Innan den årliga draften i NFL pågår det otaliga spekulationer kring vem som ska draftas högt respektive lågt, vilka trades som kommer ske samt vilka positioner som kommer bli mest representerade. När draften väl är över så återstår det bara…ännu fler spekulationer.
Hur draftvalen kommer hjälpa sitt nya lag, vem som blir en boom, sleeper och vem som blir en bust. NFL-bloggen är inte sämre utan bjuder er på 5 rookies som kommer påverka sitt lag mest – på både bra och dåliga sätt. Låt oss börja med de som kommer göra bra ifrån sig (booms).

• Robert Griffin III, QB Washington Redskins (Round 1, pick 2)

Andrew Luck må kallas den nya Peyton Manning, men det kommer ta tid för honom att vända laget till ett vinnande rekord. Colts är i en ombyggnadsfas och lär fortsätta vara det även säsongen 2012. Det är därför jag ser det andra valet i draften – Robert Griffin III – som den klarast lysande QB-stjärnan.
Griffin kliver rakt in i ett uppumpat offense med anfallsvapen som WR:s Pierre Garcon och Santana Moss, TE:s Fred Davis och Chris Cooley samt RB Roy Helu. Heisman-vinnarens snabba fötter och precisa arm kommer passa perfekt in i det kvicka Redskinslaget.
Kommer Washington vara ett lag att räkna med nästa säsong? Anfallsmässigt ja, försvarsmässigt nja.

Griffins möjliga statistik 2012: 4200 yards, 22 touchdowns och 15 interceptions. Lägg därtill 400 yards på marken med 6 rushing touchdowns.

• Stephen Hill, WR New York Jets (Round 2, pick 43)

Jets behövde en reciever att ställa upp vid sidan av Santonio Holmes, och de tror sig ha hittat rätt med Stephen Hill från Georgia Tech. För att få honom fick Jets byta upp sig i draften och ge bort två draftval till Seattle Seahawks. Jag tror att Jets kommer få tillbaka mer än det de gav upp.
Hill är en lång reciever (1.93) som sprang en kall 4.30 på 40-yard dashen. Snabbheten och förmågan att nå högt över motståndarnas DBs är precis vad Sanchez och co behövde i sitt anfall. Något vi märkte förra säsongen var att Santonio Holmes blir riktigt lack om han inte får tillräckligt med bollar, Jets har därför valt att inte plocka upp fler recieverdivor från Free Agency. Hill är van vid att inte få några passningar, så han är en perfekt avvägning till Holmes. Förra året fångade Hill bara 28 passningar, men avancerade i snitt 30 yards per catch.

Hills möjliga statistik 2012: 950 yards, 8 touchdowns

• Morris Claiborne, CB Dallas Cowboys (Round 1, pick 6)

Platsen som Claiborne valdes på är en lustig slump. Jag tror nämligen att vi kommer få höra det uttrycket ett par gånger under cornerbackens karriär (pick six).
Cowboys hittade sin framtida DB-stjärna efter en trade, och även här tror jag att det blir utdelning. Claiborne var draftens bästa på sin position. Han är snabb, stark och framförallt en jäkel på att plocka bollar i luften. Om man tittar på Claiborne i en match, kan man för en sekund missta honom för en wide reciever. LSU-produkten är nämligen så pass kvick i fötterna och bra på att placera sig mellan bollen och recievern att det ser ut som att bollen var menad för honom.

Claibornes möjliga stats 2012: 80 tackles, 1 sack, 5 interceptions varav en pick six.

Låt oss nu titta på en spelare som kommer vara säsongens ”sleeper” (otippade talang):

• Mohamed Sanu, WR Cincinnati Bengals (Round 3, pick 83)

Förra säsongen såg vi en av ligans bästa QB-WR-tandem i två bengals-rookies. Andy Dalton och A.J. Green hittade rätt från första matchen och lyckades förvandla Bengals ljumma anfall till en poängmaskin. Till nästa säsong kommer många lag ha insett Greens talang, och kommer sätta stopp för hans framfart. Vad passar då bättre än att drafta en talangfull reciever att ställa upp på andra sidan planen? När försvaren planerar sin secondary efter A.J. Green kommer Sanu kunna se fram emot stora ytor och många touchdowns. Bra val Bengals.

