Jo, han kan.

Än.

Om nu någon hade tvivlat på det.

Barack Obama har just hållit sitt stora tal vid demokraternas konventet och accepterat nomineringen till att fortsätta vara USA:s president. Nej, det var inte det bästa talet på konventet – det höll Bill Clinton i onsdags – och nej, det är inte det bästa tal Barack Obama hållit.

Men det var ett tal som nog påminde en och annan av väljarna därute varför de röstade på honom för fyra år sedan och – tror jag – övertygade en del av dem att ge honom en ny chans. Lite mer tid. För det var i praktiken vad han bad om i natt.

Nej, allt har inte gått som han hoppades. Resan var inte enkel och han ”lovar det inte nu heller”.

- Vår väg är tuffare, men leder till en bättre plats. Ja, vår väg är längre, men vi reser tillsammans, sa han mot slutet.

Då hade han flera gånger talat om vilket avgörande vägval väljarna står inför. Och han gick hårdare åt sin motståndare – som han dock bara nämnde vid namn en gång om jag räknat rätt – än vad kanske många räknat med. Det brukar vara vicepresidentens uppgift att såga motståndarena längs med fotknölarna, men Joe Biden (som talade före Obama) talade mer om vilken stor ledare Obama varit.

Obama varnade för att Romney & Co vill ha rösterna, utan att presentera någon plan. Och orsaken är att de egentligen bara vill pröva gamla recept, menade han. Eller som presidenten parodierade:

- Har ni överskott? Prova en skattesänkning.

- Underskottet för stort? Ta en till.

- Känner ni en förkylning komma? Ta två skattesänkningar, plocka bort lite regleringar och ring oss på morgonen.

Han drev också med Romneys och Paul Ryans brist på utrikeserfarenhet. Hur Romney kallat Ryssland fiende nummer ett, hur han kan få problem med diplomatin med Peking om han inte kan besöka olympiska spel utan att förolämpa värdarna, etc.

Ibland kändes talet nästa som ett State of the Union-tal, det årliga talet inför kongressen. En del har vi onekligen hört förr. Han höll ett tal för ungefär ett år sedan också där han presenterade sin jobbplan. Även det lät lite som gårdagens tal.

Men den gången vände han sig till kongressen. I går vände han sig till hela det amerikanska folket. Till väljarna. Och uppmanade dem välja rätt väg, genom att rösta på honom. Han listade upp en del saker han sa sig vilja göra. Vi fick bland annat se den gröne Obamas återkomst. Vi har inte sett så mycket av honom under de fyra år som gått.

Jag hade dock väntat mig lite fler konkreta detaljer om vad han vill göra. Hans tröst är att Mitt Romney om möjligt berättade ännu mindre för en vecka sedan.

För fyra år sedan var det mycket tal från Obama om hopp och förändring. Motståndarna har ofta hånat honom och sagt att landet fick förändring till det sämre och nu är utan hopp.

Men presidenten tog tillbaka kontrollen över orden i natt. Och i en retorisk effektiv vändning sa han att valet för fyra år sedan inte handlade om honom. Utan om väljarna. Väljarna var förändringen.

- Ni fick det att hända! sa han och exemplifierade med effekter av sjukvårdsreformen.

- Ni gjorde det möjligt, sa han och talade om läkarstudenten som nu kan genomföra sin dröm om att gå i skolan.

På samma pratade han om hopp igen. Han sig sig aldrig ha varit så förhoppningsfull om Amerika. Och det är folket, väljarna som ger honom det hoppet, sa han.

- Jag är förhoppningsfull tack vare er, sa han och illusterarade med några konkreta historier om människor han mött. Återigen ungefär som ett State of the Union-tal.

I Tampa var det flera republikaner som menade att vackra ord egentligen är det enda som den här presidenten fortfarande har. Det har onekligen varit ett försvarsvapen för honom, men risken är att de amerikanska väljarna känner att de hört det mesta förr.

Men Bill Clinton visade i sitt tal i onsdags att det inte varit bara tomma ord. Påminde om allt som hänt. Varnade för allt som kunde komma om Mitt Romney får ta över. Det övertygade förstås inga konservativa republikaner. Men jag tror det kan ha lockat tillbaka en del av Obama-väljarna från 2008. Och Obama själv gjorde ett bra jobb i natt med att påminna dem om varför de en gång föll för honom.

Det råder inget tvivel om att många amerikaner  känner sig besvikna över bristen på framsteg under Obama, men jag tror också att många av dem också faktiskt vill att han ska lyckas. Storyn är ju så bra. De vill den ska sluta lyckligt.

Om detta sedan räcker för att få ut tillräckligt många till valurnorna i november återstår att se. Vi har också tre viktiga tv-debatter (fyra med vicepresidenterna) och vi har tre arbetslöshetsrapporter som hinner publiceras dessförinnan. Den första kommer redan i dag.

Obama kan bara hålla tummarna för att siffrorna pekar åt rätt håll. Annars kan mycket av den positiva buzz som demokraternas konvent lyckades skapa, snabbt förbytas i något annat.