Då har det blivit dags för mig att säga tack och hej!

Tack och hej!

Det har varit fantastiskt roligt – och väldigt mycket jobb – att blogga här på SportExpressen.se i drygt två års tid. Men nu är det dags att lägga ner, säger Expressen, och så är det med det.

Jag har fått otroligt fina ord från er läsare den senaste tiden, och det verkar som att ni har uppskattat bloggen. Det gör det samtidigt lite jobbigare att sluta, men det är nog inte omöjligt att jag dyker upp på annan portal i framtiden, även om inget är klart i nuläget.

Tills vidare lever jag kvar som NHL-skribent i ”min” fina tidning Pro Hockey, på tidningens Facebook-sida samt via mitt twitter-konto. Hoppas vi ses där!

Kontakten med er läsare, både här i kommentarfälten, på twitter & facebook samt mailledes, har varit den största höjdaren! Ni är många som bryr er om NHL-hockey och ni är väldigt pålästa och kunniga, passionerade och eldiga. Att det blir respons på inlägg som handlar om New York Rangers, Detroit Red Wings och Pittsburgh Penguins är inte så konstigt, men att även Columbus Blue Jackets-fans hör av sig med synpunkter lite nu och då säger något om bredden på den svenska NHL-supporterskaran.

Jag lämnar er i ett kritiskt läge för lockouten, den bedrövliga och onödiga, som nu har förflyttats in i domstol i och med gårdagens händelser. Trots att många känner oro inför den utvecklingen, har jag ännu inte förlorat hoppet om NHL-spel 2012-13. Om jag får gissa, tror jag att spelarna kommer att rösta för ”disclaimer of interest” och inleda civilrättsliga processer mot NHL, samtidigt som bröderna Fehr fortsätter att förhandla med ligaledningen om ett kollektivavtal. Om NBA-manuset följs, kommer höjdarna överens om ett nytt avtal innan stämningarna hinner avgöras, facket återbildas och godkänns av spelarna som representant – och det nya kollektivavtalet undertecknas.

Hur långt tid det tar? Ingen aning. De har några få veckor på sig att rädda säsongen – jag hoppas de lyckas.

Jag tänkte lämna er med en Topp 10-lista över årets största hockeyhändelser – ur mitt perspektiv. Ni som har följt bloggen vet att mitt perspektiv är ganska begränsat till NHL och toppinternationell hockey, så tyvärr, Brynäs SM-guld kom inte med…

Här är tio hockeyhändelser som jag ser som årets största. Alla foton: All Over Press

10. Sidney Crosbys comeback

Den 15 mars, borta mot Rangers, återvände Pittsburgh Penguins lagkapten till NHL-isen – tre månader efter ett första comeback-försök, som avbröts med nya hjärnskakningskänningar. Förutom det korta comebackförsöket i november 2011, som varade i bara åtta matcher, hade Crosby inte spelat på 14 månader.

Ringrostig? Nej, inte särskilt. På 20 matcher gjorde Crosby 33 poäng.

Ganska otroligt.

Jag har ju redan stuckit ut hakan och påstått att Crosby tar över kungatronen när NHL väl kommer igång. Kom ihåg var ni läste det först…

9. Rangers vinner dragkampen om Rick Nash

Vi såg en galen Silly Season-sommar i NHL. Så här i lockouttider minns vi främst Minnesota Wilds vilda satsning med dubbla 13-årskontrakt á 94 miljoner dollar till Ryan Suter och Zach Parise. Men sommarens största trejd var onekligen blockbustern mellan Rangers och Columbus, där Blue Jackets lagkapten och enda storstjärna Nash hamnade på Manhattan, efter månader av spekulationer och rykten.

Det är något speciellt med stora bytesaffärer – och Nash-affären har alla klassiska inslag.

I slutändan tror jag den leder till en Stanley Cup-seger för Rangers.

8. Sverige bryter förbannelsen – efter 31 långa år

JVM-guldet i januari var en fantastisk framgång för juniorkronorna. Vi som följde turneringen fick minnen för livet, inte minst av Mika Zibanejads sköna guldmål, på övertid i finalen mot Ryssland. Jag ryser vid blotta tanken!

7. Suddens hattrick i hyllningar

Mats Sundin lade av 2009, hyllad som en av Sveriges största spelare någonsin. I år fick han flera tunga utmärkelser för sin storslagna karriär.

I februari hedrades hans tröjnummer av Toronto Maple Leafs (samma kväll som NY Islanders valde in Kenny Jönsson i sin Hall of Fame).

I somras kom beskedet att han hade valts in i Hockey Hall of Fame – på första försöket! Sudden blev därmed Sveriges andra medlem i NHL-hockeyns finrum. (Vilket höjdartal han höll på ceremonin i november >>)

Och för någon vecka sedan valdes han även in i Internationella Hockeyförbundets Hall of Fame, tillsammans med bland andra Peter Forsberg.