Sanus möjliga stats 2012: 700 yards, 6 touchdowns

Och nu till den tråkiga biten, vem blir en ”bust”?

• Ryan Tannehill, QB Miami Dolphins (Round 1, pick 8 )

Trots att Dolphins har två skapliga quarterbacks i Matt Moore och nya tillskottet David Garrard (som ju faktiskt var Jaguars starter i flera år) så kunde inte Dolphins låta bli att falla för frestelsen att drafta en rookie-QB. Så många lag har trillat i fällan och trott att en ensam förstaårsspelare ska kunna vända hela deras franchise likt Manning och Brady. Faktum är att det är ytterst sällan som det faktiskt händer. Titta på förra årets draft: förutom Cam Newton så draftades Blaine Gabbert, Jake Locker och Christian Ponder i den första rundan. Ingen av de tre sistnämnda gjorde särskilt bra ifrån sig (dock fick Locker knappt någon speltid, så det återstår att se). Tannehill kommer uppleva samma motgångar. Dolphins har tradeat sin stjärnreciever Brandon Marshall till Chicago Bears, så där får han inte mycket gratis. Och deras trasiga offensive line är fortfarande inte lagat.
Jag säger inte att Tannehill kommer ha en dålig NFL-karriär, men säsongen 2012 lär kantas av motgångar (om han ens får spela).

Tannehills möjliga stats 2012: 3700 yards, 12 touchdowns och 18 interceptions

CB Morris Claiborne förväntas ha en bra rookie-säsong hos Dallas Cowboys. I alla fall om man får tro NFL-bloggen.

I en NFL-säsong där vinnarna av Super Bowl inte var de som hade den bästa regularsäsongen, och där de som hade det inte kom någon vart i slutspelen, är det svårt att bedöma vilka som egentligen var de bästa spelarna. Är det de med den bästa statistiken eller de som presterade när det gällde som mest? Jag har försökt göra en bedömning utifrån båda dessa faktorer och presenterar härmed NFL-bloggen Awards för säsongen 2011-2012.

Coach of the year – Jim Harbaugh, San Francisco 49ers

49ers var en brokig skara vid slutet av säsongen 2010-2011. Trots en mängd talangfulla spelare på planen lyckades man inte riktigt med någonting och slutade på fattiga 6-10 i matcher. Till följd av detta valde man att sparka tränaren Mike Singletary efter säsongens slut, och in kom den gamla quarterbackveteranen Jim Harbaugh.

Hur han lyckades vända laget till ett 13-3 rekord i matcher och till första playoffen för laget sedan 2002 är svårt att i detalj svara på, men en viktig del av framgångsreceptet var hans tro på QB Alex Smith. Genom att lägga sitt förtroende i händerna på förstavalet i draften 2005 fick han hela anfallet att bli tryggt igen och resten föll sig naturligt. Det råder ingen tvekan om att det är Harbaugh som tar hem ”Coach of the year”.

Andra kandidater: Tom Coughlin (New York Giants), Jim Schwartz (Detroit Lions), Bill Belichick (New England Patriots)

Comeback player of the year – Matthew Stafford, QB, Detroit Lions

Stafford valdes först av alla i draften 2009 och har sedan dess kunnat sammanfattas i ett enkelt ord – skadad. Under sina två första säsonger spelade han endast 13 matcher av 32 möjliga och var inte långt ifrån att klassas som en ”draft bust” för Detroit Lions. Men den senaste säsongen förändrade allt, då Stafford gick skadefri genom alla matcher.

Med full speltid kom full potential och 24-åringen passade för hela 5038 yards, 41 touchdowns och 16 interceptions. Dessutom tog han Lions till slutspelen för första gången sedan 1999.

Andra kandidater: Plaxico Burress (New York Jets), Alex Smith (San Francisco 49ers), Steve Smith (Carolina Panthers)

Defensive Rookie of the year – Von Miller, LB, Denver Broncos

Beslutet att gå med Von Miller framför Aldon Smith (samma position i 49ers) var hårfin. Men trots att Smith hade fler sacks så vinner Miller på fler tacklingar och nyckelrollen han spelade i Broncos framgångssaga. För trots att tidningarna valde att porträttera QB Tim Tebow som den enda anledningen till att Denver vann sina matcher så var det faktiskt försvaret som stod för det stora arbetet. Utan dem hade inte Tebow ens fått möjligheten att avgöra i sista minuten efter att ha spelat uselt i 55 minuter.

