Mellan tallar och granar i vackra Vindelgransele i det inre av Västerbotten dundrar det tungt från en borrmaskin som står stadigt placerad i djupsnön. Hos människorna i byn strax intill lever hoppet om en ny guldgruva.
Närmare kusten, fyra mil från Skellefteå, står Christer Bohman i guldfabriken i Björkdalsgruvan och håller upp en hink med guldsand i botten, värd en miljon kronor.
Med ett guldpris som har stigit oavbrutet i elva år är det inte konstigt att det råder guldfeber i Västerbotten.
Vintern har så här långt varit mild i Vindelgransele. En halv meter snö och några minusgrader är ingenting. Torbjörn Grahn står ute i skogen och inspekterar några av borrkärnorna som precis har knackats fram och lagts i trälådorna som står ute i snön. Han säger:
- Det är spännande att se vad som kommer upp ur berget. Titta på det här nu! Ni är de första som har sett det här. Ingen har sett det här förut. Det har legat två miljoner år i berget.
Torbjörn Grahn är en respekterad person i branschen. Han var med om att hitta de mineraliseringar som ligger bakom framväxten av företag som Lappland Goldminers och Svartlidengruvan, en av två rena guldgruvor i Sverige. Den andra, Björkdalsgruvan, ligger också i Västerbotten.
Sverige är EU:s största guldproducent och i Västerbottens län bryts nästan två tredjedelar av allt svenskt guld. Störst är Bolidenkoncernen.
Nu arbetar Torbjörn Grahn med företaget Botnia Exploration, som i november gjorde den första provsprängningen i Vargbäcken här i Vindelgransele. Där har man hittat en guldfyndighet och hoppas kunna starta en gruva. Samtidigt fortsätter prospekteringsborrningarna på fler ställen runt byn.
Bengt Ljung är vd för Botnia Exploration och har en bakgrund som vd på Atlas Copco. Han har stora förhoppningar.
- Vindelgransele är det nya gruvområdet i Sverige. Vi har precis beslutat om ett intensifierat borrprogram på västra sidan om Vindelgransele. Vi ska få drag på det under våren.
Att starta en gruva är ett projekt som tar många år. Här i änden av vad som kallas Skelleftefältet har det letats efter guld och andra mineraler sedan 1920-talet. En rad gruvbolag och prospekteringsbolag har försökt. Vad säger att Botnia Exploration ska lyckas bättre? Torbjörn Grahn, som har flyttat tillbaka till hembyn efter många år i Lycksele, förklarar:
- Det finns ny teknik. Man har jobbat med andra metoder förut. Vi försöker göra en komplett projektering i det här området. Drömmen är att få i gång något här i Vindelgransele
Jörgen Lundin och Gunnar Karlsson jobbar för Styrud Artic, som sköter prospekteringsborrningen.
- Vi började här i går. Vi gör fem hål just här, ned till 500 meter, berättar Jörgen Lundin medan borren sakta letar sig ned genom berget. Gunnar Karlsson slår ut borrkärnorna och lägger dem i ordning i trälådor med fack.
Några mil nordväst om Vindelgransele har Botnia Exploration hyrt in sig hos företaget CL Prospektering i ett industriområde nära Setra såg i Malå. I praktiken är det ett större garage med en diamantborr inställd i ett hörn bakom ett draperi. Här ligger sopsäckar, här står dunkar med okänt innehåll, bananlådor, en cykel, en gammal utegrill och längst in en sliten Volkswagen-bubbla.
På väggarna sitter färgbilder av mineraler, kartor över Västerbotten och en kalender som visar datum för hockeylaget Skellefteå AIK:s hemmamatcher. Laget ligger i Elitseriens topp, och jagar också efter guld.
Ingemar Åslund tar på sig en bastant regnrock och öronskydd och kapar borrkärnorna på längden. Ena halvan läggs tillbaka i trälådan, andra halvan stoppas i en plastkasse och fraktas sedan med buss till Öjebyn i Norrbotten och efter behandling vidare med flyg till Kanada för analys.
- Sedan får vi svaren digitalt till datorn, berättar Mats Fjellström.
I en trävilla med julgran på taket i Vindelgransele bor Stig-Arne och Linda Nilsson med barnen Algot, 6, Hampus, 4, Alfrida, snart 1. Tre rådjur som har mumsat på fågelbordet drar i väg bort mot skogen. Precis som många andra i byn ser familjen Nilsson positivt på Botnia Explorations guldjakt. Vid köksbordet inne i värmen säger Linda:
- Vi hoppas att det ska bli någonting utav det. Det är en liten by och allt som kan hända här är positivt. Som med alla små byar så håller vi på att dö ut. Tyvärr är medelåldern hög, och om det kan flytta hit några nya vore det roligt. Även om vi inte våga drömma om att det blir en stor gruvby.
Linda jobbar för gruvbolaget Boliden i Kristineberg, Stig-Arne på lastbilsverkstad i Malå – men är föräldraledig just nu.
- Det vore jätteskoj om det blev något, men det tar fruktansvärt lång tid… Det är en dyr process. Drömmen är att när barnen växer upp finns det jobb i byn så de kan tänkas stanna kvar, säger Stig-Arne, samtidigt som Hampus drar igång en väsnande leksak på köksbordet.
Utsikten att få en gruva och kanske ett stort dagbrott som granne är inget som skrämmer.
- Miljökraven är så hårda numera jämför med förr, säger Linda Nilsson.
14 mil närmare kusten, i närheten av det kända gruvsamhället Boliden, ligger Björkdalsgruvan. Det är den andra änden av Skelleftefältet. Här hittar man guld dagligen. Både i dagbrottet och under jord.
Lena Printzell är geolog och hänger utanför en stor lastmaskin och pratar med lastaren. Snön faller sakta. Om man kisar kan det bortsprängda berget påminna om ett fjäll.
Hon visar en karta över var malmen finns och var borrhålen placerats. Hon säger att det mytomspunna guldet inte gör hennes jobb mer spännande. Hon planerade inte alls att jobba med gruvor.
- Jag är utbildad kvartärgeolog. Det handlar om istiderna: grus, sand, morän. Allt det här som vi nu rensar bort. Det är bara slumpen som gjorde att jag hamnade här.
Två gånger varje dag är Lena Printzell ute här och snackar med lastarna. Det är hon som planerar malmsalvorna, det vill säga sprängningarna som ska få loss malmen som innehåller guld.
Fastän Björkdalsgruvan inte är någon stor gruva vindlar ett par mil vägar under jord. I en borrigg på 210-metersnivån sitter Rickard Lindström och borrar de hål, där salvan ska laddas inför sprängning. Han visar oss några borrar av koromant, en särskilt hård stålkvalitet, som är en legering av järn och framför allt kol.
Anders Gavelin, som är produktionsledare under jord, kör runt oss och visar hur man kan följa de ljusa ”vener” av kvarts där guldet ofta ligger inbäddat.
För att utvinna guldet har Björkdalsgruvan egna krossar och anrikningsverk. De kallar det guldfabriken. Där krossas och mals malmen i olika processer tills den blir allt mindre, för att till sist vaskas fram i vatten på stora industriella skakbord. Tekniken bygger på guldets tyngd, eller egentligen höga densitet. Skakborden fungerar som de klassiska vaskpannorna, där man separerar guldkornen från det övriga… där sanden blir till guld.
Christer Bohman är en av de som får jobba med skakborden. Här ser man guldet med blotta ögat när gyllene korn och flagor skakar ned i en ränna och samlas upp i ett kärl. När guldet har torkats i hög värme är resultatet av allt detta jobb klart: en stålhink med guldsand i botten.
- Det är rätt tungt, kanske fem kilo. Det är värt ungefär en miljon kronor, säger Christer Bohman och ler.
För ett enda gram guld spränger man i Björkdalsgruvan bort ett ton malm och fem ton gråberg. Det är en absurd tanke att lägga ned så mycket arbete för ett enda gram guld, och ännu mer absurd tanke att det lönar sig. Drygt 1,3 ton guld får man fram här varje år, ungefär en femtedel av allt guld som utvinns i Sverige. Vinsten för Björkdalsgruvan, som ägs av kanadensiska Gold-Ore Resources, var förra året 100 miljoner kronor.
Mats Lindegren, som är tillförordnad platschef, framhåller gärna hur ren malmen är, hur ofarligt avfallet är. Och hur låga kostnader Guldfabriken i Björkdal har. Men förklaringen till framgången för gruvan och till guldfebern i Västerbotten handlar förstås också om höga guldpriser. Elva år i rad har guldpriset stigit, och rejält de sju senaste åren: från 96 kronor per gram 2004 till mer än det fyrdubbla, 367 kronor per gram i dag.
Hur länge priset på guld kan fortsätta att stiga är det ingen som vet. Gruvbranschen som helhet ser ljust på framtiden. Arbetsförmedlingen har beräknat att expansionen och stora pensionsavgångar i gruvbranschen betyder att 5 000 nyanställningar ska göras de närmaste åren. Därför har man från årsskiftet inrättat en särskild gruvarbetarförmedling, som bland annat ska söka arbetskraft utomlands.
Guldruschen i Västerbotten fortsätter, och allt kan börja med att en mineraljägare går ut i skogen med en hammare och knackar på stenar och hällar. Torbjörn Grahn i Vindelgransele berättar:
- Hittar vi en sten med mineralet vet vi att det finns en källa. När vi hittat källan måste den undersökas noga innan vi vet hur stor den är. Här har vi hittat lösa block med guld. Det behöver inte glittra. Men det kan göra det.
FOTO: Annika af Klercker
[Publicerad i Expressen 28 januari 2012]