Välförtjänta hedersbetygelser för fantastiske Mats Sundin!

6. Slaget om Pennsylvania

Stanley Cup-slutspelet 2012 bjöd på flera höjdare till matchserier, men redan i första omgången bjöds vi på ett episkt hockeyslag i sex akter mellan hatade rivalerna Philadelphia Flyers och Pittsburgh Penguins.

Vilka matcher det var! Galet målrika (vad hände med målvakterna egentligen – idrottspsykologerna tvistar än idag), fysiska, fyllda av heta känslor, slagsmål, rena överfall och underhållande spel.

Claude Giroux var banans kung – jag glömmer aldrig hans första byte i Game 6 – och Sean Couturier, pojkvaskern, raderade ut världens bäste Evgeni Malkin, samtidigt som han öste in mål och poäng.

Ah, vilken matchserie!

5. Blågul storslam vid NHL Awards

Vezina Trophy, Norris Trophy & Calder Trophy. Tre tunga NHL-priser som plockades hem av svenska stjärnor vid NHL Awards i Las Vegas i juni.

Mest överraskande var väl Erik Karlssons Norris-utmärkelse, som han vann efter 78 poäng i grundserien i hård konkurrens med mer allroundaktiga backar som Zdeno Chara och Shea Weber. Att han därmed blev yngste Norris-mottagaren sedan Bobby Orr gjorde det inte mindre coolt.

Gabriel Landeskogs Calder som ligans rookie var förvisso inte utan konkurrens, men det var ingen av de övriga rookiesarna som var i närheten av ”Landys” kompletta spel.

Och Henrik Lundqvist. Äntligen fick han vinna Vezina! Efter att i sex tidigare säsonger legat strax under den absoluta toppen var den svenske megastjärnan bäst av alla i grundserien 2011-12.

Stor kväll för svensk hockey. Sen kan Radiosporten säga vad den vill…

4. Den ryska björnen

När såg vi senast sådana överlägsna världsmästare som Ryssland i Sverige/Finland i våras? De fullkomligen krossade allt motstånd i Eriksgatan mot guldet. 7-3 mot Sverige i gruppspelet. 6-2 i semifinalen mot Finland. 6-2 i finalen mot Slovakien. Tio raka segrar. Wow och åter wow.

Bäst av alla var Evgeni Malkin, världens bäste spelare under 2012. Det var Maradona-1986-klass på hans dominans.

Malkins hockeyår får Pro Hockey-läsarna njuta lite extra av i nästa nummer av tidningen…

En annan avgörande händelse under hockey-VM var ju annars alla röda stolar som sken så starkt i Globen under matcherna. Förbundets misslyckade biljettstrategi kastade mörka skuggor över arrangemanget. Det verkar som att de har lärt sig läxan till värdskapet 2013 – vi kan bara hoppas att de lyckas fylla arenan då.

3. Den störstes farväl

Under eftermiddagen den 30 maj dök ett rykte upp på twitter. Källan var ingen som vanligtvis brejkade stora hockeynyheter, men han lät tvärsäker på sin sak. ”Red Wings kommer under kvällen kalla till presskonferens – för att i morgon ska Nicklas Lidström meddela att han lägger av.”

Mycket riktigt – senare under kvällen kom pressmeddelandet från Detroitklubben, där man bjöd in till pressträff med Lidström, GM Ken Holland och ägare Mike Ilitch dagen efter.

Alla förstod givetvis vad det handlade om, men det kändes ändå overkligt när en Red Wings-anställd bekräftade nyheten för mig i ett sms, ”Han lägger av”. Så här skrev jag i Pro Hockey om den störstes farväl:

”Hans avsked blev precis som en av hans 1564 matcher i NHL – högklassigt, elegant i all sin enkelhet, nästintill perfekt. Nicklas Lidström tog farväl efter 20 fantastiska säsonger i världens bästa liga med ett vackert tacktal på en välbevakad presskonferens.
Jag hoppas ni har njutit av hans hockeyexcellens, för nu blir det inga mer nedplockade indumpningar, medvetet missade skott för att skapa målchans, genialiska sarg-ut till rätt adress och allt annat som nummer fem gjorde kväll efter kväll. Han hamnade sällan bland höjdpunkterna från ’nattens NHL’, för det spektakulära var inte hans gebit, men han gjorde nästan allting rätt på isen.
Det här har ni hört mig påstå tidigare – Nicklas Lidström är Sveriges bästa spelare genom alla tider. Ingen annan har en lika storslagen meritlista som Skogsbolegendaren, som nu bosätter sig i Västerås med sin familj. Ingen annan kan skryta med att ha hållit en sådan hög nivå under 20 säsonger på allra högsta nivå.”

Lidströms avsked lämnade ingen oberörd – inte ens tidernas bäste spelare Wayne Gretzky >>

2. Kings Stanley Cup

De tog sig till slutspel som åttonde och sista lag i Western Conference – men väl där förvandlades Los Angeles Kings till en oslagbar lagmaskin.

Vancouver Canucks – favoriterna – hade inget att säga till om i första rundan. St. Louis Blues förvandlades till statister i andra. Phoenix Coyotes kämpade tappert, men knäckte inte koden till Kings Fort Knox-försvar.

Och det var först när Kings-spelarna själva insåg vad de höll på att ställa till med som finalen mot New Jersey Devils blev spännande. Men Kings fick nerverna under kontroll och vann med 4-2 i matcher.

Jag har nog aldrig sett ett lag nå en sådan makalös toppform som Kings gjorde – en topp de höll sig kvar på i två månaders tid! Och när kommer vi få se något lag kopiera Kings bedrift att inleda varje slutspelsserie med två segrar på bortaplan? Aldrig, ligger nära till hands.

Kings Stanley Cup-seger, klubbens första under dess 45-åriga existens, var en stor händelse under hockeyåret 2012.

1. Den bedrövliga lockouten

Den här bloggen har ju fyllts med lockout-skit (ursäkta ordvalet, mamma) de senaste månaderna, så jag ska inte tråka ut er ytterligare, utan nöjer mig med att konstatera att lockouten var årets största hockeyhändelse.

Vad tragiskt att det blev så…

***
Det var allt för mig. Hej då!

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.
Eller maila mig.

Det har beskrivits som det enda offensiva vapnet spelarfacket kan använda för att få ligan att böja sig.

Det har också målats upp som en säker dödsstöt för NHL-säsongen 2012-13.

I går kväll tog NHLPA första steget mot upplösning.

Syftet med att upplösa facket är – kortfattat och möjligen inte helt påläst – att lämna NHL utan motpart i lockouten. Då kan de enskilda spelarna, de anställda, stämma sina arbetsgivare i domstol för olaglig blockad.

Basketligan NBA:s spelarfack upplöstes i lockouten som försenade starten av NBA-säsongen 2011-12 – och bara någon vecka senare hade ett nytt kollektivavtal nåtts.

Men det är en vansklig och möjligen riskfylld väg som facket nu ser ut att välja.

Detta är vad som har hänt. NHLPA:s styrelse har gett okej för att spelarna ska rösta i frågan om facket ska göra en ”ansvarsfriskrivning”. En sådan omröstning ska enligt uppgifter till Globe & Mail ske vilken dag som helst. Två tredjedelars majoritet krävs för att facket ska gå vidare med processen, vilket juridiskt sett är en mindre formell och snabbare process än det beryktade ”decertification” – men slutmålet är detsamma, facket upphör att representera spelarna.

Om spelarna röstar igenom detta steg, lär NHL-lockouten 2012-13 att avgöras i domstol parallellt med informella kollektivavtalsförhandlingar mellan NHL och ett spelarfack som inte längre finns.

Ja, situationen blir oklar om så sker.

Men om det är vad som krävs för att få ett snabbt slut på lockouten, så välkomnar jag det med öppna armar.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.
Eller maila mig.

Lockoutförhandlingarna verkar gå segt. De flesta bedömare håller med mig om att parterna är väldigt nära varandra (eller är det jag som håller med de flesta bedömare?) men rapporterna från samtalen mellan NHL och facket är inte särskilt uppmuntrande.

Well, i väntan på lite rörelse där, tänkte jag bjuda på ett gäng länkar till intressanta artiklar.

>>> Min vän och kollega Kevin Allen har suttit på sin kammare och tänkt ut ett förslag på hur säsongen kan göras lite extra spännande (om den kommer igång). Han vill att ytterligare åtta lag går till slutspel, utöver de 16 vanliga. Lag fem till tolv i varje konferens möts i ett förkval i bäst av tre matcher, och sedan blir det åttondelsfinaler med bästa av sju som vanligt. Här är Kevins radikala, men i mina ögon väldigt intressanta idé >> Min spontana tanke – varför inte alltid göra så? NHL är jämnare än någonsin, och det skulle inte dröja alltför länge innan ett 12:e-seedat lag går långt i slutspelet. Problemet är ju att det förringar grundserien ganska rejält, då bara sex lag missar slutspelet.