Von Miller avslutade sin säsong med 64 tacklingar, 11.5 sacks och 2 forced fumbles.

Andra kandidater: Aldon Smith (San Francisco 49ers), Patrick Peterson (Arizona Cardinals), J.J. Watt (Houston Texans)

Offensive Rookie of the year – Cam Newton, QB, Carolina Panthers

Ingen större förvåning här, va? Även om det fanns en del duktiga anfallsrookies den här säsongen så var det nog ingen som hade en större inverkan på sitt lag än Newton. Han lyckades göra NFL:s sämsta lag (slutade 2-14 säsongen innan) till en värdig motståndare och fick motståndarförsvaren att stå på tå för att hänga med i hans speciella spelstil.

Med händer och fötter lyckades Newton göra hela 35 touchdowns och passade för över 4000 yards trots att han egentligen bara hade en reciever att kasta till (Steve Smith).

Andra kandidater: A.J. Green (Cincinnati Bengals), Andy Dalton (Cincinnati Bengals), Julio Jones (Atlanta Falcons)

Defensive Player of the year – Jared Allen, DE, Minnesota Vikings

NFL:s berömda hockeyfrilla tar hem priset som årets försvarsspelare framför experternas val Terrell Suggs. Varför? Allen hade en enastående säsong och lyckades tackla ner quarterbacks hela 22 gånger. En halv sack ifrån att dela NFL-rekordet med Michael Strahan.

Vikings var inget lag att räkna med den här säsongen, men 29-åringen lyckades ändå dominera i varje match. Utöver 22 sacks kammade Allen hem 1 safety, 1 interception och 4 forced fumbles.

Andra kandidater: Terrell Suggs (Baltimore Ravens), DeMarcus Ware (Dallas Cowboys), Patrick Willis (San Francisco 49ers)

Offensive Player of the year – Drew Brees, QB, New Orleans Saints

Under nästan hela säsongen pratades det om Aaron Rodgers magnifika säsong, men i skuggan av hans framgångar fanns det en annan kille som hade en bättre – Drew Brees. Med den högsta träffsäkerheten i ligan kastade han för 46 touchdowns mot 14 interceptions, men störst av allt var att han slog Dan Marinos rekord i flest yards under en säsong.

Drew Brees regerar nu på toppen med 5476 passningsyards och för att understryka det uppenbara så är det stort. Riktigt jäkla stort.

Andra kandidater: Aaron Rodgers (Green Bay Packers), Rob Gronkowski (New England Patriots), Tom Brady (New England Patriots)

Breakout Player of the year – Victor Cruz, WR, New York Giants

Cruz är en andraårsreciever som spenderade sin första säsong på bänken efter att ha gått odraftad 2010 och plockats upp av Giants. Säsongen 2011-2012 visade han hela NFL att han borde blivit plockad tidigt i första rundan.

Allt Cruz gjorde under säsongen var exceptionellt. Han dansade sig fram över planen, kroppsfintade försvarare och plockade till synes omöjliga bollar. Hans mest osannolika touchdown lär vara 99-yardaren mot Jets.

Cruz avslutade säsongen med en viktig TD i Super Bowlen (som ni alla vet vilka som vann) och noterade därmed 9 touchdowns och 1536 yards för året.

Andra kandidater: Rob Gronkowski (New England Patriots), Jean-Pierre Paul (New York Giants), Jimmy Graham (New Orleans Saints)

NFL Play of the year – Jerome Simpsons framåtvolt mot Cardinals

Behöver vi ens diskutera denna?

