Efter en vecka i Almedalen brukar en vis heshet komma över mig. Det har inget med rökning att göra, vilket jag tidigare trott. Det handlar bara om lite sömn och oändligt med prat. För om det är något som jag helt slutat med är det festcigaretter sena nätter. Samtal är den stora grejen med Almedalen. Alla pratar med alla, oavbrutet i ett evigt pågående party där solen skiner och rosévinet flödar. Det är ganska roligt men totalt värdelöst som uppvärmning inför ett lopp. Ett sorts omvänt höghöjdsläger. Jag kunde inte gå hem och lägga mig särskilt tidigt i går heller. Dagen gick och jag träffade en av Sveriges skickligaste statsvetare och vän Katarina Barrling i vår trädgård. Hon redde ut vilka rosor som växer i den. Och jag hängde med skvallertidningens S:s redaktör Staffan Erfors på diverse mingel. Kvällen avslutades med old boys-mottagning. Ulf Adelsohn, fd moderatledare och fd sossepampen i Stockholm, Mats Hulth, bjöd på snittar och vin. Men nu flyger jag hem och åker direkt mot Vansbro och bor hos min simlärares föräldrar. I morgon simmar jag Tjejvansbro som uppvärmning. Och på söndag är det på riktigt – 3000 meter med 5000 andra simmare. Staffan och jag.