Hej Luciano och kära läsare,

Nu är det dags för min del att avsluta den här bloggen då jag lämnar riksdagen för Stockholms stadshus. I veckan fick jag frågan om jag vill tillträda som Socialborgarråd i Stockholm. Trots att jag trivts mycket bra i riksdagen var det ett erbjudande som jag inte kunde tacka nej till. Nu får jag möjligheten att arbeta för att förbättra för dem som är mest utsatta i Stockholm.

Jag ska vara ödmjuk och säga att det här kommer att bli tufft, mycket tufft. Ett tungt ansvar vilar nu på mig att fortsätta det mycket ambitiösa arbete som redan pågår inom områden som hemlöshet och kvinnofrid. Nu måste jag helt fokusera på mitt nya uppdrag och på att fortsätta utveckla och förbättra livssituationen för dem som idag har det svårt.

Tack Luciano för de gångna årens debatt och tack alla ni andra som följt och kommenterat bloggen. Jag lär fortsätta vara aktiv i sociala medier på ett eller annat sätt

Tack alla!

Anna

Hej Luciano,

Efter en period av bloggpaus efter valet så är jag tillbaka i riksdagen och har fått uppdraget att vara kommittéordförande för Näringsutskottet. Mats Odell och Maria Wetterstrand är tillbaka i utskottspolitiken och träder in om ordförande och vice ordförande.

Jag är mycket nöjd med att få komma till Näringsutskottet. Under fyra år har jag framförallt arbetat med frågor som berör hur fler arbetslösa och sjukskrivna ska kunna komma tillbaka till att nu att få koncentrera mig på hur arbetsgivare ska känna sig stimulerade att anställa. Det är i de små och medelstora företagen jobben växer fram samtidigt som vi måste arbeta för att fler små och medelstora företag snabbare ska nå exportmarknaden.

Idag debatteras budgeten. Det finns en hel del som borde glädja Sverige. Som att Sverige avviker från de flesta av de utvecklade länderna där den offentliga skulden ökat snabbt i finanskrisens spår. Nu väntas statskulden sjunka ned till omkring 20 procent av BNP i slutet av mandatperioden.

Regeringen har genomfört stora insatser för att möta krisen och få ner arbetslösheten. Nu tillhör Sverige ett av de OECD-länder som kunnat bedriva den mest expansiva finanspolitiken för att dämpa fallet i sysselsättningen och företagens produktion.

Nu fortsätter uppgiften att säkerställa att alla som kan arbeta också ska kunna få ett jobb. Det är viktigt att vi tydliggör att ska vi prata klyftor finns det ingen klyfta som är så stor som mellan den som har ett arbete och den som står utanför. Därför är det människovärdigt och rättvist att ge fler människor jobb.

Hur når vi då dit?

Det ska löna sig ännu bättre att gå till jobbet och att investera i en utbildning och det måste bli betydligt mer lönsamt att anställa och driva företag. Företagen skapar jobb och vi vill se både fler och växande företag i Sverige. Klockan 13 startar budgetdebatten och jag är så glad över att det är Borg och inte Östros som inleder dagens debatt.

Luciano,

Vi saknade dig i går vid riksdagens öppning. Du missade en bra predikan från biskop Brunner som jag upplevde att stora delar av SD överreagerade på. Att värna om mänskliga rättigheter som tolerans för olikheter är ingenting som borde provocera.

Regeringen är nu tillträdd och bland de nya statsråden finns utmärkta Catharina Elmsäter Svärd, Ulf Kristersson, Hillevi Engström och Erik Ullenhag.

Statsministern fokuserade i sin regeringsförklaring på några områden som gladde mig extra. Dels berörde han ungdomsarbetslösheten och att regeringen ska fortsätta sträva efter att förstärka stödinsatserna för unga att komma i jobb. Dels berörde han förstärka insatser mot ungdomsbrottslighet, något som jag också arbetat för i min tidigare roll som talesperson för storstadsfrågor. Idag ser vi att det finns ett antal tusen unga som framförallt befinner sig i stortstäderna och som riskerar att hamna i grövre kriminalitet. Dessa måste vi rikta särskilda insatser mot för att förebygga brottslighet på sikt.

Statsministern berörde också företagande och entreprenörskap och hur nya jobb och företag ska skapas. Personligen blev jag särskilt glad för att han nu öppnar för en innovationsstrategi, något som verkligen har saknats i svensk politik. Sverige måste ha en samlad strategi vad vi ska göra med statligt riskkapital och satsningar på kommersialisering av innovationer. Det får vi med en samlad svensk innovationsstrategi.

