Krönika från KvP i går.
Eftersom en kille som heter Max tyckte den var angelägen och eftersom det gjorde mig glad så lägger jag ut den här också.
/Mattias
—————-
Först Alf Westerberg i Trelleborg.
Sedan Stefan Fredriksson i hårdsatsande Tyresö.Jag undrar – går det egentligen att fungera som människa och elitfotbollstränare på en och samma gång?
Jag gör mitt tionde år som sportjournalist och redan under ett av mina allra första jobb stötte jag på Alf Westerberg.
Ett decennium har gått sedan dess och precis som majoriteten av de elitfotbollstränare jag stött på så är Westerberg rakryggad, trevlig och tillmötesgående.
Utöver det har Trelleborgstränaren för mig framstått som en människa med djup förankring i verkligheten och som uppskattar, förstår och njuter ”det verkliga livet”, det långt utanför fotbollsplanerna.
Det som de flesta av oss har på ett eller annat sätt.
Familj. God mat. Vad som helst som gör oss glada, lyckliga och nöjda.
Jag gör ingen hemlighet av att jag gillar Alf Westerberg som person och av vad jag sett på arenorna runt om i Sverige verkar resten av fotbollsjournalisterna dela min uppfattning om den store, bullrige mannen med det vänliga leendet.
Jag har stött på Alf Westerberg på massor av ställen – från 200 meter ut i havet utanför den nedbrunna restaurang Badhytten i Skanör en het sommardag till ett vindpinat Ängelholms IP i mars i år.
Westerberg har alltid haft tid för några ord, alltid undrat nyfiket och alltid varit en god medmänniska.
Den senaste tiden har han varit sjukskriven från sitt jobb som tränare i TFF.
Överbelamrad av uteblivna resultat, press och ansvar tog det stopp.
I torsdags slutade Stefan Fredriksson som tränare för serieledande Tyresö.
Han drog i handbromsen en liten bit innan Alf Westerberg och valde att hoppa av sitt uppdrag med förklaringen:
”Om jag hade fortsatt hade jag så småningom blivit utbränd. Hälsan måste komma i första hand.”
Jag ser elitfotbollstränare varje vecka och har så gjort i väldigt många år.
Och en sak är jag tämligen övertygad om.
Det är inget hälsosamt yrke.
Det vi ser nu är bara toppen av ett isberg i en värld där det är fortfarande är starkt tabu och väldigt svårt att ta time out och prata om utbrändhet.
Bilden av en lyckad tränare är ofta den av en stark man (elittränare i Sverige är med Elisabet Gunnarsdottir i Kristianstad undantagen alla män) som går först i ledet i alla stormar, som aldrig får visa sig svag och som aldrig viker ner sig.
Det är en samling egenskaper som tillsammans framstår som djupt omänskliga.
Ändå.
Vad betyder en tidsperiod för utbrändhet i cv:et nästa gång en fotbollstränare söker jobb?
Hur ses den tränaren på?
För det finns två problem i det här.
Den utsatthet och arbetsbelastning en elitfotbollstränare lever med.
Och synen på utbrändhet.
Som det är i dag skapar fotbollen offer.
Den måste låta bli att sparka på dem som drabbas.
På torsdag tar Trelleborg emot Landskrona i ett Skånederby på Vångavallen.
Då är Alf Westerberg tillbaka i sin matchroll.
Det gör mig väldigt glad.
Jag hoppas att Alf fortsätter berätta och vara öppen med både sin kärlek till fotbollen och dess baksidor.
Jag hoppas att vi genom det kan lära och bli bättre på att förstå vad elitfotbollen kan göra med människor.
Och så hoppas jag att det går bra för Alf Westerberg.
Kommenterat: