President Barack Obama vann alltså till. Han blev därmed bara den andra demokratiska presidenten efter andra världskriget som lyckats vinna två val, Bill Clinton är den andra. Harry Truman och Lyndon B Johnson blev förvisso omvalda men de vann aldrig det första valet på egen hand. De var ju vicepresidenter och tog över när FDR respektive JFK dog.

Och valet slutade egentligen precis på det sätt som så många sa att det skulle gå. Det skulle bli jämnt, men elektorskartan talade hela tiden till Barack Obamas fördel. Segermarginalen räknat i elektorer ser ut att bli betydligt större än hans seger räknat i röster.

Vi får se vad republikanerna drar för slutsatser av denna förlust. Säkert är att det inte kommer att räcka med att i framtiden försöka locka egentligen bara de vita rösterna. Andelen har sjunkit från val till val. År 1992 var 87 procent av väljarna vita. År 2008 hade det sjunkit till 74. Än finns inga siffror för i år, men andelen har säkert sjunkit ännu mer.

Men Mitt Romney sträckte inte ut någon hand till latinoväljarna i detta val och han betalade för det. En som förstår det är republikanen Jeb Bush. Vi får se om han ställer upp om fyra år.

Romney hoppades i sitt tal här i natt på bättre partisamarbete i kongressen. Måtte han bli bönhörd. De sista två åren har varit bedrövliga. Republikanerna har obstruerat så gott de kan, men även Obama kan onekligen bli bättre på att försöka kompromissa och lära känna den andra sidan. John Boehner förblir talman även i det nya representanthuset eftersom republikanerna behåller kontrollen där.

Förhoppningsvis har Obama telefonnummer till honom den här gången så han kan ringa och gratulera. När republikanerna tog över representanthuset 2010 så saknade Vita huset först ett nummer till talmannen, skriver Bob Woodward i sin senaste bok.

Fast i natt var den nog snarare Boehner som borde ringa och gratulera. Det var en stor natt för presidenten. Nu har han chansen att på allvar skriva in sig i historien som en av de stora demokratiska presidenterna.

Det första valresultatet har kommit. Det är som vanligt lilla Dixville Notch i New Hampshire som öppnade vallokalen vid midnatt. En tradition som går tillbaka 40 år.

Så vem vann? Ingen. Obama fick fem röster. Romney lika många.

Ett förebud om vad som komma skall?

Vi lär få en debatt om det krångliga amerikanska valsystemet igen efter det här valet. Inte minst om Barack Obama vinner elektorskollegiet men får färre röster än Romney.

Jag läste just lite statistik. Romney och Obama har tillsammans kampanjat i bara tio delstater sedan konventen i sensomras. Det betyder alltså att väljarna i fyra av fem delstater, inklusive folkrika områden som New York och Kalifornien helt ignorerats av dem.

Så har det inte alltid varit. 1960 var också ett jämnt val. JFK besökte 49 delstater under sin kampanj. Richard Nixon besökte alla 50.

Sedan dess så har färre och färre delstater blivit intressanta. Alla vet att Kalifornien kommer att rösta demokratiskt och att Texas lägger rösten på republikanen.

Allt detta påverkar också valdeltagande. Entusiasmen för valet är rätt stor i en delstat som Ohio dit bägge kandidaterna har klippkort. Men valstatistiken visar att valdeltagandet är lägre i de delstater som aldrig får besök av presidentkandidaterna.

Det finns olika förslag på att ändra på valsystemet, att göra det mer proportionerligt. I dag tar ju vinnaren alla elektorer i delstaten (ett par undantag finns, bland annat Maine).

Men just ingen tror att vi kommer att få se någon snar förändring av valsystemet. Och när det är dags för presidentval igen 2016 så lär uppmärksamheten åter vara riktad mot delstater som Ohio och Florida medan ingen bryr sig om New York eller Montana.

Två dagar kvar till valet, Mitt Romney reser i dag till New Hampshire, Ohio, Virginia – och Pennsylvania. Ja, den stora delstaten med städer som Philadelphia och Pittsburgh har plötsligt hamnat på Romneys reseschema.

Det har kommit flera mätningar på slutet som tyder på ett jämnare val i Pennsylvania än många trott. Obama har under 2012 haft ett så rejält försprång här att ingen av dem egentligen brytt sig om att satsa på delstaten som är värd hela 20 elektorer.

Men så här i slutspurten har alltså Romney öppnat upp en ny front här. Så underligt är det inte. Om han vinner Pennsylvania så skulle han ha råd att förlorat Ohio – som trots allt är värt mindre, 18 elektorer.