>>> Det här har ni väl inte missat? USA:s president Barack Obama ryter återigen ifrån mot topparna i NHL-lockouten. ”Kom ihåg vem det är som ser till att ni har pengar i fickan”, säger presidenten och syftar nog inte på sig själv. Hockeysverige.se har storyn >>

>>> Kan man ana en ton av missnöje mot fackledningen i denna intervju med Sidney Crosby? Snarare frustration, kanske. ”Det verkar helt orimligt för mig (att parterna inte förhandlar). Varför kan de inte samlas i rummet och fortsätta prata?” Intressant story här >>

>>> Kanada har släppt sitt JVM-lag – och det ser ruggigt bra ut. ”Det är ‘som vanligt’ målvakterna man känner frågetecken för”, kommenterade Pro Hockeys junior-VM-skribent Uffe Bodin på twitter. IIHF har alla laguppställningar här >> (De slutgiltiga trupperna anmäls 25 december.)

>>> Denver Post har snackat med tre spelare som var med om den förkortade NHL-säsongen 1994-95, och omdömet från Claude Lemieux, Dave Reid och Joe Sakic är att det var en kul säsong. ”Varje match kändes som en slutspelsmatch”, säger Reid. Här är artikeln >>

>>> ”Vi är inne i ett kritiskt skede i förhandlingarna.” Ja, det har vi hört många gånger… Nu är det Detroit Red Wings nästa (?) lagkapten Henrik Zetterberg som lättar lite på hjärtat om lockouten i en videointervju med en schweizisk reporter. Detroit News >>

>>> Det här behövde vi! The Hockey News briljante krönikör Adam Proteau med det ultimata lockout-quizet. ”Hur väl kan du din lockout?” Du lär upptäcka, att du inte har koll på alla grejer. Veckans skratt från The Hockey News >>

Pro Hockey 10 finns i butik nu – och numret är läsvärt.

Vi laddar upp inför heta JVM med en miniguide, signerad Uffe Bodin.

Porträtt av Anze Kopitar, John Tavares, Tuukka Rask, Theo Fleury.

Och så legendarforumet som jag skrev om häromdagen – Lidas, Kurri och Hasek tycker till om lockouten.

Ni som gillar lite tyngre läsning hittar en titt in i framtiden, hur NHL lär se ut efter lockouten, samt ett dokument om herrarna Bettman/Fehr.

Sen har vi min favorit – Down Goes Brown bjuder på ny krönika!

Går inte att missa!

Nej, lockouten är inte över än.
Parterna har fortfarande många, långa och tuffa förhandlingar att gå igenom innan de har nått en överenskommelse om ett nytt kollektivavtal.
Men eftersom den här bloggen läggs ner innan dess, på lördag närmare bestämt, så tänkte jag förbereda er på vad som händer den strålande dagen när lockouten 2012, den skamligt onödiga, äntligen är över, oavsett om det blir i denna vecka eller nästa sommar.

1 Någonstans i Örebro hörs ett jubel som får Chris Härenstams och Micke Renbergs tanttjut efter JVM-guldet att låta som en kolibris skönsång. Engelbrektstatyn lär skutta till av förvåning och Krämaren får nödutrymmas efter att någon dåres falsettskrik spräckt alla glasrutor i varje affär. Förmodligen blir även första bästa levande varelse i undertecknads närvaro offer för en glädjekyss. Låt oss hoppas att det blir min fru…
Nämen allvarligt talat, det är först de senaste veckorna som jag börjat inse vilken enorm påfrestning den här lockouten har inneburit. Utan att tänka mig för, kastade jag mig ner i detaljfrågorna i förhandlingarna, och längs vägen har jag fått plugga på om alla möjliga saker i en värld jag inte riktigt behärskar. Vilken lättnad det blir när skiten är över och jag kan börja koncentrera mig på ishockey igen!
Tror många av er håller med om att det blir ofantligt mycket roligare att börja följa hockeyspelare i aktion på isen, istället för advokater och andra kostymnissar…

2 Gary Bettman och Donald Fehr lär tävla om att försöka övertyga världen om att det var just deras eftergifter och hårda ansträngningar som till slut löste konflikten – trots en motsträvig partner.
Fehr kommer fortsätta måla upp bilden av världens givmildaste fackförbund, som offrat i stort sett hela sin trygga framtid för att få till ett avtal.
Medan Bettman poängterar att tack vare hans tålmodiga förhandlande har vi nu fått en säker NHL-värld.
Själv kommer jag inte att lyssna, eftersom ingen av herrarna känns trovärdiga längre. Nej, när den här skiten är över vill jag inte se någon av dem under lång tid framöver.

3 Alla tänkbara experter och analytiker kommer att peka med stora pekfingret åt NHL och facket, och högljutt undra, VAR DET VERKLIGEN VÄRT DET???
Alla kommer att dra samma slutsats – lockouten 2012 borde ha undvikits.

