I eftermiddag vankas mustigt gruvarbetarderby när Sjachtar Sverdlovsk i andraligan tar emot topplaget Sjachtar Donetsk i den ukrainska cupens sextondelsfinal. Tillfället är så unikt att Östeuropabloggen inte kan låta bli att fundera över beständigheten i den arbetarromantiska självbild djupt där inne i östra Ukraina som tycks överleva alla genomkapitalistiska omvälvningar när det kommer till maktstrukturer och suveräna klubbägarskap. Genom att studera gruvarbetarlagens emblem går det definitivt att säga något om hur nu och då flyter samman i en mytologiserande rödbetssoppa med extra allt.
SJACHTAR DONETSK
Kommentar: 2007 hyrde Sjachtar in en italiensk pr-byrå i hopp om att få fram ett modernt klubbemblem som var framåtsyftande men ändå inte. Resultatet är naturligtvis eklektiskt iögonfallande. Inuti den fräckt och aggressivt utformade ovalen med hoppets låga i topp noterar vi de korslagda hammarna, den klassiska gruvarbetarsymbolen. Den elake kan för att här ytterligare framhäva dissonansen mellan gammalt och nytt dra paralleller till en sorts inverterad form av sots art, konstriktningen som med finessrik detaljrikedom avmagnetiserar laddningen i den sovjetiska, socialrealistiska konsten genom att blanda in populärkulturella element i tidlösa motiv. Bildexempel finns här. Och för att ytterligare spinna vidare på den haltande uppgörelsen med det sovjetiska arvet ser vi också att färgkombinationen svart/orange är intakt från tidigare Sjachtar Donetsk-emblem. Enligt traditionen representerar det svarta arbetarnas vardag nere i det mörka schaktet, och det orange färgen på solstrålarna som möter dem när de kommer upp till marknivå igen efter passets slut. Det är för övrigt i denna färgkombination som åtminstone ett av lagen lär uppträda i dagens cupmatch.
_____
SJACHTAR SVERDLOVSK
Kommentar: Klubbemblemet, intressant nog framtaget först 2005 enligt klubbens hemsida, är retro i all sin prydno. Notera särskilt den svarta slagghögen i förgrunden, en symbol för arbetets svett som har lånat den egyptiska gravpyramidens geometriska exakthet. Här finns inslag av ursprunglighet och perfektion med nickning åt den hegelianska triangeln och, för all del, sovjetiska realismen. De svartmålade biprodukterna är lagda på hög och skymmer en betydande del av den positivt laddade solen långt där borta i horisonten, cirkelformad och därmed också drömskt oändlig som kropp. Det finns överhuvudtaget en slående tydlig spricka mellan positivt och negativt i Sjachtar Sverdlovsks klubbemblem, två figurer fyllda med gods från olika hörn av en människas liv. Allt är fråga om prioriteringar i ett utsnitt av vardagen: kolla på fotboll gör man i mån av tid och först efter att man stämplat ut från jobbet, liksom.
Nå, blev vi så mycket klokare av den här dragningen? Tveksamt. Men vi kan väl i all förvirring åtminstone enas om att klubbarna som drabbar samman på Gorjusjkin-stadion i Sverdlovsk efter lunch i varierande grad tycks se nostalgin som ett nödvändigt verktyg för att vinna legitimitet och tackla samtidens utmaningar. Kanske är det Sjachtar Donetsks officiella motto som ringar in positionen med den skarpaste kritan: ”Genom att hedra det förflutna skapar vi framtiden”. Ett steg framåt och ett tillbaka, kanske man också skulle
kunna säga.
