Todd Rundgren, 63 år, är ”a wizard, a true star”, som han så blygsamt kallade ett av sina 70-talsalbum.
I kväll stod han på scen på Södra Teatern i Stockholm, i ett sällsynt framträdande i Sverige. Han brukar komma en gång per decennium, max.
Nu med en elektrisk gitarr, en flygel och en röst som i sina största ögonblick kan dela på hav och hela sjuka. Tyvärr är Todd Rundgren inte riktigt uppsjungen denna afton. Tyvärr är konserten slarvig, orepeterad, respektlös… och ändå alldeles, alldeles underbar.
Hälften av låtarna är världsklass. Hälften amatöruppvisning.
”It wouldn’t have made any difference” och ”Can we still be friends” är makalösa soulballader och Todd Rundgren gör dem så fint att jag måste dra djupa andetag.
”Hello it’s me” innehåller så många sura toner på flygeln att det faktiskt är pinsamt. I andra låtar kommer han bara av sig, stoppar och skrattar. Todd Rundgren skyller på de lila och rosa strålkastarna.Han ser inget.
Jag hade velat höra honom berätta om sin karriär. Han har jobbat med namn som New York Dolls, Grand Funk, Meat Loaf, Patti Smith och XTC.
Han berättar nästan inget. Han säger att hans musik är som surströmming, luktar lite och tilltalar inte alla.
Tänk en välrepeterad show med Todd Rundgren, ett litet tajt band, en körsångerska och de allra bästa låtarna. Drömma kan man väl få göra?