4 Roberto Luongo trejdas till ? Ja, vart går egentligen Vancouver Canucks före detta förstakeeper, lagkapten och bäst betalda spelare?
Själv vill han ju till Florida – men han verkar inte stå högt på Panthers önskelista. Det gör han däremot på Torontos dito, och Chicagos har jag för mig.
Ett vet vi – Luongos framtid finns inte i Vancouver, där han har fått ge plats åt Cory Schneider i buren och där fansen har vänt sig emot honom.
Jag sätter en slant på att Toronto vinner dragkampen (om det nu pågår någon sådan).
Var beredd, Eddie Läck – då blir det NHL-spel för dig!

Nej, det räcker nog inte med ett ”Thank you” till fans den här gången. Bäst att lägga till ett ”very much” också… Foto: All Over Press

5 NHL skickar ut order till alla klubbar att måla ”THANK YOU VERY MUCH, FANS” i isen.

6 En av pamparna kommer att avgå, men nej tyvärr, kära NHL-älskare, det blir inte Gary Bettman. NHL:s kommissionär, som nyligen firade 20 år på jobbet, lär sitta kvar så länge han vill. Vid 62 års ålder har han förmodligen flera lockou… hm, år kvar innan pension blir mer lockande än den årliga lönechecken på åtta miljoner dollar.
Nej, det är Donald Fehr som kommer att avgå.
Inte på grund av missnöje eller besvikelse över lockoutresultatet, utan för att 64-åringen egentligen borde vara pensionär vid det här laget. NHLPA fick ju honom att göra comeback i arbetslivet för att ta sig an Bettman – och när väl arbetskonflikten är över förväntar sig många att hans lillebror Steve tar över direktörskapet för NHL:s spelarfack.

7 Cody Franson lämnar Gävle snabbare än en speedad Usain Bolt. Jo då, han lär skriva kontrakt med Toronto omgående, och lämna sportchef Sundlöv med den delikata uppgiften att försöka förklara hur han inte har brutit mot någon av Hockeyligans regler.

8 Rangers vinner Stanley Cup. Japp, det är Henkes tur nu! Om inte det nya kollektivavtalet ställer till det extra mycket för Rangers lagbygge, så är mitt tips att Stanley Cup letar sig tillbaka till Manhattan nästa gång NHL:s slutspel går av stapeln. Förhoppningsvis redan i sommar, alltså.

9 Fansen återvänder. ”Just drop it”-kampanjen till trots – NHL-ladorna lär fyllas ganska fort när pucken väl släpps. Jag tror Bettman är helt rätt på det när han säger att NHL har världens bästa fans. Om säsongen 2012-13 räddas, tror jag det tar max två månader innan alla lag är uppe i omkring samma publiksiffror som förra säsongen.
Det blir så klart kärvare om hela säsongen ställs in.

10 Sidney Crosby tar över kungatronen igen. Ytterst osäkert påstående, givetvis, med tanke på 25-åringens skadehistorik, men kalla det för en känsla jag har. Crosby var ruggigt bra i slutet av förra säsongen, och är ju enligt alla rapporter helt återställd efter hjärnskakningen.
Bli inte förvånade när han drar ifrån i poängligan.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.
Eller maila mig.

I morgon träffas NHL och spelarfacket för nya förhandlingar på hemligt ställe – förmodligen någonstans i New York.
Med på mötet är de federala medlare som tidigare suttit med.
Det kommer inte att förekomma direktmöten mellan ägare och spelare, men däremot är alla spelare som vill fortfarande välkomna.
Att media inte kommer kunna hårdbevaka mötet tack vare hemlighetsmakeriet är som sagt i tidigare blogginlägg bara positivt.
Det är dags för tunga förhandlingar utan onödiga utspel i media.

Trots att alla matcher fram till 30 december ställdes in igår, väljer alltså ligan och facket att träffas så här snabbt. Det talar för att den verkliga slutspurten i förhandlingarna har inletts.

Gary Bettman har ganska tydligt slagit fast vad hans deadline är – minst 48 omgångar i grundserien. Det ger oss möjlighet att räkna ut ungefär när pucken måste släppas för att rädda säsongen.

Säsongen 1994-95 rumphöggs till 48 omgångar, och då drog spelet igång 21 januari. Men skillnaden mot nu är att under årens lopp har fyra lag tillkommit. Det ger ungefär 100 matcher till i en grundserie på 48 omgångar.
Det skjuter tillbaka säsongsstarten med omkring två veckor.
En något mer pressad serielunk än vanligt skulle klara av en 48 omgångars grundserie på 15 veckor.
Så om premiären sker 7 januari – är det klart för slutspel runt 21 april, för att ta ett exempel.