Men Romney är nu inte den förste republikanske presidentkandidat som känner sig lockad av Pennsylvania. Det har varit något av republikanernas vita val, ett stort, lockande mål som till slut alltid glidit dem ur händerna. Under de senaste fem valen har exempelvs ingen republikan vunnit här, George W Bush gjorde det aldrig, trots att han tillbringade mycket mer tid är än vad Romney gjort.

Även John McCain lade in en sen offensiv 2008, men den sågs mer som desperation. Kanske Romneys sena besök också är ett tecken på desperation. Eller så är det ett genidrag. Snart vet vi svaret.

Det vimlar som bekant av opinionsmätningar och det är lite si och så med tillförlitligheten. Romney leder i en del, Obama i andra, oavgjort nu i många.

Så vem kommer att vinna? Den som bara läser mätningarna blir ju inte mycket klokare.

Men många opinionsinstitut ställer andra frågor också, förutom den om vilken den tillfrågade tänker rösta på. Frågor som kan ge oss ledtrådar.

En sådan är:

”Oavsett vem du tänker rösta på, vem tror du vinner valet?”

Den frågan visar sig ge en bättre bild av hur det kommer att gå. Ta valet 2004. Det var ungefär lika jämnt som detta, men när de tillfrågade ombads säga vem de trodde skulle vinna, så blev svaret George W Bush. Och så blev det ju också.

Ja, sedan 1952 så har frågan om vem amerikanerna tror ska vinna haft rätt i 81 procent av fallen enligt American National Elecion Studies.

Vad säger då de amerkanska väljarna i år? Vem tror de ska vinna?

Svaret är Barack Obama. Han har en segermarginal på mellan 13 och 24 procentenheter. På tisdag kväll – eller kanske snarare onsdag morgon – vet vi om de tippade rätt även denna gång.

President Barack Obama försöker bli omvald på tisdag med en arbetslöshet som är högre än när han flyttade in i Vita huset. Det står klart sedan de senaste arbetslöshetssiffrorna publicerades i dag.

Arbetslösheten kröp uppåt något till 7,9 procent i oktober. Den hade sjunkit till 7,8 från 8,1 procent i augusti.  7,8 procent råkar också vara den nivån som arbetslöshet låg på när Obama blev president 2009. Men då var ekonomin i fritt fall och skulle bli ännu värre.

Statistiken visar också att 171 000 nya jobb skapades i oktober. Det ger ett snitt på 173 000 skapade jobb per månad sedan i juli och en ordentlig förbättring mot i våras då det skapades i snitt 67 000 jobb per månad.

Ingen president har blivit omvald med så här höga arbetslöshetssiffror sedan Franklin D Roosevelt 1936. Det var många som liknade Obamas utmaningar när han blev vald 2008 med just FDR. På tisdag får vi veta om liknelsen gäller än.

Säkert är att Romney och republikanerna missar chansen att påpeka att Obama efter fyra år inte fått arbetslösheten att gå åt rätt håll.

– Dagens rapport är en sorgsen påminnelse om att ekonomin i praktiken står still, säger Romney i ett uttalande.

De flesta politiska analyser av superstormen Sandy går ut på att Barack Obama kommer att tjäna på ovädret. Vi har just fått ett konkret exempel på. New Yorks borgmästare Michael Bloomberg har just sagt att han stödjer Obama i valet.

Bloomberg är en oberoende politiker som dock mer räknats till det republikanska lägret. Det var just Sandy som fick honom att bestämma sig, sa han i dag. Bloomberg har ofta varnat för effekterna av de globala uppvärmningen och ser Sandy som ett exempel på detta.

Bloomberg ser Obama som den av de två kandidaterna som är bäst lämpade att tackla detta problem och därför fick han i dag borgmästarens stöd. I New York så kommer nu detta inte att ändra på något. New York är en av de delstater som alltid röstar på den demokratiska kandidaten.

Men Bloomberg hade inte väntats stödja någon i detta val. Han nämndes tvärtom själv som en tänkbar oberoende, tredje kandidat inför valsäsongen. Obama har helt klart inget emot att få en så tung oberoende röst på sin sida. Kan nog få en del oberoende väljare att göra likadant.

Sandy har blåst bort valkampanjen under några dagar och den har hållit mig mer än sysselsatt också. I morgon, torsdag drar dock både Barack Obama och Mitt Romney igång sina kampanjer på allvar igen. Romney höll dock ett möte redan i dag i Florida.

Så vem drar politisk nytta av ovädret? Antagligen Barack Obama. Än verkar räddningsarbetet efter Sandy gå rätt bra och Obama har i flera dagar fått spela en huvudroll som president. Det borde onekligen gynna honom.

Han har också fått oväntat varmt beröm från New Jerseys guvernör Chris Christe. New Jersey är den värsta drabbade delstaten och de två träffades i dag slutligen när Obama besökte New Jerseys katastrofdrabbade kust.

