Känner mig som en blandning av Bill Murray och Scarlett Johansson i Lost in translation. Inte lika trött och cynisk som Murray eller naivt besviken på kärleken och livet som Scarletts karaktär, men lika uttråkad på ett opersonligt flygplatshotell med utsikt över ett gigantiskt parkeringshus och samma svårighet att sova och lust att sitta i baren och dricka drinkar. Fast jag tvingar mig själv i säng. När det inte hjälper går jag upp och springer 20 minuter på löpbandet, (gymmet är 24-timmars öppet), klockan 02 på natten. Jag tror att löpning är lika effektivt mot sömnsvårigheter som drinkar. Idag åker jag till solen i Cairns i norra Australien. Lämnar skidkläderna i en väska på hotellet. Skidorna tog Olle med hem till Sverige. Han drog tillbaka till igår för att rädda svenskt pappersindustri. Nu har jag bara en månad på mig att löpträna inför Lidingöloppet. Strandjogging varje dag krävs.