Försommarens mest emotsedda sci-fi-rullar, ”X-men: First class” och den bombastiska teknofesten ”Transformers: Dark of the moon”, har en hel del gemensamt. Vid sidan av all spektakulär action så är det mest slående hur de placerar in sina karaktärer i några klassiska ögonblick, Kubakrisen respektive månlandningen, och lite kittlande skriver om historien.
Även om det är rätt kul att se så säger de här historiska u-svängarna också något om filmernas fräschör. För visst exploderar det mycket och snyggt men innehållet känns inte precis nyskapande.
För när det på 1960-talet gällde att komma snabbast ut i rymden och dela upp världen på ett tydligt sätt så är det på 2010-talet istället inom oss som sci-fi-striderna äger rum.
Ta filmer som ”Inception” och ”Limitless” och till viss del även ”Avatar”. Där är det hjärnan som spelar huvudrollen och ska utforskas.
”Source code” är den senaste i raden av spännande inåtvänd science-fiction. I en härlig ”Måndag hela veckan” korsat med ”The Matrix” har Duncan Jones, son till ingen mindre än David Bowie, kombinerat existentiella vändningar med riktigt feta explosioner.
Att åka ut i rymden för äventyr har aldrig känts så onödigt.