Mycket talar för att de senaste strykningarna av matcher, alltså fram till 30 december, gör att vi är läskigt nära deadlinen för att överhuvudtaget få NHL-spel säsongen 2012-13.

Jag är fortfarande optimistisk till att fred sluts innan vi tvingas genomlida en repris av 2004-05, då ju hela NHL-säsongen frös inne. Jag vågar inte ta gift på att det blir så – vi måste fortfarande räkna in potentiella minor som prestige, ilska, maktkamp – men det borde bli så.

Anledningen är främst att skillnaderna är för små mellan parterna, för att någon av dem ska komma till den logiska slutsatsen att säsongen är värd att offras för att vinna slaget. Detta förutsätter ju som ni förstår att någon form av logik och sunt förnuft fortfarande finns kvar i förhandlingsrummet…
Efter samtalen senast, verkar det även som att båda parter har börjat visa sina kort öppet för varandra.
Visst, Bettman skrek ju att allt NHL hade lagt på bordet hade försvunnit, men menade han verkligen det? Har svårt att tro det.

Det finns även för mycket pengar kvar att rädda från den här säsongen. Tjocka dollarbuntar som skulle gå helt till spillo med ränta om allt ställdes in. Spelarna kan fortfarande få ut en miljard dollar i lön och ägarna kan fortfarande dra in två miljarder i intäkter, i runda slängar.
Det är inte helt ovidkommande för någon inblandad, skulle jag tippa.

Lägg även till den enorma risk det skulle innebära att tappa en andra säsong på åtta år på grund av en bitter arbetskonflikt, som retar upp och skrämmer bort fansen. Är NHL verkligen villigt att ta den?

Nej, spel i NHL den här säsongen är fortfarande mitt grundtips.

Men det brinner i knutarna nu…

***
Grattis Daniel Alfredsson – 40 år idag!
”Alfie” är en av svensk hockeys absolut största spelare.
Vilken sagolik karriär han har haft.
Nu är Ottawa (förmodligen) inte tillräckligt starka i år, men det hade inte varit helt fel att få se honom avsluta karriären som Stanley Cup-mästare.

***
Grattis även till Gary Bettman, som idag för 20 år sedan fick jobbet som NHL-kommissionär…

***
Hockeysverige.se:s Robert Pettersson twittrade ut Rysslands träningskedjor inför Channel One Cup. Titta och njut:

Kovalchuk-Datsyuk-Radulov

Perezhogin-Malkin-Moziakin

Ovechkin-Tereshenko-Zherdev

Plotnikov-Anisimov-Kulemin

Skulle nästan kunna vara deras OS-lag. Ska väl in någon Kuznetsov och Semin och möjligen en Tarasenko.
I varje fall blir det något att bita i för Sverige på torsdag.
Jag lär bänka mig framför tv-n för att se detta ryska stjärnlag lira. Godis!

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.
Eller maila mig.

Jag har varit ganska tyst om Svenska Hockeyligans agerande i NHL-lockouten 2012. Ni kanske har hängt med i turerna, där Elitserieklubbarna bestämde sig för att förbjuda korttidskontrakt för lockoutade spelare, ett beslut som bedömdes strida mot konkurrenslagar, men som ändå har gett den effekten att Elitserien varit i stort sett rent från NHL-spelare.

Rent principiellt tycker jag Hockeyligan har rätt att fatta egna beslut rörande sin verksamhet – det är vi NHL-följare ju väldigt vana vid, med lönetak och alla regler kring det – men beslutet de tog blev fel. Jag förstår att restriktionerna infördes utifrån ”rädsla” för framtida konsekvenser om Elitserielagen började kapprusta, men varför lades gränsen vid noll?

Nog hade Svenska Hockeyligan kunnat sätta en gräns vid exempelvis max två lockout-spelare, eller obegränsat antal lockout-spelare så länge de spelat minst en säsong i klubben tidigare.

Det hade kunnat gå att vara väldigt mycket mer kreativa i situationen som uppstod.

***
Kommentaren ovan är ur en ledare från ett kommande nummer av Pro Hockey. Som alltid när man skriver i tidning är utrymmet begränsat – men jag tycker ändå det är en bra sammanfattning av min ståndpunkt i frågan, som har delat hockey-Sverige i flera läger under hösten/vintern.

Diskussionerna lär fortsätta – och det bör de också göra, för som sagt, Hockeyligans hållning i den här prekära situationen kändes inte helt konstruktiv för en serie med stora problem att bibehålla en attraktiv produkt.

Om jag följde svensk hockey, skulle jag gräva vidare i frågan hur Hockeyligan jobbar för att göra hockeyn i Elitserien sevärd. Hur jobbar de med regeländringar, domardirektiv, nolltolerans mot spelförstörande moment, in-game-underhållning, avstängningar, lättillgängliga highlightsklipp, satsningar på engångs-event (All Star-match, utomhusmatcher, hockeygala med mera) spelutveckling och så vidare?

