Nu är det officiellt:
Linus Klasen och Malmö är ett avslutat kapitel och den bortskämde trollgubben hamnar i stället i Luleå.
Skönt, nu slipper man ligga sömnlös om nätterna över att han ska svälta.
Lika skönt tycker nog Redhawks, men av helt andra anledningar.
Men ska vi lägga allt det där bakom oss och fokusera på klubbytet i sig, så tror jag att han knappast kunde ha hamnat i ett bättre lag.
Jonas Rönnqvist kommer att få ordning på honom och hjälpa honom att hitta rätt igen, var så säkra.
Alla lustiga utspel den här säsongen har nästan fått oss att glömma vilken helt fantastisk hockeyspelare det är i sina bästa stunder.
En underhållare och kreatör man inte kan få nog av.
Luleå ska vara nöjda, Malmö ska vara nöjda och Klasen själv likaså.
En win-win-win-situation…
Men visst är det tråkigt att vi som följer HockeyAllsvenskan inte fick njuta av hans konster på isen i den utsträckning man hade förväntat sig och hade kunnat kräva.

Minns ni vad jag skrev när Malmö värvade Stefan Nyman som sportchef?
Jag höjde ett varningens finger för Nymans kontakt med agenten Tomas Sjögren, från vilken han värvat väldigt mycket spelare från i sina dagar.
Att det samarbetet inte var trovärdigt och oseriöst.
Jag fick mycket kritik för detta, framför allt från Malmöhåll.
Den här kontakten reagerade Leksand väldigt starkt på under Nymans korta period i klubben.
Och i Frölunda vill man inte veta av Sjögren.
Nu, mitt i den mest gigantiska soppa som hockey-Sverige upplevt så utreds just Stefan Nyman och hans samröre med Sjögren av Malmö Redhawks.
Plötsligt säger sig Hugo Stenbeck, via sina advokater, betalat ut mer pengar än vad avtalet först gällde medan nuvarande styrelsen inte har sett röken av dessa pengar.
Det är den summan som man nu ska gå till botten med var den har försvunnit.
Stenbeck själv tänker ju inte betala ett öre till och lämnar bakom sig en klubb som återigen slås i spillror.
Same procedure as last year?
Same procedure as every year!
Mitt i kaoset går mina tankar återigen till alla stackars fans som bara kan se på medan mäktiga män använder klubben som sin leksak och likt bortskämda barn bara slänger den åt sidan när den inte är rolig längre.
Det är ett patetiskt, vidrigt beteende och så sorgligt att bevittna.
Det här var förstås långtifrån det sista vi hörde i den här affären.
Den här stormen kommer inte att blåsa över i första taget.

* Djurgården har gjort en riktig kanonförstärkning till nästa säsong.
Dustin Johner kommer att kunna bli en kugge på tunnelbanan tillbaka mot Elitserien.
Han gjorde det riktigt bra i Tingsryd och med rätt omgivning är han redo för större ting kommande säsong.
Jag är väldigt förvånad att ingen elitserieklubb snodde honom innan.

* Leksand förlänger med Mattias Timander.
En mycket viktig signatur för fortsättningen.
Seriens klart bästa defensiva back, som har en stor del i unge Alen Bibics fina statistik.
Har i bland blivit ett par utvisningar för mycket när benen inte hängt med, men allt som oftast har han varit en enorm trygghet och en riktig försvarsgeneral för LIF.

