Krönika från dagens Kvp om HIF:s ”värvning” av Stefan Schwarz som ny assisterande tränare.
————
MFF-ikonen Stefan Schwarz, 43, till Helsingborgs IF.
Schwarre har aldrig varit en man som går den lätta vägen.
Däremot har han gått på brutna ben och avslitna hälsenor.
Och det är den typ av man HIF behöver just nu.
Helsingborgs IF gjorde sig av med Per-Ola Ljung för att man ville ”ha in ny energi” och ”en ny röst”.
Få i svensk fotbolls historia har haft den energi, glöd och dedikation till sporten som Stefan Schwarz hade under sin fantastiska karriär.
Och den där aningen säregna rösten – som kommer av långa rader av öroninflammationer under barndomen och med dem problem med hörseln – har rutit rätt på fotbollslag massor av gånger förut.
Lägg därtill all den fotbollserfarenhet som Stefan Schwarz erövrat genom åren – ett VM-brons, 13 år som proffs i de största ligorna, 65 landskamper och sex mål – och HIF har utan tvekan skaffat sig råvara av allra högsta klass.
Jag har så många minnesbilder av Stefan Schwarz.
Två av de starkaste är:
1. Det från EM-kvalmatchen mot Skottland på Valborgsmässoafton 1997 då Schwarz fick en smäll mot skenbenet som var så illa att han efter fem minuter kände att det inte gick längre. Sidan om planen visade sig att benet var brutet.
2. Det från träningsmatchen i österrikiska Graz inför EM 2000 då Schwarz långsamt lunkar av den regndränkta planen, på sina axlar bär han vetskapen om att han missar EM och ovanför den ena hälen han går på sitter en avsliten hälsena.
Utdraget så här kan det framstå som idiotisk machoism att springa på brutna ben och gå på avslitna hälsenor, men det säger också allt om Stefan Schwarz målmedvetenhet.
Har tränaren Stefan Schwarz hälften av den målmedvetenhet som spelaren hade så går han en ljus framtid till mötes.
Jag hoppas väldigt mycket på Schwarz och nyheten om rollen som ny assisterande tränare i HIF gladde mig, men det är också en chansning.
Schwarz har utbildning för att träna på högsta nivå – något Conny Karlsson sedan några dagar tillbaka också har – men han har aldrig gjort det.
Att man har varit en fantastisk fotbollsspelare innebär inte att man omedelbart blir en framgångsrik tränare.
För ett bevis på det behöver HIF:arna inte åka längre än till Landskrona…
På lång sikt kan Stefan Schwarz absolut bli en stortränare.
På kort sikt är han rösten, energin och – och det ska vi inte glömma eller undervärdera betydelsen av – en positiv överraskning in i ett HIF-bygge som under 2012 bara devalverats av uteblivna resultat och spekulationer om Conny Karlssons framtid.
Genom att signa en av VM-hjältarna från 1994, tillika en av landslagets allra största de senaste 20 åren, ger HIF sig själva väldigt god och väldigt välbehövlig PR.
Att man i går ännu en gång vägrade svara på Conny Karlssons framtid i klubben gör att det bara än mer framstår som att Karlssons kontrakt inte kommer att förlängas.
Schwarz kontrakt sträcker sig inte längre än Karlssons men HIF sa i går att man ser samarbetet som betydligt mer långsiktigt än så.
I så fall ska Schwarz ha in någon annan bredvid sig i januari. Det naturliga och omedelbara namnet är ju så klart Jonas Thern.
Det tog hus i helvete i går hos en viss del av Malmö FF:s många supportrar.
Ni vet hur de fungerar i sådana här sammanhang. En stor MFF:are jobbar inte för HIF. Och tvärtom.
Jag ger mig inte in i den debatten.
Fotboll är känslor och så länge man håller sina argument på en laglig nivå ser jag inget problem i att folk uttrycker vad man känner. Tvärtom.
Det jag kan säga är att det är väldigt lite fotbollsverklighet 2012 i att tro att det ska fungera så.
Å andra sidan är svensk klubbfotboll långt från fotbollsverkligheten 2012 på så många andra områden att jag inte blir det minsta förvånad.
Kommenterat: