Nu är det över. 2012 års klassiker är slut. Lidingöloppet har lyckats slarva bort min tid. I och för sig är den så dålig att det inte gör något. Men jag vill gärna ha en tid. Så nu ska de sitta och kolla på alla filmer och hitta alla dem vars tidschip inte funkat. Vilket är rätt många. Klassikern avslutades med det tyngsta loppet. Att springa tre mil i massa backar var rejält jobbigt. Men det gick, precis som allting annat har gått. All träning har gjort mig till en annan person. Plötsligt har krävande fysisk träning blivit en stor del av min vardag. Och jag har fått ett helt annat förhållande till min kropp. Min hjärna som jag lever av, har slutit total fred med min kropp. De är helt enkelt rätt nöjda med varandra numer. I senaste numret av Neo kan man läsa en intervju med mig om Klassikern. En svensk klassiker hade aldrig blivit av om inte Jonatan hade börjat ifrågasätta mig.Tack Jonatan! utan dig ingen klassiker. Och utan Olle inget skidande. Utan Jan på TeamSportia i Rättvik inget vallande och stakande och utan Urban och hans hotell hade jag aldrig kommit till Rättvik. Utan Thomas här i Stockholm och Anders i Kristianstad hade jag inte lärt mig att cykla. Utan min kompis Lotta som dragit iväg mig på läger hade det inte blivit så mycket heller. Och Anna som jag cyklade både tjejvättern och riktiga Vättern med gjorde cyklandet kul. Och min granne och kompis som också heter Anna och som passat mina söner när jag tränat och som alltid lite förstrött men intresserat lyssnat på alla mina träningsuppdateringar har bidragit till att det gått att genomföra klassikern. Det blir ett enda långt Oscarstal om jag skulle räkna upp alla som varit ett stort stöd under de här tio månaderna. Men nu är jag fast. Jag är träningsbesatt. Och jag är redan på väg mot nästa utmaning. I lördagskväll när vi var hemma hos mig och firade att Klassikern var avklarad, pratade alla om nya lopp och nya mål. För mig är det Ironman som gäller 2013. På vägen blir det ett nytt Vasalopp, en Vätternrunda och andra tävlingar. Men nu är det Kalmar Ironman 2013, som är fokus. Och jag tackar för mig på den här bloggen. Mission Completed. Jag med alla mina medaljer.

Ja så är det över. 2012 års klassiker är klar. Lidingöloppet över. Fötterna värker men jag är i mål.

Lördagsmorgon, om några timmar ska jag springa tre mil. Lite nervös. Jag blir alltid nervös när jag ska tävla. Trots att jag har bestämt mig för att det inte spelar så stor roll hur snabbt det går. Jag ska försöka spring alla milen, det är målet. Just nu laddar jag med ordentlig frukost. Surdegsbröd från Saltå Kvarn, äggröra, avokado och tomater. 13.20 startar jag. Vid 17 idag är Klassikern över. Ganska skönt ändå.

En fantastisk morgon på Öland. Solen går upp och träden har börjat skifta färg. Hade jag inte rest hem idag så skulle jag givit mig ut och sprungit. Fast jag har fortfarande träningsvärk sedan tisdagens fystest. Jag var på idrottsskadecentrum. Känns lite hemskt att ha en relation till ett ställe med ett sådant namn. Men nu är jag och min häl omhändertagen. Jag får ett program för hela min kropp. Känns ändå rätt skönt att någon tar hand om kroppen. Igår åt jag öländsk kroppkaka bara kolhydrater och fett, eftersom man häller på ovispade grädde. Prövade också mystiska öländska huvudbonader på skördefesten. Men imorgon är det allvar igen. Tre mil Lidingöloppet.

De senaste dagarna har mer handlat om mat än träning. Jag har varit på Öland och deltagit i matlandet. Bland annat har jag ätit Estelletårta.

Ligger i sängen och läser. Frågan är vad det är jag läser. En sorts katalog kan det nog klassificeras som. Okej, jag erkänner- en katalog med olika längdskidåkningsprylar. Jag kommer att köpa en ”2-delad kondom” som det så fint formuleras, i svart. Har man proffsig utrustning är halva slaget vunnet. Jag tänker åka Vasaloppet igen, köpte en biljett på direkten, och kapa mina nio timmar rejält.

Så var jag här igen. Klockan är inte sju ännu. Några 1000-meter tänkte jag hinna innan kl 8.30 då jag måste ha kläder på mig och delta i en workshops.

Jag för en sorts dagbok över träning, mat, alkohol, vardagsmotion och sömn. Det är de parametrarna som avgör om man är i bra form eller inte. När man skriver ner allt blir veckans tillkortakommanden väldigt tydliga. Även framgångar så klart. Det senare har det blivit mindre av denna vecka. Eller rättare sagt mitt fokus har varit på annat. Igår kväll kom en god vän, Eva, på besök. Hon bor i Istanbul i vanliga fall så vi hade väldigt mycket att prata om. Vi satt upp och babblade och drack vin långt efter midnatt. Vid två tiden på natten fick jag ett meddelande från min coach som befinner sig i USA och som undrade hur träningsläget var. Jag skickar mina veckorapporter till honom. Just nu känns det väldigt plågsamt att behöva göra det, funderade nästan på att försköna lite. Inte bara jag själv som kan konstatera att veckan mest bestått av jobb, sena kvällar och massa socialt vindrickande och bara två ynka träningstillfällen. Nästa vecka ska bli bättre. Då är det klassikerns sista del som ska göras klart – Lidingöloppet. Eva på besök.

Hoppa hopprep är både kul och extremt jobbigt. Jag kan rekommendera det som träningsform. När man som vi, under vår träning med Jonas Colting, hade ett stort och tungt rep är det nästan lika bra träning att veva repet som att hoppa. Min kollega Fredrik och jag som hoppar par.