Så var det klart.
Timrå och Rögle spelar i Elitserien nästa säsong.
För mig som följde matchen mellan Örebro och Rögle blev det aldrig särskilt dramatiskt.
Örebro gjorde en ytterst halvhjärtad insats och Johan Wiklander var väldigt ärlig och rak i den första periodpausen när han sa att det kändes som att laget inte var ”på plats” mentalt.
Men i slutänden hade det ingen betydelse.
I stället kan vi lägga allt fokus på att njuta av den hockeysaga som Rögle skrivit den här säsongen.
En saga som började på värsta tänkbara sätt.
Huvudtränaren Björn Hellkvist tvingades avgå på grund av Parkinsons sjukdom.
Ett besked som tog mycket hårt på spelarna och resultaten gick därefter.
Rögle var uträknat, bortglömt och såg ut att hamna i ingemansland.
Men likt fågel Fenix reste man sig ur askan, tog sig till Förkvalserien och via den till, ja ni vet vad.
Där och då hade man gjort en mycket bra säsong.
Nye huvudtränaren Dan Tangnes stod i omklädningsrummet efter krossen mot Oskarshamn och sa ”spelar vi så här på torsdag, så tar vi Djurgården också”.
Det var precis vad som skedde.
Men resan skulle bära betydligt längre än så.
Rögle, som ingen trodde skulle orka hela vägen efter en intensiv Förkvalserie.
Men nu står vi här.
Rögle lämnar oss i HockeyAllsvenskan och tar steget upp i finrummet.
Man gjorde det med fystränaren, Björn Hellkvist i båset och mycket av det här är hans förtjänst.
Bara det att spelarna orkade hela vägen.
Hyllningarna och kramarna från spelarna visste inga gränser.
Nu fortsätter resan i Elitserien och framtiden ser minst sagt ljus ut.
Rögle har verkligen framtiden för sig, Rögle är framtiden.
J18-laget vann SM-guld och J20-laget tog brons.
Med en lagom mix av förstärkningar utifrån och egna, skickliga och talangfulla produkter kan RBK sätta ett lagbygge med stor hållfasthet för framtiden.
Rögles framtid är här, Rögles framtid är nu.
Det är bara att gratulera.

Timrå och Rögle kan spela sig till Kvalserien i kväll.
Jag tror att de lyckas.
Att försöka avgöra inför hemmafansen kan visserligen innebära en hel del press, men för Timrå är säkerhetsavståndet så pass stort redan att de ändå kan spela ganska avslappnat mot Leksand.
Rögle har, trots andraplatsen, fortfarande allt att vinna och Örebro har ingeting att spela för.
Är det något vi har lärt oss genom åren så är det att det inte spelar någon roll vilken fantastisk trupp du har på pappret när du går in i Kvalserien.
Här handlar allt om den mentala biten.
Rögle och Timrå kan båda, trots kvällens allvar, gå in och spela med hunger och glädje, inte ängslan och fruktan.
Minns DIF-spelarnas fullständigt likbleka ansiktsuttryck och tomt stirrande blickar under hela matchen borta mot Leksand.
Det kommer vi aldrig få se från varken TIK eller RBK.
Där kommer det att brinna i blicken.
Sen finns det givetvis ett antal faktorer som kan fälla dem båda.
Joakim Lundström var plötsligt lite mänsklig mot Örebro, till exempel.
Det är förstås ett orosmoment och är det likadant i kväll kommer man att behöva kliva framåt mer, då fungerar det inte att vinna med 2-1 och det öppnar i sin tur för Leksand med sina skickliga, kontringsstarka spelare.
Rögle i sin tur kan hamna i ett tillstånd där man låter frustrationen ta över om man hamnar i underläge, eller inte får ett tidigt ledningsmål.
Men jag vidhåller att i kväll avgörs allt.
Jag sticker ut hakan lite och gratulerar redan nu.

En era gick i graven i Tegera Arena.
Leksand skickade (tillsammans med Rögle) Djurgården ned i HockeyAllsvenskan och av allt att döma verkar alla jätteförvånade.
Var jag den ende som tippade att de skulle åka ur?
Djurgården hade från början en helt felbalanserad trupp och väl i Kvalserien så gick det som för de flesta andra storklubbar i samma läge, käpprätt åt…
I Kvalserien är namnen på pappret och gamla meriter inget värt.
Nu måste förstås de sportsligt ansvariga sätta sig ned och noggrant granska sitt arbete.
Kanske rentav ställa sina platser till förfogande.
Jag fick frågan i liverapporten om vad som blir den största omställningen för DIF.
Förutom det uppenbara med 25 miljoner mindre i tv-pengar, så är den största förändringen att de nu inte kan leva på sitt namn, sin forna storhet och sin stolta historia.
Man hamnar i en fas, ett sorts mentalt limbo, där HockeyAllsvenskan är deras verklighet men där man själva känner sig för stora och för bra för serien.
Inte heller får man drabbas av panik, riva upp allt och börja om från början.
I stället måste man nu i lugn och ro skapa ett långsiktigt, hållbart bygge med en stadig grund att luta sig mot på den stormiga vägen tillbaka.
Några snabba mångmiljonsatsningar på pengatörstande legosoldater bör man helt akta sig för.
I stället kan man lära av ett lag som Växjö som fram till steget till Elitserien fyndade guldkorn, som nu är just stjärnor i Elitserien.
Man hittade dem i alltfrån division 1 till tyska andraligan och gjorde så genom ett noggrant arbete.
Man hade en röd tråd, en långsiktigt hållbar plan med en kontinuitet som till slut bar frukt.
Karlskoga var nära att lyckas i år.
Leksand, långt ifrån Ed Belfour, är fortfarande med i racet.
Rögle är på väg mot en sensationell comeback.
Djurgården har sin tradition, sin stolta historia och den ska man använda sig av och ha med sig när man blickar framåt.
Men man kan inte luta sig tillbaka mot den eller låta den hänga som ett ok över axlarna.
Då är nästa säsong dömd att misslyckas.

* Leksand tog sista chansen hemma mot Djurgården.
Samtidigt förpassade man nästa stora Stockholmslag till Allsvenskan.
Det var ju just LIF som en gång i tiden skickade ur AIK.
DIF såg livrädda ut, medan Leksand spelade med en fantastisk entusiasm och en enorm energinivå matchen igenom.
Bäst på banan var Jens Bergenström och gallerkedjan med Händemark, Forsberg och Jacob De La Rose.
Den senare klev fram och spräckte målnollan när dominansen var som störst.
Det krävdes en 16-åring för det förlösande 1-0-målet.
Bergenströms tårar efteråt var svåra att värja sig mot.
”Jensa” som karaktär och vägvisare har varit Kvalseriens bäste utespelare rakt igenom.
Och Jens Holmström då?
Jo, han öppnade båsdörren även den här eftermiddagen med den äran.

* Men det kommer bli Rögle som gör Timrå sällskap till Elitserien.
Segern mot Bofors var så blytung som den någonsin kunde bli.
Nu har man Örebro och Djurgården kvar, som båda inte har något att spela för.
Det kan visserligen innebära trubbel, men Rögle har på något konstigt vis fortfarande allt att vinna.
De kan spela med en glädje och en hunger som få andra i den positionen.
Det är ju smått sensationellt om de tar steget upp.
Speciellt med tanke på vad man fick gå igenom i inledningen av säsongen.
Det är en riktigt vacker hockeysaga.

* Timrå darrade lite i elfte timmen mot Örebro.
Två snabba mål, men sen tog det stopp.
Se upp nu!
Nåja…man behöver nog inte oroa sig alltför mycket.
Det skulle ju kunna bli en målskillnadsaffär med Leksand, men den leder man just nu på knock.
Dessutom möts lagen i nästa omgång och där och då säkrar Timrå elitseriespel säsongen 2012/13.

Hittat i gårdagens Expressen.
Leksands reservkeeper Jens Holmström får lite omtanke, medan tränare Appelgren och sportchef Salo får sig en skopa ris.
Han lär öppna båsdörren lika skickligt i kväll.
Lycka till, Jens!

