… när man åker till Grönland.

Tog en promenad på Croisetten i kväll och var nära att kasta mig på marken när jag kom öga mot öga med den här killen.



Daniel Brühl spelar mycket osympatsikt nasseschwein i Tarantinos ”Inglouirious Basterds”.
Och såna ryggar man ju automatiskt undan för.

Nu sitter jag på presscentrat och försöker få undan lite helgjobb.
Bara jag och två andra stackars satar kvar.

Ser det inte ut lite som om killarna som jobbar här tycker att vi ska packa oss i väg?

Damn så dammigt det var just här då.
 

En amerikansk filmkritiker till en engelsk på presskonferensen i dag:

- Har du sett tidningarna i dag, är det inte helt galet med ”American Idol”?
- Jo, det tar ohyggliga proportioner.
- Själv har jag aldrig sett skiten, men… den här Adam, visst verkade det upplagt att han inte skulle vinna?
- Jo, ju fler gånger de påtalade att han var gay, desto fler röster landade på den andra, och då var det kört.

För att aldrig ha ”sett skiten” var de rätt pålästa ändå.

Spänd förväntan i salongen nu.
”The imaginarium of Dr Parnassus” ska visas.
Det som blev Heath Ledgers sista roll.
Kommer man att kunna se på skådespelaren att han snart ska dö?

Titta så glada vi är, jag och Eric.

Glömde jag nämna att jag sprang på den här killen i vimlet?
Eric Cantona är filmstjärna nuförtiden och i Cannes för att visa upp sin senaste film ”Looking for Eric”.
En trevlig historia, söt, regisserad av Ken Loach.
Cantona som spelar sig själv, gör sitt jobb, men utan att glänsa, som det skulle heta på fotbollspråk.
Han levererar sina repliker, men inte jättemycket mer.

Men det var väldigt kul att sitta ner och prata med den gamle Man United-hjälten.
Trots att jag hade fått stränga orders innan att inte snöa in på fotboll… så snöade vi in på fotboll. 

”Its been a hard days night”. Jotack, det hörs.

Ni ska vara väldigt glada att det inte är ljud till den här bilden.
Killarna tror att de är Beatles.
INTE. ENS. NÄRA.
Johan Palm låter som Frank Sinatra i en jämförelse.

Nu har de snart förstört hela min lunch.
Tiggare.

Det är som att man hoppar till varje gång man går förbi affischen.
Undrar hur många fransmän som har sett Le Film nu. 
Producenten Sören Staermose trodde på en miljon besökare de två första veckorna.
Nu har det gått drygt en.

Fast mest blixtrade det förstås om det här paret.  
Det har spekulerats hela veckan om huruvida Angelina Jolie skulle komma till Cannes för att gå de 24 röda trappstegn upp till filmpalatset med sin man.
Det gjorde hon.
Angelina Jolie och Brad Pitt höll hårt om varandra.  

Men titta på de här ankorna då! 
 
Den som gapar efter mycket… Paris Hilton och hennes kille Doug Reinhardt hade osis med pussen. 

Man kan undra vad han han går på – men vilken sköning han är, Quentin Tarantino.
Ni skulle ha sett hur han körde loss på röda mattan i kväll.
Tarantino drog tag i skådespelerskan Melanie Laurent och bjöd fotograferna på ”Pulp Fiction-dansen”.

Presskonferensen tidigare i dag var även den en show.
Quentin Tarantino är också en egocentrisk jäkel,
men till skillnad från flera andra regissörer är han det med stort hjärta.
Medan Lars Von Trier ältade att han inte gjorde film från någon annan än sig själv, skrek Tarantiono att han vill att hela världen ska se hans filmer.
Dessutom kunde han inte nog hylla sina skådespelare.

Att hans film ”Inglourios basterds” är det bästa jag har sett under festivalen gjorde inte saken sämre.
Jag hyllade regissören efteråt genom att beställa en Cheese Royale på MC Donalds.
  

Titta, vem jag hittade!

Innan jag åkte till Cannes gjorde jag en intervju med Helena af Sandeberg, aktuell med en ny omgång av TV4-serien ”Oskyldigt dömd”, bland mycket annat.
När jag sa att jag skulle hit blev hon avis.
- Tänk om du träffar George Clooney! OM du träffar George Clooney, måste du ta en bild på er tillsammans och skicka till mig.
Så, här Helena.
George och jag.