Barack Obama gillar poker.
Så i kväll vill han visa att republikanerna spelar bluffpoker och syna deras kort.
Men samtidigt måste han visa sina egna.

President Barack Obama tänkte sig en repris i kväll från talet han höll i Denver för fyra år sedan. Den gången samlades 84 000 personer på en utomhusarena.

Scenen var utsmyckad med grekiska pelare och allt. Det var kröningen av hoppets Gud.
Nå, de senaste fyra åren har som bekant fått både Obama och hans många entusiastiska anhängare att återvända ner till jorden.
Så jag tror inte det är någon nackdel att Obama blev tvungen att ställa in talet på den planerade utomhusarenan i Charlotte i kväll. Åskoväder hotade. Tillställningen blir nu lite blygsammare.
I stället kommer talet att hållas i den arena där konventet hittills hållits, med plats för cirka 20 000 i stället för de 74 000 som hade biljett till utomhusarenan.
Men som vi sett på många av talen hittills – och inte minst Bill Clintons – 20 000 kan skapa rätt ordentligt tryck de också.
Bill Clinton krattade rejält i manegen för Barack Obama. Han försvarade hans politik och angrep republikanerna bättre än av vad Obama själv gjort.
Men Obama är som bekant ingen dålig talare han heller. Och han har ofta hållit de bästa talen när han är lite pressad.
Och pressad är han nu. Tro inte annat. I grund och botten så har Obama-kampanjen ett grundläggande försvar efter fyra år vid makten. Det kunde ha varit så mycket värre.
Det är inte det enklaste eller sexigaste budskap att sälja in. Speciellt inte när 60 procent anser att landet är på väg åt fel håll och mindre än 50 procent ger Obama själv godkänt.
Men Clinton lyckades i onsdags, och Obama lär spinna vidare på det i kväll. Han måste övertyga väljarna att han lagt grunden för en återhämtning som varit lite för sen med att visa sitt ansikte.
Och – precis som Clinton – så skulle han behöva få in några träffande, svidande kommentarer om sina motståndare och vad de egentligen vill. Det republikanska partiet har drivit rätt rejält åt höger de senaste fyra åren.
Sant är att det politiska centrum i USA ligger till höger om mittpunkten, men det ligger inte långt ut på högerkanten. Mittenväljarna avgör som så ofta.
Obama måste dock också förklara vad han vill göra om han får fyra år till vid makten. Det har vi inte hört alltför mycket om hittills.
Det har faktiskt varit en av de mer substanslösa presidentvalen på länge, dominerade av attacker på motståndarna, ofta grovt och nästan parodiskt förenklade.
Sanningen är dock att amerikanska presidenter sällan åstadkommer lika mycket under sin andra period vid makten som under den första.
Och sannolikheten är stor att presidenten – om han blir omvald – ändå måste handskas med ett representanthus som domineras av republikanerna och möjligen även senaten.
Det lär han dock inte påminna väljarna om i kväll.