Sammantaget känns det tryggt att veta att stora delar av regeringen blir kvar för att fortsätta utveckla och leverera för att göra Sverige mer tryggt, mer klimatsmart, mer konkurrenskraftigt och mer inkluderande. Regeringen har uttalat att de avser lägga fram över 70 förslag fram till i januari vilket är ett tecken på att den här regeringen inte har några som helst ambitioner att slå av på takten.

Med all rätt är tempot lägre nu efter valet. Jag kommer inte att blogga varje dag utan istället ägna mig lite mer åt familjen. För redan i nästa vecka drar arbetet igång igen. Personligen kommer jag att behöva djupstudera våra socialförsäkringssystem då arbetet intensifieras med den parlamentariska socialförsäkringsutredningen.

I svenska medier spekuleras det för fullt om regeringsposter och regeringssamarbeten, men ute i världen händer det desto viktigare saker. Kim Jong Il avser snart retirera från sin post och lämna över till yngsta sonen. Överbefälhavaren har också uttalat att Nordkorea nu ska lära av Kinas erfarenheter, rapporterar DN idag. Uttalandet öppnar för att Nordkorea kan komma att införa liknande steg som Kina tagit mot ett mer öppet och marknadsinriktat system.

För ett par år sedan besökte jag gränsen mellan Sydkorea och Nordkorea. Även om jag kände mig trygg där jag stod vid gränsen för den 38:e breddgraden var stämningen onekligen spänd. Ett par barackhus låg placerade precis på gränsen där de båda sidorna kunde överlämna korrespondens till varandra. Vi besökare fick visserligen gå in i huset men hade jag fått för mig att öppna dörren mot den Nordkoreanska sidan hade jag omedelbart bli skjuten.

Många är människorna som har fått sätta livet till när de försökt fly förtryck och svält. Under 90-talet dog miljontals människor i svält. Samtidigt har utvecklingen varit oroande när det rör landets innehav och provsprängningar av kärnvapen. Desto tryggare att USA finns på den Sydkoreanska sidan för att säkerställa stabilitet i området. Sverige deltar förövrigt också med utlandsstyrkan NNSC för att säkerställa att vapenstilleståndet upprätthålls mellan de två länderna.  

I Sverige har vi de rödgröna som i sin överenskommelse klargjort att de ska arbeta för att USA ska dra tillbaka samtliga militärbaser. Att Vänstern har ett genuint USA förakt är ingen nyhet. Jag är inte heller förvånad över Miljöpartiet som är allmänt svajiga när det kommer till utrikespolitik. Men socialdemokraterna, de borde väl ha mer vett än att driva detta och har definitivt fått betala ett för högt pris i sin överenskommelse.

Jag vet att S försökt att avfärda förslaget med att det är taget i sitt sammanhang. Men i överenskommelsen står det klart och tydligt att ”En röd­grön regering kommer att kräva att USA avvecklar sina kärn­vapen och militärbaser utanför landets gränser”. Punkt.

I magasinet Neo hittar jag en artikel som förstärker min tes. Idag finns det ungefär 300 000 militärbaser spridda över cirka 30 länder. USA är där för att länderna vill ha dem där. Säkerhetspolitiska experter varnar klokt för konsekvenserna av ett amerikanskt tillbakadragande. Ett land som Sydkorea skulle troligen överväga att skaffa egna kärnvapen och rusta upp.

Den socialdemokratiske statsvetaren Ulf Bjereld menar att de rödgröna har olika motiv men om Socialdemokraterna säger han: ”För Socialdemokraterna, och det är min personliga åsikt, är det ingen tanke alls, utan troligare en for­mulering som slunkit med av oaktsamhet”, uttalar sig Bjereld i artikeln.

Så nu när de rödgröna är i hög färd med att diskutera eventuell fortsättning på samarbetet hoppas jag innerligt att S nu inte gör upp i all hast och att förslag som dessa ”slinker med”.

Ska jag ta mig friheten att ge mig in i diskussionen om blocköverskridande lösningar så gör nog S bäst i att hitta samarbetspartners med Alliansen snarare än V och MP i utrikespolitiken i alla fall….

Jag beklagar att du inte blev återvald Luciano. Du har gjort många insatser när det rör att förflytta Socialdemokratin framåt, i inte minst företagarfrågor. Nu behövs det en riktig socialdemokratisk förnyelse utan överrockar. Ni har tyvärr en inre hierarki inom partiet som sätter stopp för yngre förnyare. Många kloka analyser har redan dragits och mycket av eftervalsanalysen måste ni nu själva göra.

