Vad är väl 30 triatleter mot en Jonatan? Jag inser att jag inte hinner ut till Långsjön i Nacka för att träna med min simcoach och ett gäng triathlonpersoner. När jag fått min bil är det för sent att åka. Jonatan sms:ar om att springa. Kvällen slutar med att jag hämtar Jonatan på hans jobb i min hyrda bil, så springer vi 8 km vid Hellasgården. Jonatan väljer väg och vi hamnar såklart mitt i skogen. Det är mer orientering än löpning. Min gamla rädsla för att gå vilse och tappa bort mig i skogen återkommer. Jonatan springer intervaller och var tredje minut rusar han allt vad han orkar i oklar riktning och lämnar mig ensam bland myggor, ormar och galna mördare. Själv börjar jag fundera på om jag ska plocka blåbär, noterar även årets första kantareller i ögonvrån när jag koncentrerat försöker att inte tappa bort min springpartner. Det är helt enkelt stenåldersträning vi håller på med. Vi hoppar över trädstammar och diken och hasar nedför klippor. Fattas bara gutturala läten. När Jonas Colting har sin stenåldersträning avslutas den med stenålders gutturala läten. Det står så på hemsidan. Jag kan inte låta bli att fundera på hur det låter. Jonatan är väldigt mycket bättre än vad jag är på att springa. Det är bara att erkänna. När jag lämnar av Jonatan utanför hans hus på Södermalm är han fånigt nöjd med sig själv, så säker på seger i Lidingöloppet. J i receptionen