Det är kris i LdB Malmö.

Vill det sig illa går damfotbollsklubben i konkurs.

I dag kan Kvällsposten avslöja en del märkliga saker om  LdB.

LdB har storsatsat hela vintern. Nu när krisen står för dörren och den ekonomiska kollapsen är ett faktum skulle man kanske tro att LdB:s ordförande Cecilia Tholse kunde visa lite ödmjukhet.

Men icke.

-Kommunen måste vakna upp och säga att tjejer och idrott är något vi vill ta vara på och kunna ge oss möjligheter att dra in sponsorer. MFF och hockeyn får så mycket mer än oss, säger LdB:s ordförande.

Det är inga billiga nyförvärv som Malmö har införskaffat. Ramona Bachmanns årslön ligger med sociala avgifter på 709 000 kronor. Summan för Anja Mittag är på 630 000 kronor.  Katrin Schmidt kostar klubben 315 000 kronor.

LdB har levt över sina tillgångar. De spelade ett högt spel. Köpen av storstjärnorna hade ingen täckning.

Nu vill man att skattebetalarna ska pröjsa.

Ändå säger Cecilia Tholse att ”vi har inte förköpt oss”.

Milde Jesus – vilken värld lever LdB:s ordförande i.

LdB har levt över sina tillgångar, svårare än så är det inte.

Klubbens styrelse har visat sig vara ansvarslös.

Varför ska skattebetalarna gå in och betala LdB:s köpefest?

Det finns tjejer och killar som inte tjänar en krona på idrottandet. De blir säkert förvånande och kanske även förbannade när de läser om gnället från LdB.

Damfotbollsklubben vill ha ett svar senast 20 februari från kommunen om det finns möjligheter till ekonomisk hjälp.

Jag utgår ifrån att kommunen ger ett blankt nej.

Skattepengar ska inte gå till värvningar av dyra fotbollsspelare.

Häromdagen fick jag ett arg mejl från en man i Skurup. Han spydde gala över min fräna bloggkritik mot Malmö Redhawks.

Den arge mannen tyckte att mitt inlägg var på gränsen till förtal och att jag borde be Malmös spelare om ursäkt.

Tror inte det, va.

Efter Redhawks 0-6 i kväll mot Leksand finns det all anledning att vässa kritiken. Hur lågt kan det här gänget sjunka? Var finns lagmoralen? Var finns hedern?

Det finns stor risk att säsongen snart är över för Malmö Redhawks.

Kanske lika bra det.

För vem vill se fler matcher där Redhawks förnedras.

xxx

Det är bra att vara taggad, men inte så taggad som Zlatan…

Om man är lagd åt självplågarhållet bänkar man sig i Malmö arena i kväll. Redhawks-Sundsvall står på programmet.

För Redhawks är det bara seger som gäller.

I Malmö Redhawks är det minst sagt turbulent.

Spelarna säger att man inte  bryr sig om vad som händer utanför rinken. Kanske är det så. För formen är just nu rätt så bra (fyra vinster på de fem senaste). Men det minsta man kan begära av välbetalda spelare är att de kämpar.

KvP:s hockeyreporter Erik Terneborn tror att Malmö går till play off – om det blir seger i kväll.

Jag vet inte vad jag ska tro.

Jag litar inte det minsta på rödhökarna. När man någon gång har tänkt att ”nu lossnar det säkert” så har det blivit precis tvärtom.

Stenbeck-såpan, då?

Ja, den är inte över. Vi har bara sett början på en turbulent period…

I kväll är det ladies-night i Malmö arena.

Fritt inträde alltså för tjejerna. Bra grepp.

Sverige gjorde som bekant fiasko i handbolls-EM.

Men för danskarna gick det betydligt bättre.

Danmark tog EM-guld efter seger över hemmanationen Serbien (21-19).

Danmark gick in i mellanrundan med noll poäng och då var det väl inte många som vara beredda att sätta en slant på det rödvita laget.

Men med en fantastisk vinnarinstinkt går det att uträtta storverk.

Danmark hade allt det som Sverige saknade: spelglädje, vilja och coaching på bänken.

