Hans smekmånad är över. Jag hörde Niklas Svenssons utfrågning i går. Löfven kommer att gå hem i många stugor. Han står med båda fötterna på jorden, pratar om mammas ungspannkaka och att hon gillar kungafamiljen. Han för å ena sidan tillbaka klassperspektivet för socialdemokratin, talar om industrin, om de som inte orkar jobba till pension osv med andra ord 1900-talets klassiska socialdemokrati. Men å andra sidan pratar lite till den nya väljarbasen, medelklassens miljömedvetna kvinnor och de unga gardet. De gillar inte ens hans högersvängar om kanske mer kärnkraft och mer EU.
Spännande blir det i alla fall att följa socialdemokratin med Löfven vid rodret.

Ledarrollen är oerhört viktigt för en politiker och förmågan att leda. Ser vi på kommuner och landsting och till och med länder förstår vi när det finns en bra ledare. Jens Stoltenberg i Norge klev fram som en trovärdig och stark ledare efter katastrofen på Utöya. Genom sina handlingar och hur han pratade till norska folket blev han en av dem och blev trovärdig.
För Göran Persson gick det sämre under tsunamikatastrofen när så många svenskar dog. Han framstod som ointresserad, tafatt och den socialdemokratiska regeringen tappade all trovärdighet genom sina uttalanden och misstag. Istället blev det kungen som talade in sig i folks hjärta. För regeringen Persson bidrog säker hanteringen av tsunamikatastrofen till att den sedermera förlorade makten.
Idag har vi ett tydligt exempel på brist på ledarskap. Det är hur EUs ledare hanterar den ekonomiska i allmänhet och Grekland i synnerhet. Dit hör också de politikernas roll och deras inverkan på folket. Det ledarskap som utövas i Grekland, under stark påtryckning från EU kan bara sammanfattas i ett ord: katastrof!
Forskare som arbetar med politiskt ledarskap har tydligt visat på faktorerna som gör en bra ledare. De har till exempel studerar varför det kan gå jättebra för en kommun, men betydligt sämre för grannkommunen trots att de i praktiken har samma förutsättningar och samma möjligheter. Nyckeln till framgång handlar om det personliga engagemanget och hur de nätverkar i sin ledarposition. Nätverkar de för mycket uppåt, är lojala med makteliten och sitt partiprogram tappar de förtroende nedåt. Sedan är det givetvis tvärtom, är du får självständig och struntar i den centrala maktapparaten och de politiska riktlinjerna tappar du förtroende uppåt. Det är väldigt tydligt bland framgångsrika kommuner i Sverige. Kommunalt kan en enskild kommunpolitiker vara kung och ha ett enormt stöd, men ändå vara obekväm för sitt parti. Stig Henriksson i Fagersta är ett exempel på detta. Vänsterpartiet har under hans ledarskap en stadig egen majoritet i kommunen, men centralt tycker partiledningen att Stig Henriksson är för utmanande som sänker skatter och gör det som är bäst för kommunen istället för att följa partiprogrammet.
EUs största problem är att folket i medlemsländerna inte känner någon större samhörighet med unionen. EU är ritat i Bryssel och har liten förankring bland folket i medlemsländerna. Visst är vi européer men vi är svenskar och greker i första hand. Under den ekonomiska krisen har EUs ledarskap tydligt visat upp sina brister. Statscheferna /EU-kommissionen är endast lojal med unionens politiska program. När de talar om krisen är det mest banker och valutaunionen som ska räddas på bekostnad av enskilda människor och nationer. Kravet för att Grekland ska få ekonomiskt stöd är att politikerna drar ner på välfärden snabbt och försämrar människors vardag. Resultatet är att Grekland är ett land i spillror, folk gör uppror, självmorden ökar och politikerna har tappat styrförmågan. Det finns en majoritet som hellre ser att landet går i konkurs och lämnar EU. Demokratin är satt ur spel, det råder en kortsiktig tyranni byggd på centrala direktiv och kontakten med medborgarna handlar uteslutande om att de ska acceptera villkoren som ledare någon annanstans har satt upp. Krav som handlar om att EU-kommissionen ska rädda sitt eget maktbygge. Det kommer inte att fungera.