Men visst har det känts som om socialdemokratin inte passat dagens moderna samhälle med tjänster som RUT. Det känns inte heller som att det funnits en insikt om att unga idag vill byta jobb och bransch ofta och att många uppskattar rätten att välja vård, skola och arbetsförmedlingstjänster. Samarbetet med vänstern har givetvis oroat också. Era förslag om återinförd fastighetsskatt m.m har också slagit mot människors drömmar – mot de som önskar sig ett litet sommarhus i Stockholms skärgård.

Att Sverigedemokraterna nu är ett riksdagsparti måste accepteras och hanteras. Fortsatt gäller att vi inte kommer att samarbeta eller göra oss beroende av dem. Att de blev invalda är givetvis ett tecken på att integrationsproblemen i Sverige måste lyftas mer. Samtidigt noterar jag att många arbetslösa röstat på SD. Därför oroas jag över att det egentligen handlar om något annat än integrationsfrågorna som Sverigedemokraternas framgång bottnar i.

Det är väldigt lätt att säga att ”invandrare tar våra jobb” som att jobben skulle vara ett fast antal som skulle fördelas till svenskar i första hand. Mot bakgrund av detta måste uppgiften vara att fortsätta arbetet med att minska arbetslösheten och skapa förutsättningar för småföretag att anställa.

Framöver behöver vi ta integrationsfrågorna mer på allvar och fortsätta införa reformer som att koppla ersättning till aktivitet för nyanlända. Parallellt måste vi fortsätta att minska arbetslösheten och brottsligheten i samhället så att vi inte ser ett skuldbeläggande av vissa grupper. Vi måste påvisa hur jobb skapas, att jobben kan bli fler och att de inte utgör ett fast fixerat antal.

Nya Moderaterna och Alliansen har nu fortsatt en utmaning att inte stanna upp och förvandlas till förvaltare. Vi måste ständigt se till hur vår politik kan ge svar på aktuella och viktiga samhällsproblem och framtidsutmaningar. Fortsatt förtroende innebär ordning och reda i ekonomin och jobblinje framför bidragslinje, men därutöver måste vi formulera visioner om vart vi vill att Sverige är på väg. Min förhoppning är att Globaliseringsrådets slutsatser kan väckas till liv igen så att vi kan skapa ett konkurrenskraftigt Sverige för framtiden.

Hoppet står nu till att alla röster räknas. Det finns hopp om att vi kanske ändå får majoritetsregering när alla röster räknats under morgondagen. Tills dess avvaktar jag med nya blogginlägg eftersom jag fortfarande är så grymt besviken över valresultatet på riksnivå.

Det blev inte så sent för mig igår. Dels är det ju måndag och vardag igen, med lämning till förskola och allt hemma som bara lämnats i ett virrvarr under valrörelsen.

För vad vi har kämpat.

Jag tycker att Moderaterna har gjort sin bästa kampanj någonsin. Budskapen har gått fram, organisationen har varit professionell och kampanjarbetarna har varit fler än någonsin.

Men ändå, jag vet att vi ska vara glada över att vi gått fram så starkt och på allvar brutit ett långvarigt socialdemokratiskt maktinnehav, så känner jag ingen riktig glädje idag. Anledningen är givetvis riksdagens nya främlingsfientliga vågmästare.

Jag hoppas Miljöpartiet är beredda att ta ansvar nu och samarbeta med oss. En ny dag kommer, men idag tar jag mig rätten att vara riktigt riktigt besviken på dem som röstade in SD i riksdagen.

Jag är på språng. Har precis bytt kampanjtröja till Alliansens. Idag har jag mött väljare ute på gatorna och också passat på att dela ut valsedlar. Nu gäller det. Om bara ett par timmar vet vi förhoppningsvis hur det går.

Om jag kommer åt en dator ska jag försöka blogga från valvakan. Jag ska på två, först Clarion där vårt riksdagskansli befinner sig och sen Münchenbryggeriet. 1000 personer kommer dit, tänk om vi vinner. Vilken stämning!

Så Luciano, du drar det ihop sig och nu tackar jag för mig ett tag.

Valdag! Äntligen är den här stora dagen inne. I går kväll stod jag med ett stort gäng ute på stan och där vi möttes av bilar som tutade och där människor gjorde tummen upp.

Jag vet inte hur det är med dig Luciano, men jag har sovit väldigt dåligt de senaste dygnen. En natt drömde jag att jag stod i valstuga hela natten, en annan natt drömde jag om opinionsundersökningarna. Bra att valet avgörs idag för jag hade nog inte orkat en vecka till.

Oppositionens partiledare sitter i morgonsoffan och pratar politik, fast TV4 annonserat att debatten ska vara ”fredad” eftersom det är valdag.

