Idag fortsätter vi vår granskning av hur läkare tar beslut om att avstå från livräddande vård. Tyvärr alltför ofta utan att samråda med patienten (om möjligt) eller informera anhöriga vilket bryter mot både lagar och regler.
Idag berättar vi om Atle, 83, som var dödsdömd men tillfrisknade efter att de anhöriga bråkat till sig vård.
Jag skriver en krönika om min superpigga snart 80-åriga pappa – och berättar om hur du gör för att begära ut dina journalhandlingar.
I dagens pappers-Expressen!
Igår hade jag möjligheten att chatta med er läsare om vår granskning. Varmt tack för alla spännande frågor!
Du hittar hela chatten här:

http://www.expressen.se/nyheter/chatta-om-expressens-granskning/

Tack också för alla mejl! Jag har fått mängder av uppmuntrande brev från patienter, anhöriga och vårdpersonal. Det är tydligt att frågan är het – och alldeles för lite diskuterad.
Yvette skriver exempelvis så här:
Jag har en mamma som dog 2001 och där på XX plockade dom bort dropp på henne. Jag råkade då säga ska ni döda henne???? Och då blev det i med droppet igen men dom lyckades ta livet av henne lite senare. Vi har dödshjälp i Sverige och det är läkare och sjukhuspersonalen som ser till att de gamla dör. Vi anhöriga talar dom inte med. Jag litar inte på vården.
Jag har också fått en handfull kritiska brev – i första hand från läkare (som i regel tyvärr inte vill vara med i tidningen) men som bestämt vill hävda sin rätt att ta dessa beslut utan att informera vara sig patient eller anhöriga. I regel med argumentet att läkaren vet bäst och att patienter och anhöriga ska skonas från att involveras i smärtsamma diskussioner.
Så kan man naturligtvis också se det, även om det inte är enligt lagar och regler.
Slutligen: jag ska försöka besvara alla mejl – men det kan dröja lite innan jag hinner med!
Och om du vill läsa vår första granskning från förra sommaren så hittar du alla länkar till artiklarna här:

http://www.expressen.se/nyheter/hagglund-oroad-over-avslojandena-om-lakarna/