Jaha då klev han in i vardagsrummen Stefan Löfven! Eftertänksam, lågmäld och inte framfusig. Hans absolut vanligaste replik var: det gäller att börja i rätt ände. Han var stark i arbetsmarknadspolitiken och fråga om den framtida energipolitiken, trots att han inte varade tydligt på frågan om nya kärnkraftverk sa byggas. Men vem fattar inte att om vi skulle få en situation där näringslivet hotas så bygger även Löfven nya kärnkraftverk. Han är lik Göran Persson på många sätt. Inte som person men i den politiska retoriken. Jag fårstör att Göran Persson och Björn Rosengren jublar över denne ”grabb”. Han passar dem! Stefan Löfven har ett gediget förtroende inom näringslivet. De är många företagsledare som jag mött genom åren som föreslagit Löfven som ny ordförande. Många!
Onekligen visade han sig vara en trovärdig statsministerkandidat från det socialdemokratiska partiet. Jag tyckte det blev tydligast i virrvarret om energipolitiken när han bad alla sansa sig och åtminstone sätta sig att diskutera förutsättningarna för en eventuell energiuppgörelse. Då började alliansen kackla som i en hönsgård. Alla slog åt alla håll.
Men i många frågor kom också Stefan Löfven bort. Fredrik Reinfeldt hade inte några problem att möta honom. Stefan Löfven svagaste kort för närvarande är Jonas Sjöstedt. Han var för aggressiv, för enformig och för högljudd. Han riskerar bli en ny Ohly och förlora sitt fina rykte och trovärdighet om han inte lugnar ner sig en smula och byter taktik. Att bara stå och gapa hjälper inte.
Alliansen då. Ja Reinfeldt kommer först och sedan kommer ingenting och ingenting och ingenting och så möjligtvis Björklund. Annie Lööf känns för osäker och Göran Hägglund är bra men kliver aldrig in i väljarnas hjärtan. Han har för stor barlast inom partiet.
Gustav Fridolin glömde jag! Han gjorde inte särskilt starkt intryck.
Å så har vi Åkesson som försöker skylla det mesta på invandrarna. Men jag tyckte ändå det var talande att när Åkesson sa att integrationspolitiken är misslyckad då var det knäpptyst från de andra partiledarna. Den är ju misslyckad och dags och prata om det och inte låta Åkesson sätta dagordningen med sina fördomar och diverse annan dumhet.
Egentligen var det en ganska dålig partiledardebatt. Den lyfte aldrig utan fortsatte där den slutade i valspurten 2010. Suck!

Ja vad ska jag säga ungdomsgarantin är bra. Innovationsråd behövs det? Det är ju knappast nytänkandet inom näringslivet det är fel snarare gamla struktur och politiker som tänker som på 1900-talet.
Jag förstår att socialdemokratin tänker och inte är färdiga med att utforma sin politik. Det är säkert bra att de tar tid på sig så det kan presentera en fungerande politisk strategi för ett helt nytt samhälle. Så välkomna till 2000-talet!

Stefan Löfvens tal igår var inget man gjorde vågen för men heller inte något bottennapp. Han är Löfven med norrländsk utstrålning. Inte för sprudlande, inte för mångordig, alltid båda fötterna på jorden. Man öskar alltid lite mer men tycker ändå att han är en bra person. Händer inget radikalt i regeringens politik då kan han vinna i valet 2014. På den norrländska charmen.

