Nej, det är jag ju inte direkt. Men än har jag inte fått någon egen arbetsplats här på radion så jag sitter liksom lite, hm… bredvid de andra. Själv.

Ja ja. Snart får jag kanske sitta med de övriga gänget.

/Cecilia

Fina, härliga läsare! Jag har bloggat här på Expressen under veteran-långa tre år (snart). På måndag börjar jag mitt nya jobb som programledare i ”Äntligen morgon”, i samma veva passar jag på att flytta bloggen. Så nu hoppas jag, fina vänner, att ni efter att ni gjort er vanliga runda på Expressen.se lägger till min blogg på Mama.nu. som nytt bokmärke så att ni kan fortsätta hålla kolla på mig, mitt liv och mina mode- och stil-funderingar.

Innebär den här flytten något mer? Nej, egentligen inte. Blogg-innehållet kommer vara det samma som förut, det är bara själva förpackningen som ändras.
Helt släpper jag dock inte taget om min gamla arbetsplats. Jag skriver vidare i Expressen Fredag och hoppas att ni fortsätter läsa bilagan (som till exempel finns ute i dag, spring och köp!). Ni kan också i fortsättningen nå mig på min mail cecilia.blankens@expressen.se.

Så tack för tiden på expressen.se, så ses vi på mama.nu. För ni hänger väl med?!

Kramar, Cecilia

Ibland vill man inte ha någon blus med volanger. Och inte någon mönstrad tunika, eller tunn kashmirtröja. Man vill ha en T-shirt. Man vill känna sig okomplicerad och avslappnad och ta dagen som den kommer i jeans och i T-shirt. Men vill man att T-shirten ska vara tråkig och meningslös? Nej det vill man inte. Man vill att den ska vara clean men ändå… something.

Tröjan ovan köpte jag härom dagen. Den kommer från Monki och kostade 250 bagis. Fast egentligen var det nog en tunika, lite lång så där. Så jag tog fram stora tygsaxen och kapade en rejäl bit och vips är den allt det där jag nämnde ovan. Jag tycker så mycket om den att jag märker att jag använt den lite för mycket sen den blev min. Så där så att Per börjar undra om det verkligen inte är dags att ta på sig något annat nu.
In i tvättmaskinen med sig. Tröjan alltså.

/Cecilia
/Cecilia

Radio.
Möte.
Möte.
Möte.
Köpa ny dator (kul! har aldrig ägt en egen förut, det är sant).
Möte.
Nu. Jag och Bonnie, lika utmattade båda två, på en bänk på Biblioteksgatan. Jag borde ju verkligen be någon ta en bild för jag måste se väldigt svårplacerad ut där jag sitter med dator och leksaker i knät. Nya datorn fastsurrad på vagnen, jag själv kittad i mockafranskavaj och smutsiga tygsneaks. Som en väldigt uppkopplad hemlös-de luxe eller nåt.

/Cecilia

Idag svarade jag på några frågor i ett roligt intervjuformat. Hela tjottafräset kan ni läsa här.

Medan ni ändå hänger runt på Rodeo tycker jag att ni ska kolla in Lisa Corneliusson som videobloggar sina ”Dagens outfits”. Snyggt. På många sätt mycket snyggt.

/Cecilia

Jag har tänkt lite på att jag nästan känner att jag förtjänar att unna mig något. Något härligt, onödigt underbart som jag knappt har råd med. Egentligen. För att jag kammat hem radio-jobbet, för att jag tycker att jag gjort ett bra jobb som mamma till lilla Bonnie det här första halvåret, för att… äh. Det här är väl egentligen bara excuses. För att jag hittat en väska som jag är så sjukt sugen på. Som jag spanar in på nätet i stort sett varje dag. Som är röd. Och någon röd väska har jag ju inte. Tror jag…

Så här ser den ut, See by Chloé-snyggningen. Jag älskar kulorna, och den perfekta röda färgen. Så somrig och fin hela skapelsen. Får jag?

/Cecilia

Nej men se där vem som står och posar mot bilen på lite så där skönt avslappnat Ellos-katalogmanér, om inte undertecknad. Det var ju en satans vindstyrka som tvingade mig att hålla i håret. Och så kollar jag bort för att det är så jobbigt att ha blicken i kameran. Och så.. äh, enough med bortförklaringarna. Jag är en tönt som blir extremt besvärad framför kameran. Punkt.

Skor, Ecco, jeans Dr Denim, kavaj och väska second hand.

Nu sitter vi i bilen på väg mot Bauhaus. Projekt Fixa Lägenhet pågår med full styrka.

/Cecilia

Jag är på inskolning på radion den här veckan. Någon timme här och där för att försöka komma in i mitt nya jobb. Efter dagens pass åkte jag och hämtade upp Bonnie hos Per. Sedan slog vi oss ner på Södermalmstorg, hon och jag. Och jag fick stekt strömming med mos, pressgurka och remouladsås vilket slank ner medan jag satt där i solen och kände hur fantastiskt bra det är. Med vår. Att vara mamma till lilla Bonnie. Med nya jobbet. Husbilsemesterplanerna. Att det snart är sommar. Och allt det andra. Garderobskrisen är visserligen fortfarande förjävlig, men äh… skit samma.

/Cecilia

Det här med att blogga och jobba som journalist kommer ibland med a few perks så att säga. Den här helgen blev jag bjuden på Gröna Lunds vårkalas vilket inkluderade inte mindre än fem härliga åkband. Så jag bjöd med hela familjen som är här från Värmland och Västergötland för att testa Stockholms mesta nöjespark och säsongens alla nya attraktioner (de kan ju försöka hur mycket de vill men något Liseberg blir det ändå aldrig riktigt). Och nu när vi är tillbaka hemma och precis ska fjutta igång grillen känner jag nog att jag med rättvisa kan påstå att jag ligger ganska bra till hos syskonbarnen Mira (7) och Milou (3) som är alldeles utmattade efter en dag med karuseller, sockervadd, clowner och mjukglass.

Ja, somliga tog det ju som vanligt lugnare förstås.

Själv tyckte jag att det kändes utmärkt att med barnen som ursäkt hålla mig till Veteranbilarna, Vilda Musen och Nyckelpigan. Förutom den gången Karin och Elin lurade upp mig i Berg-och-dalbanen vilket föranledde dödsångest och en serie extramtantiga utrop. Nepp, jag gör mig bäst på fast mark.

Vilken dag! Finanskriser och garderobskriser har inte en chans. Det är fredag och solen gassar över i stort sett hela Sverige om jag förstått väderprognoserna rätt. Jag och Bonnie inledde morgonen i SR Metropol och svassade sedan hemåt genom ett turistmyllrande, sprudlande Stockholm. En sån här överoptimistisk vårdag går det liksom inte går att hejda sig från att hoppa i jeanskomstymen.

Hur firar ni denna underbara dag?

/Cecilia