Partiledarna avlöser varandra, nya förmågor prövar lyckan inom givna ramar och beprövade recept dyker upp förklädda. Brittiska underbart castade The office har fått sin svenska version i TV4. Inget lyft precis. Fanny och Alexander blir teater och kritikerna tvistar om resultatet, men jag törs inte ens gå dit. Det kan väl bara bli sämre?
Kungliga operan blandar däremot framgångsrikt om i Tjajkovskijs opera om spelmissbruk, Spader dam, som hade premiär maj 2009. Lettiske Aleksandrs Antonenko gör just nu Hermans jätteroll och Krister St Hill den försmådde fursten. Jag var måttligt road i min kritik, det kan jag gärna tillstå. Men nu får jag äntligen det övertygande svaret på frågan jag då ställde om varför det var viktigt att spela den här operan. Och känner mig både smart och omskakad av Dmitri Bertmans musikaliska regi.
Den lettiske sångaren Antonenkos insats är närmast spöklikt undergörande för hela ensemblen. Ingen nämnd ingen glömd. Och det är inte bara det att Antonenkos tenor pregnant, starkt och dynamiskt sväller mellan hjärta, svärta och smärta. I diket är det också rollbyte. Också detta av det sällsyntare slaget. För slår gör en kvinna. Kanadensiska Keri-Lynn Wilson. Och även om jag märker en och annan miss i hovkapellet, så är helhetsintrycket mycket sammanhållet och livligt. De kan låten. Det jag upplevde som bara snyggt, svalt och smart vid premiären är nu både berörande och komiskt.
Senaste kommentarer