Andra kandidater: Dwayne Bowes cirkuscatch , LeGarrette Blounts 54-yards run mot Packers , Jonathan Baldwins kramcatch

MVP of the year – Aaron Rodgers, QB, Green Bay Packers

Uppenbart? För enkelt? Jag vet, häng mig, men det går inte att blunda för vad Rodgers gjorde den här säsongen. I mina ögon hade han en revolutionerande säsong om man ser till rollen som quarterback. Rodgers utförde inte bara säkra passar, han styrde anfallet med järnhand och var tre steg före motståndarnas försvar varje play. Även om han inte kom upp i Drew Brees siffror yardsmässigt så spelade han oklanderlig football säsongen ut.
Rodgers avslutade året med 46 touchdowns och ynka 6 interceptions.

Drew Brees var ligans bästa anfallsspelare, men Rodgers var mest värdefull på sin väg mot Packers 15-1 rekord.

Andra kandidater: Tom Brady (New England Patriots), Drew Brees (New Orleans Saints), Eli Manning (New York Giants)

Aaron Rodgers mest värdefull i NFL? Rob Gronkowski snuvad på konfekten? Tyck till i kommentarsfältet!

Är det en dålig vändning i en uttjatad såpopera? Nej, det är den senaste stora traden i NFL.

Med hjälp av lite photoshopping låter spelarkortstillverkaren Panini America oss se hur Tebow kommer se ut i sin nya uniform.

Frågan som alla ställer sig nu är varför Jets känner behovet av att ha mediafavoriten Tebow i sitt lag – de har ju redan Sanchez. Visst, han är ingen Manning, men ändå en bättre och mer renodlad quarterback än Timmy. Kanske är det så att Coach Rex Ryan och co vill ge honom den konkurrens han saknat de senaste åren, och därmed tvingar honom att jobba hårdare för att behålla sin starterposition.

För ett par veckor sen skrev Sanchez på en förlängning av sitt kontrakt. Något som måste tolkas som att Jets planerar att ha kvar honom som starter ett tag framöver. Och Rex Ryan påstår att Tebow endast kommer in som en backup och kommer medverka på vissa s.k. Wild Cat Plays, då han kan anfalla med pass och rush och på så sätt göra försvaret osäkert.

Men om vi tittar på vad som hände i Denver förra säsongen så kan vi ana vad som kommer hända i New York. Så fort Sanchez har en dålig match, kastar en interception eller förlorar två raka matcher så kommer fansen ställa sig upp och i en massiv kör börja skrika ”Teeeeboooow, Teeeeboow, Teeebooow!!!”. Inte precis den motivation en ung QB behöver.

Tim Tebow är ett fenomen och riktigt duktig på det han gör. Men han är inte det Jets behöver efter att ha kämpat med lagandan hela förra säsongen. Anfallet har varit uppdelat efter att Sanchez och WR Holmes inte kommit överens och nu handlar det om att försöka läka såren. Inte spä Timsanity-salt i det.

Såpoperan från det stora äpplet fortsätter. Stay tuned.

Följ mig på Twitter! @HugoRenneus

Denver Broncos, Tennessee Titans, San Francisco 49ers, Miami Dolphins och Arizona Cardinals. Alla har de gjort sitt yttersta för att locka den legendariske Peyton Manning till sitt lag. Peyton, som lämnade Indianapolis Colts för ett par veckor sedan, gjorde det snart tydligt att Dolphins och Cardinals inte var aktuella.

Därefter följde en hård kamp mellan de tre återstående lagen: Titans erbjöd Peyton ett ”livslångt kontrakt” som skulle ge honom rätten att äga laget efter karriärens slut, Broncos erbjöd möjligheten att styra anfallet helt utifrån Mannings direktiv och 49ers erbjöd ett lag som är tillräckligt bra för att nå Super Bowl nästa år.

För en quarterback på hösten av sin karriär är detta inget lätt val. Var avslutar man sin tid med flaggan i topp? Peyton Manning tog sin tid, men bestämde sig slutligen för Denver Broncos och ett 5 år långt kontrakt värt 96 miljoner dollar.

Bilden är ett montage

Valet av Broncos är intressant på många sätt, och leder till vissa frågor:

• Vad händer med Tim Tebow?

Alla minns vi Tebow-time, som utgjorde större delen av alla rubriker som skrevs förra säsongen. Den okonventionella quarterbacken som lyckades vända varje underläge till en sista-minuten-vinst. Med Manning i huset lär det vara slut på sagan och Broncos kommer se sig om efter en trade. Men vem vill ha honom?

