Kultur

Kommentera

Logga in för att kommentera.

Saknar du ett login? Registrera dig här.

9 kommentarer

Donna Elvira • 30 januari, 2007 at 21:58

Jeans och stickat

Så dumt med dresskod…urbota dumt. Ok om operan har ngt slags jubileum. men annars NEJ. Jag ska lyssna på Tosca på Lördag med Erica Sunnegårdh! (Lyckliga jag) Och i ren protest kommer jag gå dit i jeans, och tjock stickad tröja…

Svara
Donna Elvira • 31 januari, 2007 at 22:28

Jo

Jo jag vet…det är väl bara jag som inte har ngn snygg klänning eller något i den stilen…det är nog mer som du säger…hur man uppför sig…Är man bara hygglig och respektfull som publik så skiter nog de som arbetar just då på scenen om man har jeans eller ”finbyxor”

Svara
Wetterhielm • 1 februari, 2007 at 14:13

Operabesök=Fest

Bravo La Scala!
Äntligen ett steg tillbaka till den av kommunistetablissemanget så förhatliga finkulturen. På operan skall råda en förfinad stämmning, ett besök bort från slöddersamhället. Vid Gud om Kungliga Operan ville införa klädkod på likande sätt. Jag lider i mina för trånga kostymbyxor. Varför skall slapphanarna sitta bekvämt. De gillar ju ändå inte att gå på operan.

Svara
Lars Sjöberg • 2 februari, 2007 at 13:58

Min eviga undran samt litet nostalgi.

Denna ständiga debatt om finkläder eller ej! Tycker ni inte det är KUL och UPPLYFTANDE att klä sig litet finare för att själv se snyggare ut och gå på något man gillar och som man gärna vill visa uppskattning med att inte se ut som fyll i själva?
Duschar ni inte heller, ni som pölsar till er?
Förresten ska jag själv gå på Tosca i morgon liksom Donna Elvira, men var har hon fått Erica Sunnegårdh ifrån? Däremot blir det nybesättningar i form av Lars Cleveman och Marcus Jupither. De båda plus Lena Nordin borgar nog för en explosiv föreställning.
Bloggens Gunilla och jag har tjugo år som vi avundas varandra. Jag avundas henne hennes ungdom och hon mig mina upplevelser. Exempelvis Birgit Nilsson kontra Erik Saedén som Tosca/Scarpia – den känslan av livsfara inför öppen ridå har man senare inte kommit i närheten av. Men i morgon får vi se och höra!

Svara
Carl S • 2 februari, 2007 at 15:50

Erika sjunger i Malmö

Lars Sjöberg – för din kännedom: Erika Sunnegårdh sjunger Tosca vid en konsert med Malmö Symfoniorkester den 2 och 3 februari. Så var det med det.

Svara
Donna Elvira • 3 februari, 2007 at 16:37

Allt händer ej i Stockholm

Allt sker inte i Stockholm. Även i Malmö händer det saker. Fullsatt konserthus i går och i dag. Tito Beltran och Erica Sunnegårdh sjunger i Tosca…Dock är det en konsertant version.

Svara
Donna Elvira • 3 februari, 2007 at 16:39

att klä sig

Och för övrigt när det gäller teater och dylikt, klär sällan upp mig för sådant. Hinner oftast inte det och känner inte heller något behov av det. Lite av bagarens barn´…

Svara
Lars Sjöberg • 4 februari, 2007 at 10:02

Mi tradì, donna Elvira, men tack för upplysningen!

Och det menar jag verkligen, annars brukar sånt se så ironiskt ut.
Nu önskar jag bara Erica Sunnegårdh till Stockholm också. Inget fel på Lena Nordin, tvärtom, men våran Tosca är en mycket lättgästad föreställning, där vilken Tosca som helst kan få göra som hon brukar utan att det stör. Gammal hederlig opera således, på gott och ont.

Svara
Donna Elvira • 4 februari, 2007 at 21:58

Om Tosca i malmö

man brukar ofta säga att man ryser när något är bra. Ett uttryck man tar till för att förstärka en upplevelse. I går RÖS jag faktiskt. Och det på RIKTIGT. Jag hade gåsud och kårar som ilade kors och tvärs över ryggraden. Tosca på konserthuset i Malmö var ”hujedamig” så bra. Den stora scenen i kyrkan ni vet då alla klämmer i ett Te deum och Scarpia kommer in och sjunger han med. Alla tog i från tårna. Det är en sådan häftig upplevelse. Man blir ett med musiken. Och så fortsatte det kvällen igenom. Både Erica och Tito var hur bra som helst. Men det var ryssen Nikolaj Putilin som Scarpia som fick en att hämta hakan vid golvet ett par gånger. Vilken röst, underbart vacker att lyssna på. Och som han sjöng Scarpia. Han var OND rakt igenom. Det var det ingen som behövde tala om. Det kunde tas på i luften…Ingvar Wixell i Malmö 200o-2001 var en fenomenal Scarpia, men j—–i min låda vad Nikolj fick en att kapitulera totalt. Sen ville han ju knappast i på scenen i applådtacket, de fick bokstavligen knuffa in honom. Om det av spelad blygsamhet eller verklig det vete gudarna. Men attityden var otroligt ödmjuk.
Opera kan vara så satans ( Förlåt svordomen!!!) vackert och häftigt med rätt sångare, orkester, kör och dirigent. Tosca blir då en megaupplevelse som man totalt går i gång på….och nästan fnittrande lämnar salongen. Pust!

Svara

 

ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
SUCCÉ: EN VARG SÖKER SIN POD
Per Olov Enquist 80 år
LUNCH MED MONTELIUS/13
ANNONS:
UKRAINA
BLOGGAR
ANNONS:
ANNONS:
Mest lästa om kultur
Fler mest lästa om kultur
Journalisten Dawit Isaak har nu suttit fängslad i Eritrea i:
#FRISTAD
Senaste artiklar
Mest lästa
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS:
ANNONS: