en titt på den här Giroux-tacklingen mot huvudet på Dainius Zubrus. Frågan är om domen blir avstängning.

***
Tänk om Kings hade gjort slag i saken och trejdat bort Brown tidigare under säsongen…
Vilken tabbe det förmodligen hade varit.

***
Måste också nämna Anze Kopitar och Mike Richards – två forwards som varit en pina för motståndarna att spela mot i det här slutspelet.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se

Många trodde att den tunga förlusten i match tre, som alltså kom sent i den TREDJE övertidsperioden, skulle knäcka Washington Capitals.
Inte då.
De startade den fjärde matchen som skjutna ur en kanon och tappade inte huvudet när Rangers kom igen i andra perioden.
2-2 inför tredje blev 3-2-seger för hemmalaget Caps tack vare ett power play-mål av Mike Green.
Skön seger!

Den stora snackisen efteråt blev Nicklas Bäckströms 2-1-mål. Det är inte så lite Foppa över den offensiva tackling han sätter in på stackars Artem Anisimov precis före målet.
Njut av hockeygodis:

”Bäckis” gjorde en riktigt bra match, och att Caps fick mål från hans, Greens och Alex Ovetjkins klubbor betyder nog väldigt mycket inför fortsättningen av serien, som nu är en bäst av tre.
Den trion är minst sagt viktig för Washingtons framgångar.

***
Kvällens roligaste tweet stod Filip Engberg för:
”Lika rött i Verizon Center som i Globen.”
Skillnaden mellan Washington och Stockholm var ju dock att fansen gjorde Verizon rött, medan det var Globens röda stolar som dominerade premiärdagen…

***
En annan omdiskuterad situation från kvällens match var när Ovetjkin hoppade in en tackling på Rangers-backen Dan Girardi. Nu undrar vi alla om sheriff Shanahan ska kliva in med repressalier mot Ovi.
Se och bedöm själva:

Mina två cent blir nog att även om Ovi hoppar in tacklingen så tar den i första hand i Girardis axel.
Jag tycker inte den är värd avstängning, möjligen böter.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter: http://www.twitter.com/linushugosson
Kan även nås på mail: prohockey@egmont.se