Det var med nöd och näppe Örebro till slut lyckades bärga tre poäng hemma mot Tingsryd.
Vilken återkomst det hade kunnat bli för Michal Zajkowski, men i stället föll man verkligen på målsnöret.
Det som imponerar med Örebro är det faktum att man har så många som kan leverera.
När Aulin, Nieminen och Weinstock inte gör det, ja då har man Conny Strömberg, Henrik Löwdahl, Daniel Åhsberg och förstås Johan Wiklander.
Och det kommer att behövas i vår.
Jag skrev för ett tag sedan att man ofta tar sig till Elitserien på ett riktigt stabilt försvarsspel.
Nu har man visserligen haft bekymmer på backsidan, men i Örebros fall kommer det nämligen att handla om att göra så mycket mål framåt att man har råd att släppa in tre bakåt.
Det är en oerhört charmig och lyxig hockey, oerhört rolig att titta på.
Och i HockeyAllsvenskan fungerar det, men håller det i en tuff kvalserie?
Jag är fortfarande väldigt tveksam.



