Nu har det gått några dagar sedan Michael Moores och Olivers Stones mycket märkliga öppna brev till Ecuadors president. De uppmanar Rafael Correa att bevilja Julian Assange asyl i Ecuador. Det får de gärna göra.
Men skälen de uppger är både hårresande och skrattretande. Jag citerar: ”Vi uppmanar också er att bevilja herr Assange politisk asyl eftersom det ”brott” som han har begått är att utöva journalistik.”
Vänta nu, det brott han misstänks för i Sverige kan möjligen kallas undersökande, men knappast journalistik. Det är klart de menar Wikileaks, men att komma dragandes med journalistikargumentet till Rafael Correa är så bakvänt som det kan bli.
Ecuador är ett land där pressfriheten är i allvarlig fara. Bara för några dagar sedan pratade Correa om att förbjuda sina ministrar att uttala sig i annat än statlig media.
Så här skrev Washington Post tidigare i år om pressfriheten i Ecuador:
”Reportrar mördas ofta i Mexiko, och en populistisk regering i Venezuela har drivit en del journalister i exil. Men pressfrihetens förespråkare säger att inget annat land i Latinamerika går fram så snabbt och på så många fronter för att undertrycka medierna som det lilla bananproducerande landet Ecuador.”
Och så här skriver filmregissörerna Michael Moore, Danny Glover och Oliver Stone, komikern och pratshowvärden Bill Maher, författaren Naomi Wolf och en rad andra amerikanska kulturprofiler till Correa om hotet mot Assange:
”Eftersom detta är ett klart fall av angrepp på pressfriheten och allmänhetens rätt att få veta viktiga sanningar om USA: s utrikespolitik, och eftersom hotet mot hans hälsa och välbefinnande är allvarligt, uppmanar vi dig att ge herr Assange politisk asyl.”
Rafael Correa som försvarare av pressfriheten? Läser inte Michael Moore och Naomi Wolf några rapporter från Ecuador? Om det inte vore så sorgligt skulle jag gapflabba.
Kan Julian Assange inte bara svara på frågorna om det misstänkta sexbrottet nu? Kan inte han och hans vänner sluta med att försöka blanda bort korten?