***
Mer läsning i ämnet: Uffe Bodin på hockeysverige.se har intervjuat IIHF:s informatör Szymon Szemberg om hur den svenska och den schweiziska ligan har hanterat lockout-frågan, och herr Szemberg har så klart en hel del kloka ord att bjuda på. En av kommentarerna till blogginlägget verkar vara författad av Hockeyallsvenskans vd Stefan Bengtsson – intressant den också! Läs >>

På tal om Szemberg var ju han med i ett videoblogginlägg jag gjorde tidigare i höstas, där han gjorde liknande kommentarer >>

***
Vad händer i lockoutens NHL annars?

Well, vilken dag som helst lär ju nästa runda inställningar ske. Säsongen är inställd fram till 14 december, så det är dags nu.
Frågan är om NHL tar det försiktigt och bara ställer in fram till jul, eller om de tar fram stora släggan och ställer in fram till januari.

Enligt flera media har ligans och fackets respektive andregubbar Bill Daly och Steve Fehr haft kontakt om hur nästa möten ska se ut. Många tror att förhandlingarna kan återupptas senare i veckan.

Jag är fullt enig med Pittsburgh-journalisten Dave Molinari, som twittrade häromdagen att det är dags för ligan och facket att gå under jord och föra seriösa förhandlingar utan destruktiva presskonferenser eller utbrott på sociala medier.

Lås in er i något skyddsrum i något urberg och kom inte ut förrän ni har ett nytt CBA att presentera!

Se till att LÖS DETTA NU!

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.
Eller maila mig.

Om du undrar vad Nicklas Lidström, Dominik Hasek och Jari Kurri tycker om lockouten – ska du köpa nästa nummer av Pro Hockey, som kommer ut i butik på torsdag.

Duktige reportern Ronnie Rönnkvist, känd från Old School-artikelserien som blivit succébok och från hockeysverige.se, antog glatt min utmaning att leta upp de tre NHL-legendarerna och fråga ut dem om lockouten, Gary Bettman och NHL:s framtid.

En av frågorna var om Bettman bör avgå, efter tre lockouter på 18 år.

Resultatet blev en speciell variant av tidningens ”Hockeyforum”, som alltså går att ta del av i Pro Hockey 10 – tillsammans med en JVM-guide, porträtt av Anze Kopitar, John Tavares & Tuukka Rask och redogörelse av Theo Fleurys tunga karriär.

Missa inte!

***
Av alla fans-uppror mot lockouten, är det här det bästa jag sett. Med tanke på hur trött jag är på lockouten just nu, önskar jag att den ger full effekt…

Här är ”Just Drop It:s” facebook-sida, där du kan avge ett eget löfte om att bojkotta NHL. Eller inte, du väljer givetvis själv.

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.
Eller maila mig.

I morse medverkade jag i Svenskafans NHL-podcast, tillsammans med Niclas Viberg och Robin Fredriksson.

Vi pratade givetvis om det senaste i lockoututvecklingen. Det blev alltså ganska dystert… Men också intressant för er som vill hänga med i utvecklingen. Vi pratade om PR-kriget som pågår i lockouten, om nattens sammanbrott – och i slutet blir det en del känsloyttringar om lockoutens destruktiva effekt.

Klicka här för att komma till podcasten >>

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.
Eller maila mig.

Den ångestframkallande processen att få fram ett nytt kollektivavtal fortsätter att plåga hockeyvärlden. Vi kastas mellan hopp och förtvivlan.

I skrivande stund har fackledare Donald Fehr precis gett en ganska positiv rapport till media, där han sammanfattade det hela med att en full överenskommelse om dollarna är nådd, men att det återstår vissa detaljer i kontraktsfrågorna.

Vi har dock inte hört NHL:s sida av saken – och vi vet ju av erfarenhet att de båda parterna har en tendens att tala olika språk.

Men Fehrs meddelande var ändå överraskande positivt!

UPPDATERAT: Vilken dramatik! Och vilken vändning! Tyvärr mot det becksvart negativa hållet…

Strax efter Fehr var klar med sin presskonferens återvände han till podiet – och deklarerade att NHL hade förkastat fackets bud rakt av. Via ett meddelande på telefonsvararen!

Budskapet från NHL till spelarna var att inga nya möten behövs i nuläget.

Ridå!

Jag får be att återkomma under fredagen med mer uppdateringar. Nu sluter jag ögonen och drömmer mig bort från allt vad lockout heter. SLUT PÅ UPPDATERING.