Danmark är en handbollstokig nation och när hjältarna i dag kommer hem hyllas de på Rådhustorget i Köpenhamn.

Kanske är det läge att vända blickarna mot Danmark när det gäller att hitta en förbundskapten som kan leda Sverige efter OS i London.  Jag tror att en dansk förbundskapten skulle kunna vara rätta medicinen för att få ett svenskt landslag på fötter igen.

xxx

I kväll spelar Malmö Redhawks och Rögle i Malmö Arena. Ett möte mellan två fiaskogäng. Det skulle inte förvåna mig om det ändå kommer 10 000 åskådare. Det säger något om hur pass svältfödda hockeyvännerna är här nere.

Det svenska handbollslandslaget gjorde fiasko i EM.

Efter förlusten mot Serbien läser jag en massa konstiga bortförklaringar.

I Aftonbladet tycker förbundskapten Ola Lindgren att man ska ”skrota OS-handbollen”.

Det var nog det dummaste jag läst på ett bra tag.

OS är det största en idrottsman kan vara med om.

Ola Lindgren sneglar åt fotbollen, men fotbollen är ju så mycket större än handbollen.

I Kvällsposten – som har Sveriges bästa sportbilaga – sågar Kim Andersson en annan Kim, han med Ekdahl Du Rietz i efternamn.

Andersson säger i Åsa Josefssons intervju: ”Kim är en fantastisk individuell spelare, det jag tycker han saknar är att veta hur vi vill spela och komma i lägena”.

Andersson gjorde uttalandet efter måndagens match  mot Serbien, en match där Kim Ekdahl Du Rietz var bäste svensk spelare.

Förbundskaptenerna Olsson och Lindgren har onekligen en del att fundera på efter det här mästerskapet…

Fiasko.

Det är ett ord som vi inom skrivarkåren tar fram då och då.

Efter EM-matchen mot Polen finns det all anledning att skriva DUNDERFIASKO.

Om man leder en match med 11 mål ska det bara bli seger.

Men i den här matchen gick allt snett efter paus.

Det som efter första halvleken såg ut att bli en enkel svensk seger slutade med ett magplask.

Polens enorma ryck resulterade i ett oavgjort resultat, 29-29.

Kim Andersson punktmarkerades efter paus och Sverige hade inget motmedel. På bänken  satt Ola Lindgren och Staffan Olsson närmast handlingsförlamade.

Jag är inte besviken.

Jag är helförbannad.

Så här virrigt får man bara inte uppträda i en mästerskapsmatch som det svenska laget gjorde i dag.

Det är naturligtvis kört nu. Drömmen om medalj blåste bort i och med den usla insatsen mot Polen.

Jag har genom åren sett en hel del svenska handbollsbakslag. Det oavgjorda resultatet mot Polen går definitivt in på ”topplista” över blågula fiaskon.

xxx

150 kilo i bänkpress blev mitt resultat i dagens serietävling i Lund. Plus ett hyfsat försök på 160 kilo.  Med tanke på armbygsskadan får man vara nöjd.

I dag fyller Muhammad Ali, världens genom tidernas bäste boxare, 70 år.

När världen först fick upp ögonen för honom lystrade han till namnet Classius Clay. Det var under det namnet som han blev OS-guldmedaljör 1960 i Rom.

Men det är som Muhammad Ali han blev till en legend.

Jag har följt boxning sen barnsben. Jag har som reporter haft förmånen att rapportera om 100-tals VM-fighter.

Låt mig slå fast: Ali är den störste tungviktare som världen har skådat. Ali hade precis allt som boxare: snabbhet, teknik, rörelse och boxningsintelligens. Muhammad Ali var dessutom rapp i käften.

Den mest minnesvärda matchen gick Muhammad Ali mot George Foreman i Zaire. Året var 1974. Foreman var storfavorit till segern. Men Alis taktik, att låta Foreman slå sig trött, visade sig vara den rätta taktiken. ”Kan du inte slå hårdare”, sa Ali hånleende till Foreman när denne dundrade på med det ena tunga slaget efter det andra.

