Jag svävar fortfarande på moln efter gårdagens match mot Tyskland.

4-4.

Jawohl.

Det är bara att be om ursäkt för alla svordomar som levererades efter 0-4.

”Vad är det som händer?”

Jag kan tänka mig att miljontals svenskar och tyskar ställde den frågan i den 93:e minuten, efter Rasmus Elms kvittering.

Det som inte kunde hända – det hände.

Jag har genom åren varit med om många fotbollsbragder.

Jag tvekar inte: gårdagens poängkap i Berlin var den största svenska fotbollsbragd någonsin.

Det ska bara inte gå att ta in fyra mål, borta mot världsnationen Tyskland.

Det ska bara inte gå.

Men Zlatan & Co visade i Berlins OS-stadion upp en imponerande lagmoral.

Bragd och mirakel är två slitna ord i sportsammanhang. Men i går var dessa två ord verkligen på sin plats.

Förbundskapten Erik Hamren var i paus på väg ner till helvetet. Pressknivarna var slipade. Men när matchen var över befann sig Hamrén i den sjunde himlen.

Tyska tidningar är inte nådiga i sin kritik och talar om ”Historisk skam”.

Själv konstaterar jag att Sverige har ett stolt fotbollslandslag. Nog är det så att de flesta av oss svävar på blågula moln. 4-4 i Berlin får oss att tro på ett lyckligt  slut i det här VM-kvalet.

¨