Mona Sahlin är inte nervös, det är hon när Zlatan spelar säger hon. Hon är bara spänd. Jag är personligen riktigt nervös eftersom hela Sveriges framtid står på spel. Det handlar om jobben, om fortsatt ordning och reda i ekonomin, om reformer som RUT- som skapat nya jobb och gjort vår vardag enklare. Men självklart handlar det också för många här i Stockholm om Förbifarten och ha möjlighet att bo kvar. Ohly försöker tona ner skatten på förmögna i morgonsoffan. En sak ska vi ha klart för oss – den är inte förhandlad ännu. Låt mig ta några räkneexempel:

För det första: Ska skatten nå de intäkter som satts upp kan inte fastigheter undantas. Där var Lars Ohly tydlig i somras och Thomas Östros tog inte avstånd. Ohly har också öppnat för att det handlar om att bostadsrätter ska beskattas på samma sätt som småhus. Östros tog inte avstånd

För det andra: Lars Ohly har öppnat för att skatten ska slå mot bostäder och i sin nya form både villor och bostadsrätter. Detta för att rätta till vad han kallar för en orättvisa i att olika bostadsrätter inte beskattas på samma sätt som villor: ”Jag tycker inte det är rimligt att med tanke på hur man kan tjäna pengar på att spekulera att de inte berörs av förmögenhetsskatt”. (DN 2010-07-06)

För det tredje: Thomas Östros utesluter inte heller ett sådant upplägg, men vill inte ge besked innan valet: ”Just den här debatten tycker jag får vila tills vi har fått den breda dialog som behövs kring hur en skatt på de verkligt förmögna ska kunna vara effektiv, samhällsekonomiskt god och ge de inkomster vi vill ha” (DN- 2010-07-06).

I dag tas en fastighetsavgift på max 1 277 kronor per lägenhet ut för bostadsrätter. Villaägarnas riksförbund har därtill räknat ut att bostadsrätter i genomsnitt bara är taxerade till 25 procent av marknadsvärdet, medan siffran för villor är 75 procent. Om bostadsrätter upptaxeras i enlighet med vad de rödgröna öppnat för får bostadsrättsinnehavare vara med och betala skatten på förmögna.

Vad de rödgrönas förslag alltså handlar om är att det blir samma taxeringsvärde för bostadsrätter som för småhus, samma fastighetsskatt och en ny förmögenhetsskatt. Det är vad det handlar om. Annars får de rödgröna inte ihop det.

Vi har räknat på det. I praktiken skulle det handla om att en singel på Lundagatan på söder som bor på 40 m2 får höjd skatt med 754 kronor – varje månad. En ensamstående mamma på Ringvägen som bor på 74 m2 skulle få höjd skatt med 2000 kronor – varje månad.

Nu är det allvar. Jag hoppas verkligen att väljarna får ett klart och tydligt besked från er Luciano:

Hur ska förmögenhetsskatten utformas? Varför talar ni inte om det före valet? Och varför är det alltid Stockholmarna ska stå med notan när ni går fram med era skattehöjningar. Till sist är det verkligen er syn att den ensamstående mamman på söder är förmögen?

Till er andra – sprid gärna detta räkneexempel idag på bloggar, Facebook och i andra sociala forum!

Slutkommentarerna:

Maria Wetterstrand pratar om miljön och säger visserligen bra saker – men minns att Alliansen under de här fyra åren har höjt miljöanslagen från 15 till 20 miljarder och vill också behålla den utsläppsfria kärnkraften – för miljöns skull.

Sen, jag förstår ärligt inte varför Lars Ohly vill ta bort möjligheten för föräldrar att åka till Kolmården eller vara med på skolans skidresa eftersom han vill slopa jobbskatteavdraget? Hur har föräldrar råd då med det där lilla extra?  Får han som han vill kommer många arbetande föräldrar åter att bli beroende av barnbidrag och andra bidrag.

Hägglund är så bra när han pratar om ett mänskligare Sverige. Ett Sverige som vill att människor ska få bestämma mer över sina liv och där vi tar hand om varandra – för att vi vill och månar om varandra, inte bara för att lagen kräver det.

Sahlin försökte vara statsmannamässig. Men hon har svårt mot Reinfeldt.

Björklund talar klokt om skolan – finns det någon som gjort mer för att skolan ska reformeras så säg.

Fredrik Reinfeldt talar om att vi måste ta ansvar. Att vi måste fortsätta ha ordning och reda för jobbens skull – och för välfärden.

Maud Olofsson talar om det gröna företagsamma Sverige. Lite härligt visionärt.

Annars var det en bra debatt där Alliansens fyra partiledare tillsammans gav ett starkare intryck. Jag tror att det nu är lagen som bedöms och där har Alliansen försprång.

Klasskillnad på debatt jämfört med TV4 igår!