Tillsammans gör vi upp med operasexismen lydde apellen som var rubrik till ett seminarium på Operahögskolan i Stockholm härförleden. På operahögskolan i Göteborg har man arbetat med de här frågorna länge. De genomsyrar verksamheten. I Stockholm har det varit trögare. Nu ligger tio punkter uppe på hemsidan som man gemensamt formulerat utifrån seminariets gruppdiskussioner. Jag har roat mig med att negera samtliga satser. Det brukar vara ett bra sätt att kontrollera kraften bakom retoriken. Den skiftar. Men motsatspunkterna verkar nu som en verklighetsbeskrivning av läget på operan där den är som sämst, en oskriven tyngdlag.

1) Börja inte arbeta fram en gemensam problemformulering.
2) Avsätt ingen tid för inhämtande av genuskunskap.
3) Stöd inte kollegor och artister som är modiga att stå upp för sina gränser.
4) Kvotera inte för att snabbt råda bot på det manliga tolkningsföreträdet.
5) Bredda inte repertoaren – släpp inte in fler 1900-tals och nyskrivna operaverk.
6) Minska nätverksbyggandet – stäng samtalet till andra angränsande konstområden.
7) Genusanalysera inte verken innan de sätts upp på scenen.
8) Minska samtidsförankringen i konstformen.
9) Integrera inte genusarbetet och gör det inte till en vital del av visionen.
10) Uppmuntra inte den genusmedvetna blicken på gestaltningen.

Fotnot: Punkterna kan studeras i sin ursprungliga form på Operahögskolan.se.