* Timrå kunde bli elitserieklara redan i kväll.
Nu blev det inte så, även om man fick hjälpen man behövde från Leksand.
Men obesegrade med 18 poäng, bästa målskillnaden och bara tre matcher kvar är man tvärsäkra.
Tappar man det här är det nästan ett fiasko i paritet med miljon-Malmös usla säsong.
Rögles poäng är naturligtvis blytung, men de bör känna flåset i nacken.
Kul för övrigt att det lossnat ordentligt för coole JVM-favoriten, Max Friberg.

* Djurgården tycker jag har spelat den mest kreativa hockeyn i den här Kvalserien.
I kväll lossnade det också i power play med tre av fyra mål i spelformen.
Två av dem svarade guldhjälten från den oförglömliga JVM-turneringen, Mika Zibanejad för.
Det krävdes en – mycket begåvad – 18-åring.
Den här segern betyder att DIF i allra högsta grad är kvar i kampen om att göra Timrå sällskap upp.
Jag tror att allt avgörs i sista omgången mot Rögle, i Ängelholm.
Hur häftigt skulle inte det vara?

* Leksand bortabesegrade Karlskoga i en enligt rapporterna rätt slarvig hockeymatch (luften gick väl ur i samband med det löjliga gruffet redan innan match).
Tre tunga bortapoäng som tog dem upp på nio poäng, tillsammans med DIF och just BIK.
Men redan nästa omgång tror jag att elitseriedrömmen släcks för dalkarlarna.
Djurgården känns som en för tuff uppgift, även om det är på hemmaplan – DIF är för skickliga.
Kommer Karlskoga i samma veva kunna knäcka Rögle och göra slutracet än mer kvalfyllt?
Nej, jag är väldigt tveksam.

Jag blir fortfarande inte klok på hur Timrå kan vinna matcher med sin hockey.
De ”spelar” verkligen på chans.
Laget satsar helt och håller på att Joakim Lundström ska rädda puckar.
Gör han plötsligt inte det är man ett korthus som bara väntar på att rasa.
Vi såg alla hur illa ute man var när DIF plötsligt gjorde två snabba mål, där och då var man oorganiserade, nästintill panikslagna och utan förmåga att själva skapa något.
För något eget offensivt, kreativt spel har man knappt.
Ändå vinner man match efter match och står nu precis framför målsnöret till Elitserien, bara redo att ta klivet över.
Det räcker förmodligen med en enda trepoängare till med tanke på hur det ser ut bakom.
Och det är ju det som räknas.
Poängen är det viktiga och tar man dem genom att tråka ihjäl såväl motståndare som publik så gör man det så gärna.

Djurgården gör det mesta rätt, utom skymningen framför kassen, och spelar i mångt och mycket en bra hockey.
Men man blir också mer sårbara för individuella misstag och det är just det som fäller dem i kväll igen.
När man fick utvisning på grund av för många spelare på isen vid ställningen 0-0 skrev jag i liverapporten att nu gör Timrå mål, det är ett typiskt Timråläge i den här Kvalserien – och mycket riktigt.
Men jag tror ändå inte att vi ska räkna bort Djurgården.
Det kan mycket väl bli ett avgörande möte mot Rögle i sista omgången.

Samma Rögle som i kväll slog Leksand och släckte dalalagets hopp om elitseriespel.
Det blev lite för stort för dem.
De hade inte den spetsen (läs, Pelle Prestberg) som krävdes och där gjorde jag med flera en missbedömning, alternativt valde att stirra sig blind på hur det såg ut efter jul.
Det är en helt annan sak att leverera i ett tätt och tufft kvalseriespel.
Men samtidigt var det ju där man trodde att Leksands typ av ishockey skulle lämpa sig alldeles utmärkt.

Örebro stängde av Conny Strömberg och tog tre poäng direkt.
Vad kallar man en sån effekt?
Självklart en enorm tändvätska för dem att försöka förstöra BIK Karlskogas chanser till att ta en plats i Elitserien.
Men som det ser ut just nu är det alltså just Karlskoga och tidigare nämnda Rögle som utmanar tillsammans med Timrå om de två platserna.
Upp med handen den som tippade det.