Chris Isaak är en rockstjärna jag skulle vilja känna. Han är så sympatisk. När jag intervjuade honom på 1980-talet tog vi en kul bild av honom när han lirade dragspel mitt på Kungsgatan.
Han är dessutom rolig. Och ett showproffs. Vill ni veta hur bra det var på Cirkus i Stockholm i går kväll, läs Anders Nunstedt.
Jag ska bara berätta om skratten. När Chris Isaak kommer av sig en gång sliter han som straff bort en paljett ur sin ljusblåa kostym. Han tackar oss för att vi rest oss ur tv-soffan och kommit hit för att se livemusik – annars hade han gått omkring förvirrad på Stockholms gator i glitterkostym.
Istället för att förbjuda oss att fotografera uppmuntrar han oss, eftersom han aldrig har varit snyggare än nu. De som säger att hans kostym är feminin vet inte vad det pratar om, säger han: det här är standard bland manliga konståkare.
Han driver med keyboardspelande Scott Plunketts påstådda ”drinking problem” och hittar flaskor i hammondorgeln. Han driver med gitarristen Hershel Yatovitz behov av kärlek och handfast beröring av publiken.
Och när han ska sjunga ”I can’t help falling in love with you” uppmanar han dem som kommit hit tillsammans med någon att passa på nu. Och till den som kommit ensam säger han: ”Du bör kanske fundera på varför du gjorde det”.




Senaste kommentarer