Enligt rapporter ska Jacksonville Jaguars nya ägare Shad Khan vara intresserad av 24-åringen och sagt att han skulle draftat Tebow om han var ägare 2010.

Valet är en perfect match om man ser till att Tebow får återvända till Florida (där han upplevde sina framgångar i college). Men Jaguars draftade Blaine Gabbert i första rundan förra året, och signade nyligen Dolphins ex-QB Chad Henne. Finns det plats för Timmy?

• Har Broncos tillräckligt duktiga Wide Recievers?

När Eddie Royal nu flyttat till San Diego Chargers har Broncos egentligen bara två nämnvärda recievers kvar – Eric Decker och Demarius Thomas. Ingen av de tillhör dock eliten.

Free Agency-perioden är långt ifrån över, vilket absolut kan göra att Broncos fixar fler alternativ att kasta till. Men som det ser ut nu så har Manning inte mycket gratis. Vad spelar det för roll om man kan kasta bollen perfekt, när det inte finns några recievers som kan skapa ytor och fånga bollarna?

Efter en snabb titt på återstående recievers i Free Agency skulle jag se Colts ex-Tight End Dallas Clark (som Manning passat till under de senaste åren) och WR Braylon Edwards som de bästa alternativen.

• Hur långt kan Broncos gå med Peyton bakom ratten?

Förra säsongen tog sig laget till Divisional Round i Playoffen med oklara Tebow som QB. Hur långt kan de då gå med en av historiens bästa passare?

Mitt svar är inte Super Bowl. Kanske inte ens slutspel. Broncos delar division med Chiefs, Raiders och Chargers, som alla är lag med potential att gå långt nästa säsong, vilket kommer göra Mannings resa allt annat än enkel.

Andra noterbara Free Agent-signings:

• LB Mario Williams från Texans till Bills

• WR Brandon Lloyd från Rams till Patriots

• SS Laron Landry från Redskins till Jets

• QB Matt Flynn från Packers bänk till Seahawks

• RB Peyton Hillis från Browns till Chiefs

• WR Mario Manningham från Giants till 49ers

• WR Randy Moss (!) från ett sabbatsår till 49ers

• DE Kendall Langford från Dolphins till Rams

• WR Vincent Jackson från Chargers till Buccaneers

• LG Carl Nicks från Saints till Buccaneers

Det har nog inte undgått någon att det var New England Patriots som än en gång fick se sig besegrade av uppstickarna Giants i årets upplaga av Super Bowl. Detta är ännu ett prov på att det inte är det lag som haft den bästa säsongen som har fördel, utan laget som kan prestera bäst när det står som mest på spel. I slutändan är det ju bara en match som avgör, och New York förvaltade den chansen på bästa möjliga vis.

När Eli Manning i början av säsongen kallade sig själv för en ”elite quarterback” var det många som inte ville ta det på allvar. Trots att han faktiskt redan vunnit en Super Bowl fanns inte respekten där hos den stora NFL-massan. På topplistorna nådde han aldrig fram till de bästa 5, och förra säsongen gjorde inte saken bättre då Eli landade på hela 25 kastade interceptions.

Men efter årets Super Bowl finns det inte längre någon som skrattar åt Mannings elitstatus. För när pressen var som störst var det han som var kyligast. Se bara på spelet i matchens slutskede – Giants är i underläge med en drive på sig att ta hem vinsten och Eli Manning kastar bollen rakt in i ”tight coverage”, mellan två försvarare, i händerna på Manningham och tar laget över 30-yards framåt. Det är inte bara tekniskt duktigt, men också modigt. Det är ”elite”.

Innan NFL-bloggen grottar ner sig i den kommande draften, samt alla trades som kommer att göras lagen emellan, så tänkte jag gå igenom säsongens bästa och sämsta prestationer. Ett inlägg som kommer inom kort.

Efter två veckor av spekulationer och gissningar är det alldeles snart dags att se hur den stora finalen kommer utspela sig. Därför vill jag slänga ut mina sista bold predictions innan matchstart. Bidra gärna med era egna!