Jag har dock inte hängt med fullt ut i dagens händelser, för jag tog bilen ner till Göteborg för att intervjua Henrik Lundqvist. Resultatet ska bli en ”cover story” till Pro Hockeys marsnummer, är tanken, men vi pratade en hel del om de dagsfärska lockoutnyheterna.

Så, här kommer en ny Q&A med en NHL-stjärna om arbetskonflikten:

Dörren till elitserien stängdes för er lockoutade NHL-spelare – har du funderat på sabbatsår om NHL-säsongen ställs in helt?
”Tanken har slagit mig. Kroppen har skavanker här och där, men jag mår bättre mentalt av att spela. Jag känner ju att det är en stor del av mitt liv som fattas. Jag har blivit mer och mer deppig ju längre lockouten pågått. Jag behöver något som driver mig. Sen är det ju positivt att kunna spendera mer tid med familj och vänner.”

Vad säger du om förhandlingarna mellan ditt fack och ligan så här långt?
”Det mest frustrerande är att vi inte har haft någon att förhandla med. Vi har gett mer och mer och mer, men det har inte varit någon förhandling, fram till nu egentligen. Ju mer jag har tänkt på det, desto mer irriterad har jag blivit, men jag försöker släppa det för det är utom min kontroll just nu.”

PR-mässigt och ur fansens synvinkel har båda sidor haft svårt att bygga förståelse för sin linje i den här konflikten. Kan man begära att folk ska förstå vad ni slåss för?
”Jag räknar inte med att folk ska förstå. Det är så otroligt mycket pengar inblandade. Är man inte med i svängen själv är det ganska svårt att greppa.”

”För sporten har lockouten varit bedrövlig, det går inte att komma ifrån. Och jag tycker det är pinsamt för alla inblandade att vi inte har kommit överens tidigare. Riktigt uselt. Vi har ju haft så stark liga de senaste åren, den har vuxit sju procent varje år, så de senaste sju åren har den vuxit med närmare 50 procent. Då handlar det mer om att hitta ett system som fungerar för hela ligan.”

”Sen är det vissa lag som har gått tungt, och då kanske man behöver se över den marknaden. Det har det varit tal om i hur många år som helst att man kanske ska flytta vissa lag, men det händer aldrig. Det finns ju andra städer som är väldigt sugna på att få ett NHL-lag; Toronto-området, Quebec-området, som jag tror kan bli ett uppsving för ligan.”

Och därför trycker ni hårt på ”intäktsfördelning” (revenue sharing)?
”Vi har fått stå till svars för de beslut som (ledningen för ligan) tar. Visst, vi insåg att vi var tvungna att sänka vår andel, även fast ligan har gått framåt, men nånstans måste man hitta en balans. Och det kändes som att deras första bud var varken ärligt eller rätt, men samtidigt så är det ju business.”

Tror du att NHL:s första bud försenade processen? För ni blev ju förbannade när ni såg det och många känslor från 2005 revs upp direkt.
”Det satte ju tonen för hela den här förhandlingen. Vi fick veta var de stod och att vi inte ens var nära varandra i frågan om vad som var en okej deal. Det handlar inte i första hand om att vi ska ha mer, utan det handlar om att hitta ett bra system som fungerar framöver, så vi inte står här om fyra-fem år med samma grej. Baseballen har inte haft en konflikt på väldigt länge. De har hittat ett system som funkar. Alla andra sporter (stora ligor i Nordamerika) har ju konflikter och alla har haft lockout. Frågan är – vad gör baseballen rätt och vad gör de andra fel?”

”Jag tror det är jätteviktigt att vi hittar ett system som gör att vi inte hamnar här igen. Den här lockouten har tagit hårt – för både fans och sponsorer och folk som jobbar nära sporten. Och spelare också.”

Vad tror du är den här grunden att stå på för att undvika framtida lockoutkonflikter?
”Jag är fel person att sitta här och säga vad som är rätt och fel. Men självklart kan vi inte ha en massa klubbar som går back. På förra dealen blev de rika rikare och de fattiga fattigare. Men jag har inget bra svar på det.”

”Det känns bara så onödigt med det här breaket. Vi har tappat i respekt och den goa känslan vi hade med fansen. Jag förstår att folk är irriterade.”

Hur mycket av skadan skulle repareras om det blir en snabb försoning och säsongen kommer igång, säg runt jul?
”Det är extremt viktigt att vi spelar den här säsongen, inget snack om saken. Och den viktigaste delen är ju från jul och framåt. Amerikansk fotboll tar slut, baseballen är slut, så vi får ju mer plats i media. Det är då ägarna tjänar som mest pengar och det genereras mest intresse. Men sen återstår det att se hur hård smällen blir när det kommer till publik och sponsorer.”

Hilsen. Linus.
Följ mig på twitter.
Eller maila mig.