Timrå ser ut att bli räddade av kommunen.
Då rapporteras det om nästa ekonomiska kris, den här gången i Djurgården.
Ett Djurgården som lever på privata aktörer med hjärta för klubben.
Så kan det naturligtvis inte fortsätta, man måste lära sig att stå på egna ben.
Men det här verkar vara en läxa som man vägrar lära sig i hockey-Sverige.
Ingen vill plocka bort skygg-lapparna.
Vi konstaterade under den föregående säsongen att gapet mellan Elitserien och HockeyAllsvenskan återigen hade minskat rejält.
Kvittot på det fick vi i Kvalserien när inte mindre än två allsvenska klubbar tog steget upp.
Men skillnaderna på de ekonomiska förutsättningarna mellan ligorna är fortfarande stora.
Alldeles för stora.
Minns att HockeyAllsvenskan under stora delar av förra säsongen – visserligen kryddat med en del NHL-stjärnor – av den svenska publiken ansågs som den hetare ligan.
Produkten HockeyAllsvenskan har vuxit sig enormt stark.
Kan ligan även få en ekonomisk grund som motsvarar det starka varumärket kommer även svensk hockey i stort att må väldigt bra av det, även om det finns ett antal aktörer som hellre är kungar i sitt lilla rike än att lyfta idrotten i stort.
Det skulle ge ytterligare utveckling och kunna generera i att få fram fler duktiga, unga spelare.
Men fram tills dess (det känns alltmer som en utopi, märkligt nog), så måste de ansvariga i flera stora klubbar lära sig att en idrottsförening måste skötas professionellt.
Att spelare och ledare inte är leksaker som kan köpas och sen läggas åt sidan när de inte är kul längre.
Hur det stora slöseriet kan fortgå trots historiken är nästintill ett hån.
Den kommande säsongen är min dröm att slippa att höra ett enda ord till om konkurshot.
Men det kommer nog att stanna vid just en dröm.





Mest kommenterade inlägg