Det är idiotiskt av Lars Vilks att låta sig förknippas med extremhögerorganisationer som SION (Stop Islamization Of Nations). Han säger i radions Kulturnytt att han inte ser islam som något stort hot mot väst, men intar samtidigt en närmast nihilistisk hållning till den antiislamska allians på vars möte i New York han är inbjuden att tala.

Så – då kan vi äntligen avfärda rondellhunden och dess ackumulerade sammanhang, för nu är det klart: Lars Vilks är högerextremist. Det var dumt att göra den och elakt mot muslimerna som blev kränkta i sin tro av att se profeten avbildad och Vilks fick…ja, liksom skylla sig själv. Dessutom var den ju Dålig Konst. Det spelar ingen roll att den blev mer på riktigt än tre socialkritiska biennaler tillsammans.

Vilks var aldrig accepterad av den konstvärld som han så envetet analyserar på sin blogg. Bland annat just för sin förmåga att se genom dess sken, klä av den dess mystifikationer, avslöja dess politiska ambitioner som fernissa. Rondellhunden väckte debatt långt utanför konstvärldens diskurssystem. Konstvärlden svarade med att backa hundra år och hänvisa till rondellhundens estetiska tillkortakommanden.

Den kanske var dålig som konst. Men den blev något annat.

I Moskva står Pussy Riot vid skranket och ingen av alla oss som protesterar mot detta väl skänkt en endaste tanke åt de ortodoxa kristna som kanske tog illa vid sig av punkperformancet i Frälsarkatedralen? Som tyckte det var blasfemi att stå där och gapa.

De protesterade mot Putin och en konservativ och korrupt kyrka, medan Vilks bara hädade och provocerade? Eller visade rondellhunden att sammanflätningen av religion och politik inte bara är en fråga för rysk inrikespolitik? Den demonstrerade definitivt att man kan bli mordhotad och utsatt för attentat för en tecknings skull.

Nästan alla muslimer är inte terrorister och tycker inte att konstnärer ska tystas för att de gör något som strider mot deras religiösa föreställningar. Den minoritet som tycker det är motbjudande, precis som organisationer som SION är det.

Att Lars Vilks lånar sig till de senare och därigenom marginaliserar sig själv är huvudlöst, och sorgligt. Det kanske är förklarligt på ett mänskligt plan efter flera år under hot och med livvaktsskydd men det går inte att försvara.