Sverige halkar efter när det gäller forskning och utbildning. Vi är numera medelmåttor som har svårt att hävda oss på en internationell marknad hävdar ekonomen och forskaren Kjell A Nordström. Världskonkurrensen gör allt till en enda stor idoltävling och all form av medelmåttighet kommer att raderas ut. Vi jämförs numera med dem som är bäst i världen. Kjell A Nordström tar sångerskan Titiyo som ett bra exempel, Hon slog igenom i Sverige och var jätteduktig, men hon jämfördes med Maria Carey och Whitney Houston. I den konkurrensen blev det tungt. Så är det för andra yrkesgrupper också, vi hamnar i en hård konkurrens. Ska Astra Zeneca rekrytera folk tar de givetvis de som är bäst i världen, eller placerar forskningen där den bästa kompetens finns. Det är ingen tillfällighet att Astra Zenica forskar om malaria i Indien.
I takt med globaliseringen har utbildningssystem blivit mer jämförbara. Sverige halkar efter även där, vi är inte i topp när det gäller utbildning. Nyligen rankades Europas bästa universitet. KTH placerade sig bäst på en trettonde plats.
På en lista av världens 200 bästa universitet som sammanställs av tidningen Times Higher Education kom Lunds universitet på 67 plats. Med andra ord Sverige är medelmåttor i världen när det gäller utbildning.
Jag tänker inte skylla något enskilt parti för vår katastrofala utveckling på utbildningens område. Jag skyller på alla. I princip har det alltid varit stor enighet om skolan och utbildningssystemen. Alla partier har alltid hävdat att utbildning är en grundbult i samhället. På 1960-talet hävdade sig den svenska skolan väl i konkurrensen då tillhörde den det bästa i världen. Den positionen tycks tyvärr ha blivit startskottet för att montera ner kunskapskraven och ta av lärarna sin expertstatus. De blev istället en typ av fritidsvaktmästare som skulle se till att eleverna höll tyst och sökte sin egen kunskap.
Sedan kom kunskapslyftet. Långtidsarbetslösa skickades på vidareutbildning för att läsa engelska och lära sig datorn. Tony Blair byggde sin tredje och sista valrörelse på fem punkter kring utbildning, han ville lyfta britternas utbildningsnivå så att de inte skulle kunna ersättas av maskiner. Men maskinerna flyttade ändå fram sina positioner på alla områden och ännu fler industriarbetare förlorade jobben.
Den statsstyrda högre utbildningen satsade på högskolor i alla län och som ordförande för universitetens och högskolornas styrelser tillsattes ledande politiker, gärna med rötterna i bygden. Så fick Sverige ett utbildningsväsende som byggdes upp kring det lokala näringslivet, ett näringsliv som byggde på industrisamhällets framgångsrika företag. Denna satsning underströks av alla regeringar som hävdade att naturvetenskap och teknik var de viktigaste forskningsområdena. Denna statstyrda inriktning på den högre utbildningen är en av förklaringarna till att Sverige halkar efter. Politiker utan visioner och framförhållning byggde den högre utbildningen på det gamla näringslivet och folkviljan om allt skulle vara som tidigare. Vi missade länge det nya näringslivet, vi är fortfarande långt efter på många områden inte minst när det gäller utvecklingen av cyberspace. Vi har konkurrerats ut av globaliseringen, nya kommunikationer och en internationellt hög utbildningsnivå anpassad för det nya näringslivet.

Sverige har skickat 3 kg plutonium till USA. Helt galet, ursäkta. Det handlar också om jakten på terrorism och skyddet mot terrorism. USA skulle ta hand om det farliga avfallet och förstöra det utifrån ett ickespridningsavtal för att bekämpa terrorism. Det är mycket världsledare kan hitta på! Först var det garanterat och säkert och nu är det bara garanterat och mindre säkert. Nu är vi övervakande också alla vi medborgare via våra mailsystem. Kan vi göra någonting längre som staten/staterna inte ser? Övervakningskameror överallt. Datasystem som kontrollerar våra bankärenden. osv. Var ska detta sluta?