• Patriots QB Tom Brady kastar 2 interceptions

• Giants QB Eli Manning kastar en interception. Men 3 touchdowns.

• Giants håller Patriots running game under 50 yards

• Patriots TE Rob Gronkowski fångar bollar för över 130 yards

• Giants WR Victor Cruz blir Super Bowl MVP

Resultat: New York Giants 28 - New England Patriots 17

2 yrs ago I was told I might never walk again. Just WALKED off plane in Indy to play in The #SuperBowl.

Detta twittrade den tidigare cancersjuka, numera friska, linebackern Mark Herzlich. Och visst är det så, rookien och hans Giants har tagit sig till Super Bowl för att, för andra gången på 4 år, möta New England Patriots i superfinalen.

Då (2008) var det den här catchen som hördes världen över. Med 2 minuter kvar på klockan låg New York Giants under med 10 mot 14 och hade en sista chans att ta sig downfield och vinna allt. Det såg omöjligt ut, men WR David Tyree lyckades plocka ner en passning genom att stödja bollen mot hjälmen och satte därmed Giants på 25-yards-linjen – ett guldläge att avgöra. Med 35 sekunder kvar fångade Plaxico Burress passningen som gav Giants segern. Legendariskt. Då var det Tom Brady som fick se sig besegrad av New Yorks dito Eli Manning. Ni anar kanske var jag är påväg? Dessa två quarterbacks möts igen på söndag.

Giants form har inte sett bättre ut. Iallafall inte den här säsongen. När laget smög sig in i playoffen med 9 vinster mot 7 förluster var det inte många som anade att de skulle nå finalen. Men de tre matcherna har gjort laget gott och Eli Manning har aldrig varit mer av en ”elite quarterback”.

Plus: Giants försvar samt kombinationen Eli – Cruz.

Minus: Springspelet är fortfarande inte hundraprocentigt. Om ens femtio.

Patriots form har sett stabil ut under hela säsongen. Men deras 13-3 rekord från regular season är något missvisande. Fram tills förra veckan hade Patriots inte vunnit mot ett lag med fler vinster än förluster. Och det lyckosamma schemat gjorde sig extra tydligt när de mötte Baltimore Ravens. Ingen match har varit så tuff för laget, och vore det inte för Ravens kicker Billy Cundiffs grova field goal-miss hade Patriots kanske inte ens varit i final.

Tom Brady är som bekant en levande legend, det sticker jag inte under stol med. Men att kliva in i Super Bowl med dessa stats från sin senaste match: 0 TD’s och 2 interceptions. Det ser inte alltför lovande ut.

Dock är Patriots kända för att bemöta en kass uppvisning med en historisk. Och inget vore mer lägligt än på söndag.

Plus: Patriots anfallsvapen känns oändliga. Varje match hittar de nya sätt att ta poäng på. Det krävs ett sjuhelsikes försvar för att få stopp på dem. Ravens lyckades nästan. Frågan är om Giants orkar stå pall på samma sätt.

Minus: Den oklara säsongen och ojämna försvaret.

Medan ni funderar kring vem som tar hem trofén på söndag så tycker jag att vi kan ta en titt på Giants vinnande drive från 2008.

Nu är den första matchen igång – Ravens vs Patriots. Vad tror ni? Vad vill ni? Vad ser ni? Kommentera!

Patriots försvar har uppenbarligen växt en hel del under säsongen och gör det riktigt svårt för Ravens att ta sig framåt just nu. Ser ut att bli mer av en försvarsmatch än vad man kanske hade trott. Mycket tid kvar dock! Låt oss se hur det utspelar sig.

Tom Brady & Joe Flacco – en av dessa QBs kommer att få spela i Superbowl om två veckor

• Matchen mellan San Francisco 49ers och New Orleans Saints var säsongens hittills bästa, utan tvekan. Inte ens Hollywoods mest erkända manusförfattare skulle kunna dikta ihop en mer spännande kamp och slående avslutning.

Den hade allt: Tufft försvarsspel varvades med fina spel i anfallet. Det var jämnt, men aldrig någonsin stillastående.

