Det finns en hel del jag avundas USA. Men amerikansk semester är inte en av sakerna. Så nu slår jag igen bloggen några veckor för en riktig svensk semester. Kan behövas också inför det som stundar hösten och jag kommer att vara tillbaka i god tid för konventen under sensommaren.
För tre månader sedan trodde jag att detta trots allt inte skulle bli så värst spännande i höst. Att president Barack Obama skulle bli rätt tryggt återvald, precis som sittande presidenter i regel blir. Det tror jag inte längre. Det ser ut som om vi har ett mycket spännande val framför oss.
Detta är mitt fjärde presidentval och jag har skämts bort med stort drama. Mitt första var George W Bush mot Al Gore. Jag hade planerat in en semester i mitten av november 2000 men den fick skjutas upp. I stället tillbringade jag en hel del tid i Florida och tittade genom fönster på hur valförrättare granskade ”chads”. Det var först vid Lucia som Högsta domstolen avgjorde det valet. Ett historiskt amerikanskt presidentval på alla sätt.
President George W Bush vann en tryggare seger 2004 mot John Kerry, men det var ändå oklart in i det sista och hade Kerry vunnit Ohio så hade han fått flytta in i Vita huset.
År 2008 var egentligen inte lika spännande. Det stod rätt klart under hösten att Barack Obama skulle vinna. Tröttheten med Bush-administrationen var enorm. Och ekonomin var i fritt fall. Men det var förstås ett historiskt val och ett privilegium att få ha varit här och bevittnat när landet valde sin första svarta president. Jag kommer aldrig att glömma stämningen i Grant Park i Chicago på valnattet, aldrig att glömma skriket när CNN tillkännagav på storskärmarna att Obama vunnit.
President Obama har åstadkommit en hel del. Och han ärvde enorma svårigheter. Men väljarnas minne är kort. Så har det alltid varit. Och fyra år anses vara tillräckligt med tid för att vända på siffrorna. Det har Obama gjort, men inte tillräckligt för att tillfredsställa nationen. Han lovade exempelvis att arbetslösheten skulle ner under åtta procent om han bara fick igenom sitt stimulanspaket. Kongressen godkände satsningarna 2009, men arbetslösheten låg i maj på 8,2 procent.
Så som det ser nu ut så kommer detta val att bli ännu en nagelbitare. Om de ekonomiska siffrorna inte förbättras så får Obama det riktigt tufft i november.
Det fanns många tokskallar som försökte bli republikanernas presidentkandidat detta år. Men Mitt Romney är ingen tok. Som jag ser det, är det två kompetenta och värdiga personer som ställer upp i årets presidentval. Men det är två män med rätt olika ideologier. Och det är precis som det ska vara i ett amerikanskt presidentval.
Vi har mycket att se fram emot i höst. Vi ses igen om några veckor.