Kommunals omstridde fd ordförande Lillemor Arvidsson är död. Jag sörjer henne. Vilket glöd, vilken själ, vilken rättvisa och pondus. Hon stod med mig och många andra på barrikaden i folkomröstningen till EU/EG. Hon kämpande alltid för de sämst ställda. Hon fick många smällar när hon som en av få ordföranden inte trodde på EU-medlemskapet. Hon fick stryk rätt och slätt. Kanske blev hon lite rädd. Men hon gav aldrig upp. Jag sörjer henne verkligen!

är inte dummare än att han förstår att de flesta tycker illa om honom. Det var väl ingen tillfällighet att han själv ser dödstraff som det mest logiska straffet. Det hade förmodligen varit den enklaste vägen för honom själv, men ett bättre straff är att han måste leva med sitt samvete och med vetenskapen om vad han gjort.

När rättegången mot Anders Behring Breivik förbereddes och sedermera inleddes med 800 journalister från världens alla hörn blev det mycket av den norska gärningsmannen i media. Han fick ett enormt fokus och kunde givetvis utnyttja sin situation. Det var noga genomtänkt av honom att inte visa någon ånger när skräckscenerna på Utöya spelades upp, men däremot fälla några tårar när hans egen film om manifestet och korsriddarna visades. Debatten om hans rätt att försvara sig uppkom genast. Han skulle få mycket tid att tala i egen sak och frågan ställdes om det var rätt att överhuvudtaget hålla rättegången för öppna dörrar. Borde han inte tystas och plockas bort från offentligheten. Jag råkade själv ut för tvivel. Jag har aldrig varit för att tysta obehagliga åsikter som jag inte gillar. Jag kräver högt i tak och tolerans mot oliktänkande. Yttrandefriheten är helig för mig men problemet med Anders Behring Breivik är att han har kränkt och kallblodigt dödat människor och ändå får argumentera för att han gjorde rätt och sprida sitt manifest om att han är räddningen för Norge och världen och de döda var onda människor. I flera dagar har jag funderat över Anders Behring Breivik, om vad han är för människa. Jag har givetvis inte svaret. Men onekligen är han en särling. Han var inte tidigare känd av polisen, bortsett då från en ringa trafikförseelse. Han hade gjort vissa uttalanden på nätsidor där han talat om att han är högerextremist och politiskt konservativ. Han gjorde ett kort inhopp som politiker i Framskrittspartiet och har varit aktiv på islamfientliga nätsidor. Han är motståndare till det mångkulturella samhället.
Men Anders Behring Breivik agerande följer också ett mönster från andra terrorister. Han agerar ensam, han tillhörde ingen grupp och var inte knuten till någon organisation. Det är ett mönster säger forskaren Helene Lööv för den här typen av gärningsmän. Han är mycket gemensamt med Ocklahomabombaren Timothy McVeigh som sprängde den federala byggnaden och 168 människor dödades. Bland dem barnen på ett dagis. Timothy McVeigh ville hämnas på den federala regeringen och inspirera till revolt. Anders Behring Breivik hade samma typ av bilbomber som Oklahomabombaren använde. Han ville hämnas på socialdemokrater som stod för det multikulturella samhället och stoppa deras fotsatta framfart. När det gäller den här typen av gärningsman kan vi lägga ett karbonpapper så lika är de i sina gärningar.
Världen har några gånger fått uppleva människor som Breivik och kommer att tvingas göra det igen. Visst har han följare, visst finns det människor som påverkas av hans mission, men det är få och ensamma precis som Breivik. Högerextremistiska grupper verkar helt ta avstånd ifrån honom. De vill inte förknippas med en person med så mycket blod på händerna. De arbetar på helt andra sätt. Många experter är eniga om att Breivik inte startar något korståg. Det visar med all tydlighet att han må få tala. Jag förstår att de hanhöriga till offren tycker att det är svårt. Men Breivik har sin show just nu, men snart slocknar lamporna, kamerorna stängs av och media åker hem. Då är han ensam, med sina tankar.