Foto: Axel Öberg

Det finns två grundläggande frågor som amerikanska väljare tar ställning till när en president ställer upp för omval.

1. Är vi beredda att kasta ut presidenten?

Om svaret är ja på den frågan, så kommer nästa alternativ.

2. Är alternativet redo att bli president?

Om ekonomin går bra så är svaret på den första frågan så gott som alltid nej. Därmed blir fråga två överflödig. Bob Dole var totalt chanslös 1996, Walter Mondale likaså 1984.

Men i år går inte ekonomin bra, så Barack Obama är sårbar. Mitt Romneys stora test på konventet var att övertyga amerikanerna att svara ja på fråga två.

Det tror jag han lyckades det. Därmed inte sagt att han kommer att vinna valet den 6 november. Men han har inte försämrat sina chanser. Vi får se de närmaste dagarna om det även märks i opinionsmätningarna. Det brukar komma en ”studs” uppåt efter ett konvent.

Någon lysande talar blir Mitt Romney aldrig, men han var mer emotionell än vi sett honom tidigare vid torsdagens svar. Han öppnade upp sig om familjen och bjöd på några ibland rätt rörande detaljer. Som när han berättade hur hans pappa – förre Michigan guvernören George Romney – lämnat en ros intill hustruns kudde varje morgon.

- Det var så hon fick vet att han var död. Det låg ingen ros där.

Han verkade ha svårt att hålla tårarna borta när han sa det. Det skadade honom inte.

Det var ett eftertänksamt och rätt stillsamt tal. Så värst mycket fick vi inte veta vad han vill göra. Och han vände sig mer till tv-publiken än till delegaterna i konventet. Det var ibland förvånansvärt tyst, men även det kan ha visa sig vara en fördel.

Romney hade kunnat stryka publiken i Tampa Bay Times medhårs och fått dem att vråla ut sitt missnöje med allt Obama står för. Men det hade nog verkat avtändande för många hemma i vardagsrummen.  Romney vet att Obama förblir en väldigt populär person, och att många framför tv-apparaterna röstade på honom.

Så Romney försökte förföra dem genom att uttrycka sin förståelse för hur de röstat för fyra år sedan. Han påstod till och med att han önskat att Obama lyckats (inget jubel i arenan när han sa det), men att sanningen är att efter fyra år så är Amerika besviket. Det finns onekligen många som känner så. Så det Romney sa i går var, ha inte dåligt samvete om ni överger presidenten. Det är dags för nytt blod.

Men ett problem för Romney är att han inte får sista ordet. Demokraternas konvent kommer nästa vecka. På torsdag är det Barack Obama som står där i talarstolen och har minst lika stor publik som Romney hade.

Och här ett tips till Obama-kampanjen. Efter Clint Eastwoods bisarra framträdande på Romneys konvent, så kan ni ju leta fram en lite yngre förmåga från Hollywood som får föra presidentens talan.

Ann Romney såg märkbart nervös ut när Clint Eastwood låtsades att president Obama satt på en stol intill honom. Det störde rytmen en hel del och var det första tv-tittarna fick se när de stora tv-kanalerna började sända klockan tio på kvällen. Clint Eastwood är en av USA:s största regissörer och skådespelare. Men detta var ingen rollprestation att vara stolt över.

Konventet hade före Eastwood fått se en proffsig film Romney och hans liv och efter Eastwood kom senator Marco Rubio, en av de stora, unga stjärnorna i det republikanska partiet. Romney-kampanjen lär ångra att Rubio inte började tala direkt efter filmen.