Då Saints tog ledningen med dryga minuten kvar på klockan, var det få som trodde att QB Alex Smith skulle kunna axla ansvaret som krävs för att leda sitt lag över hela planen med endast en timeout och en enorm press på sig. Men den 27-årige ledaren såg till att tysta kritikerna en gång för alla. Genom en perfekt pass till TE Vernon Davis, när det återstod 10 sekunder av matchen, skickade han sitt lag vidare till semifinal.

När Davis, som fångade passningar för 180 yards och 2 touchdowns (!) i matchen, sprang  tillbaks mot bänken kunde han inte hålla tillbaks tårarna. Och Coach Jim Harbaugh svarade med att ta honom i sina armar. En fin avslutning på vad som förhoppningsvis är början på en ny era för 49ers.

• På andra sidan konferensen visade Tom Brady att det är alldeles för tidigt för Tim Tebow att försöka mäta sig med de stora grabbarna. 45-10 är inte den jämna match man vill se i slutspelen, och framförallt inte en QB-fight som slutar med 6 touchdowns (Brady) mot 0 (Tebow). Patriots fortsätter sin väg mot finalen, men hur länge klarar de att vinna genom anfallet? Defense wins championships, sägs det ju.

• Baltimore Ravens avancerade genom att slå ut Houston Texans. Men trots att försvaret lyckades plocka tre passningar från T.J. Yates och höll honom till 0 touchdowns, så slutade matchen 17-13. Det kommer krävas mer poäng framåt om de ska ha en chans mot Patriots på söndag.

• Efter att ha vunnit Superbowl och genomfört en stadig offseason såg Green Bay Packers ut att gå obesegrade genom sin säsong i år.  Detta tills Chiefs skrällvann på hemmaplan. Därefter gick det uppåt igen och laget slutade på 15-1. I söndags ställdes de mot Giants, som slutade 9-7. På Packers hemmaplan klev Eli Manning fram och visade hur man spelar iskall football med allt ljus riktat på sig. 330 yards och 3 touchdowns är receptet på vinst, men matchens lirare vill jag säga var WR Hakeem Nicks, som genom sina 165 yards och 2 touchdowns visade vägen för hela laget.

Inför Superbowl…

Vad jag helst vill se: The Harbaugh Bowl II – Baltimore Ravens vs San Francisco 49ers. Coachbröderna möts igen, men den här gången kommer inte Ravens få det lika lätt.

Vad jag tror: New England Patriots vs New York Giants

Vem vinner?

Den karamellen får ni suga på ett tag. Under tiden tycker jag att vi tar och tittar på 49ers sista drive en gång till.

Det har nog inte undgått någon att Tim Tebow bjöd på årets finaste tv-stund (såhär långt) när han på övertid slog Pittsburgh Steelers genom en passning till Demaryius Thomas för 80 yards. Jag vet, Steelers ställde upp med ett skadedrabbat gäng. Men även ett skadat Steelers är bättre än de flesta lag i NFL just nu. Så jag vill kalla Broncos vinst för en skräll, och ingen dålig sådan heller. Förutom anfallets prestationer vill jag flagga för lagets försvar, som är den egentliga anledningen till att Broncos lyckas ta sig så långt den här säsongen. Rookie-linebackern Von Miller spelar redan som ett proffs och cornerback Champ Bailey är en av de bästa på sin position. Det är deras hårda jobb som gör det möjligt för Tim Tebow att utföra sina välkända sista-minuten-vinster.

På andra sidan konferensen såg vi Giants slå Falcons med 24-2. Om det var en fin uppvisning av Giants eller en total kollaps av Falcons tvistar de lärde. Men en sak är säker – Giants försvar är av högsta klass. Den tuffa pass-rushen höll QB Matt Ryan under 200 yards och lagets ”front 7″ lät inte RB Michael Turner springa för mer än 2.7 yards/carry (15 carries – 41 yards). Dessutom verkade Giants springspel (som är rankat sist i NFL) ha vaknat till och framförallt var det Brandon Jacobs som drog det tunga lasset. I en intervju efter matchen berättade Jacobs att hans försvarsspelande lagkamrater ska ha pushat för att fortsätta ge honom bollen: ”Fortsätta bara att springa. Tro oss, vi spelar i försvaret, de vill inte tackla dig”.

Dagen innan dessa matcher spelades såg vi ett Rookie-möte på quarterbackpositionen i Cincinnati Bengals vs  Houston Texans. Där var det T.J. Yates i det senare laget som höll sig kyligast under press. Det var ingen superprestation direkt, men 159 yards, en touchdown och inga interceptions är klart godkänt för en kille som draftades i 5:e rundan. Andy Dalton, å andra sidan, kastade hela 3 interceptions och inga touchdowns. Men för att vara rättvis så var det Texans duktiga försvar som orsakade de tabbarna. Även i den här matchen spelade springspelet en avgörande roll. Och Texans RB Arian Foster kan skriva under för det med sina 153 yards och 2 touchdowns i den första playoffvinsten i lagets historia.

Det räckte inte för Drew Brees att slå Dan Marinos rekord i passningsyard på en säsong. Det märktes tydligt i matchen mot Detroit Lions att han vill åstadkomma mycket mer den här säsongen. 466 yards och 3 touchdowns är inget annat än en perfekt prestation, och det ledde också till en vinst för New Orleans Saints med 45-28. Saints är, enligt mig, det bästa laget i slutspelen efter Packers. Passningsspelet är enastående och RB Darren Sproles har hittat helt rätt i lagets backfield. Försvaret må inte vara helt perfekt med sitt skakiga secondary (rankat #30 i NFL), men är helt klart tillräckligt för att inte släppa in mer poäng än anfallet producerar.

Kommande Divisional Championship bjuder på en del intressanta möten:

Denver Broncos vs New England Patriots

Trots all lycka som spridits över hela NFL efter Broncos vinst på övertid så finns det en viss bitter eftersmak som stavas New England Patriots. Det finns nog ingen som riktigt vågar tro att Tim Tebow kommer lyckas med ännu en skräll när ligans absolut farligaste anfall kommer trycka in en hel del poäng. Det enda som egentligen talar för Broncos är att Patriots passförsvar tillhör de sämsta i NFL. Men då krävs det att Tebow tar sitt passningsspel till nästa nivå. Och snabbt måste det gå.

New Orleans Saints vs San Francisco 49ers

49ers försvar stoltserar med sin förmåga att stoppa motståndarnas springspel. Men tyvärr är det inte så Saints anfall primärt tar sig fram. För att vinna den här matchen gäller det att lagets defensive line är uppe i ansiktet på Drew Brees tidigt och tvingar honom att göra snabba beslut. En annan nyckelingrediens som krävs för att 49ers ska ta hem denna är att RB Frank Gore kommer in i matchen och visar att han faktiskt är en av de hårdaste backarna i hela NFL.

Houston Texans vs Baltimore Ravens

En rookie QB mot Baltimores försvar på hemmaplan. Känns lite skakigt, va? Det kan bli en tuff dag för Texans på söndag, det är vi nog alla överrens om. Men om Arian Foster springer som han gjorde mot Bengals kan det göra saken mycket enklare, då finns det möjlighet för Houstons försvar att fixa resten. Skulle det visa sig att Suggs, Lewis och co kan få stopp på honom tidigt blir det tufft för Texas-laget att ta sig vidare i år.

New York Giants vs Green Bay Packers

Vem kan stoppa Green Bay Packers på hemmaplan? På söndag är det Giants tur att försöka. Och om deras försvar spelar som det gjorde mot Falcons finns det klart en möjlighet. QB Aaron Rodgers briljerar eftersom att han har en förmåga att läsa av alla sina recievers innan han bestämmer sig för vem han ska passa, och Giants är duktiga på att göra den processen väldigt svår. Defensive ends Osi Umenyiora, Justin Tuck och Jason Pierre-Paul kommer behöva spela på topp för att kunna stoppa den gröngula armén. På andra sidan bollen lär Eli Manning få ett lite lättare jobb. Packers passförsvar är (tro det eller ej) rankat näst sist i ligan och nämnd quarterback har en av sina bästa säsonger i sin karriär.

Avslutningsvis, här är det snyggaste spelet hittills i playoffen: En running touchdown av Texans Arian Foster för 42 yards. Lägg märke till hur han använder motståndaren som en block framför sig för att sedan trycka honom åt sidan och springa in 6 poäng.