Christie – som alltså är republikan och tidigt under primärvalen ställde sig bakom Mitt Romney – berömde Obama redan i tv-intervjuer i tisdags och fortsatte att lovorda presidenten i går. Kärleken var besvarad. Så här sa Obama:

– På toppen av min lista, så måste jag säga att guvernör Christie genom hela denna process har varit följsam. Han har aggressivt sett till att delstaten varit steget före stormen och jag tror att folket i New Jersey inser att han gett sitt hjärta och själ för att försäkra sig om att New Jerseys folk så snart som möjligt kommer tillbaka på fötter och starkare än förr.

När Christie fick frågan på Fox News om Mitt Romney också var välkommen till New Jersey, så svarade Christie:

– Jag har inte en aning och jag är inte ett dugg intresserad. Jag har ett jobb att sköta i New Jersey och det är mycket större än presidentpolitik. Jag kan inte bry mig mindre om det.
Frispråkig har han alltid varit. Christie höll bland annat ett stort tal på republikanernas konvent i somras. Men något säger mig att Mitt Romney tycker han varit lite för frispråkig denna gång. Och att han kunde ha hållit igen lite på president
berömmet.

Mitt Romney har fått goda nyheter från Des Moines. Delstatens största och viktigaste tidning uppmanar sina läsare att lägga rösten på republikanen i detta val.

Jag tror i och för sig att det inte betyder så mycket när amerikanska tidningars ledaredaktioner ställer sig bakom den ene eller andra kandidaten. Att New York Times backar Obama får ju ingen att höja på ögonbrynen.

Men Des Moines Register är ett undantag. Detta handlar alltså om den största tidningen i en delstat som både Romney och Obama vill vinna. Och framför allt: Des Moines Register har stött den demokratiske kandidaten i alla val sedan 1972. Ja, de stöttade till och med Walter Mondale 1984 med andra ord.

Men inte nu längre. Så här skriver tidningen bland annat om sitt beslut att backa upp Romney:

”Presidentens bästa försök att få igång ekonomin har misslyckats. Inget tyder på att det skulle ändras under en andra period i Vita huset”.

Detta är onekligen ett dilemma för Obama. Allt tyder på att representanthuset kommer att fortsätta ledas av republikanerna även efter valet. Demokraterna har lite större chans att behålla senaten. Men vi riskerar få ytterligare fyra år där presidenten inte får särskilt mycket utfört.

Då kan det bli mer förändring med en president Romney. Speciellt om senaten trots allt skulle tas över av republikanerna. Det är en orsak till varför Romney på sistone börjat ta upp presidentens gamla slagord från 2008: ”Förändring”. I år är det Romney som är den förändringen.

Jag börjar få minnesbilder från 2000. Och Obama-kampanjen har släppt en reklamfilm som bara understryker detta.

Mycket handlar nu om att få ut folk att verkligen rösta. En och annan känner väl att den egna rösten inte betyder så mycket. Det är detta Obama vill påminna om. Det var 537 röster som skiljde i Florida 2000.

Jag bevakade även det presidentvalet och eftersom det var så jämnt så hade jag i praktiken förskrivit två olika versioner av ett stort antal artiklar vi kunde publicera i Expressen dagen efter valet. En variant där George W Bush vann, en där Al Gore vann. Nå, det var bara att slänga allt i papperskorgen.

Sannolikheten är rätt stor att det drar ut på tiden även denna gång. Fast förhoppningsvis inte lika länge som 2000. Men bli inte förvånade om vi inte har någon vinnare under valnatten.

Många delstater har exempelvis lagar som säger att om segermarginalen blir mindre än 0,5 procent så måste en omräkning ske. Ohio – den delstat som mycket väl kan avgöra detta – har också ett speciellt problem. 1,6 miljoner poströster har skickat ut men bara cirka hälften av dem har hittills verkligen poströstat.

Den person som beställt en poströstsedel och sedan väljer att gå och rösta ändå den 6 november kommer bara att kunna fylla i en provisorisk röstsedel eftersom valmyndigheten i Ohio måste kontrollera att personen i fråga inte redan poströstat. Det betyder att vi kan ha tiotusentals eller även hundratusentals provisoriska röster i Ohio. Och de räknas inte förrän den 17 november.

Valet 2000 kan upprepas på ett annat sätt också. Om det hade varit val i dag så talar mycket för att Mitt Romney skulle vinna fler röster än Obama, men Obama skulle antagligen vinna flest elektorer och därmed valet. Omvänt mot vad som hände 2000 alltså. Det har hänt fyra gånger tidigare i den amerikanska presidentvalshistorien. Men en sittande president har aldrig vunnit valet på det viset.

Här kan ni se Obamas film: