En herre har glömt kvar sin portfölj.
Stockholms minst älskade minnesmärke är Kirsten Ortweds Till Raoul Wallenberg. De mörka bronsformerna på marken är fruktade av nattliga cyklister, för åtskilliga en generell bekräftelse på modern konsts obegriplighet och i folkmun ofta refererade till som fekalieansamlingen på Nybroplan. Fast uttryckt med ord som lexika klassificerar som ”vulg.”
I samband med invigningen för drygt tio år sedan pratades det en del om monument som idé och deras symbolvärde. De som hade velat se en mer traditionell staty fick frågan om det just i detta fall var så vidare lämpligt med ett formspråk som anknöt till såväl nazistkonst som stalinistisk socialrealism.
Nu ligger de där, likt halvbrända kistor eller förvriden organisk materia, orienterade mot Nybrovikens vatten, tillsammans med Raoul Wallenbergs namnteckning ingjuten i marken. Men att detta skulle bli det definitiva monumentet
Igår invigdes på Gustav Adolfs torg ännu ett minnesmärke över diplomaten som i sitt uttryck ligger långt från Ortweds kvava, krampaktiga ångestgestaltning. I en nisch till vänster om entrén till utrikesdepartementet står en blanksvart bänk i diabas med en ingraverad text och på den en bronsportfölj med initialerna RW.
Konstnärerna Ulla och Gustav Kraitz (som även ligger bakom Wallenbergmonumentet utanför FN-högkvarteret i New York) och en ilknande portfölj ute på Lidingö har åstadkommit ett diskret, mycket sakligt, närmast…diplomatiskt konstverk. En ensam, stängd portfölj vars bärare inte syns till står lite på snedden på en bänk. Som om den bara råkat glömmas kvar. Det skriker inte ut något, det bara står där konstaterar.
Jag brukade alltid försvara Ortweds installation på Nybroplan förr, med dess antimonumentalitet som främsta argument. De senaste veckorna har det på ett smått kongenialt sätt skavt i samverkan med diskussionen om den egentliga betydelsen av Raoul Wallenbergs insats.
Men ändå. Som offentlig konst är bänken utanför UD, renons på patetik, ett litet mästerverk. En saklig blinkning till byggnaden där det står och till en man som blivit en symbol för humanitet och mod.
R W, heter verket. För min del hade det gärna fått heta Verka, inte synas.