Jag har ingen aning om hur många slag Ali fick ta emot i matchen mot Foreman, men det var garanterat över hundra. Det jag vet är att Foreman låg på canvasen i den åttonde ronden. Det jag också vet är att det garanterat inte är nyttigt att ta emot så många fruktansvärt hårda slag som Ali gjorde emot George Foreman.

Som journalist var jag på plats när Muhammad Ali tände OS-elden 1996 i Atlanta. Ett gripande ögonblick.

2005, i Berlin, stod jag några meter från Ali när han poserade för fotograferna inför galan där Åsa Sandell från Malmö mötte Muhammad Alis dotter Laila. Ali var då hårt märkt av sin sjukdom (Parkinson).

Allra första gången jag mötte Muhammad Ali var i början på 60-talet. I Folkets Park där han showsparrade och sen på ett hotell i stan där jag fick hans autograf.

Muhammad Ali – the greatest…

Malmö Redhawks sjunker som en sten.

Förlust i lördags mot jumbolaget Borås.

I kväll kan det bli en ny smäll mot Almtuna.

Jag vet inte om man ska skratta eller gråta.

Hur har det kunnat bli så här?

Miljardären Hugo Stenbeck har pumpat in åtskilliga miljoner i Redhawks. Uppenbarligen till ingen nytta. Redhawks vägrar att lyfta.

Det är många som ska skämmas över det här superfiaskot. Ledare, spelare och bossen själv, det vill säga Hugo Stenbeck.

Nu väntar jag bara på att Stenbeck säger ”hej då” och lämnar Redhawks. Sen är det ”hej då” med Malmö Redhawks.

Just nu har jag svårt att se hur Malmö Redhawks ska klara sig ur den här knipan. Trist, för om det är något jag törstar efter så är det en hockeyklubb av klass i  Malmö Arena. Om ni vill följa Redhawks-turbulensen på nära håll ska ni läsa dagens Kvällsposten.

xxx

Spännande värre var det i gårdagens EM-premiär mellan Sverige och Makedonien. Att publiken skulle vara enögd och skränig var inte något som förvånade mig. Däremot var det förvånande att de svenska spelarna, särskilt Kim Andersson, uppträdde så odisciplinerat och grinigt. Det båda inte gott inför fortsättningen.

Uddamålsförlust (26-27) mot Ryssland i Malmö.

Vad förlusten beträffar bryr jag mig inte ett dugg.

Det är i Serbien, på EM, som Sverige ska vara som bäst.

Sverige gjorde en snygg insats i tisdags i Kristianstad. Då handlade det om ett rappt och säkert spel.

I returen i Malmö Arena noterade jag ett stundtals okoncentrerat spel. Men förlusten satte inga grillor i skallen på mig.

Det hade varit närmast onormalt om Sverige skulle spela två toppmatcher på raken.  Sverige fick en precis lagom genomkörare.

Själv är jag lagom förtjust i såna här vänskapsmatcher. Det är på mästerskapen som nerverna kommer fram. På EM blir det inte frågan om håglösa anleten och skratt.

På tidningen har surret i dag handlat rätt så mycket om IFK Kristianstads kap av ny tränare. Ola Lindgren var för mig ett överraskande namn. Jag trodde inte att Kristianstad hade de ekonomiska musklerna att signa Lindgren.

För mig är IFK Kristianstad Skånes hopp i Elitserien.

Det är i Kristianstad som publiken finns. Den dagen som IFK ligger i topp kommer publiksnittet landa på över 4.000.

Kristianstad tror på Ola och Ola tror på Kristianstad. Inom ett par år kommer Kristianstad att spela hem ett SM.-guld.

Kvällsposten satsar stenhårt på Elitserien i handboll. Nu närmast är detdock  EM som gäller och det finns all anledning att köpa vår papperstidning – varje dag.

Det blåser hårt på toppen.

En gammal sanning som Roland Nilsson kan skriva under på.

I dag kom beskedet: Nilsson sparkas som tränare för Köpenhamn.

Sex månader – längre än så varade inte det det danska äventyret för Roland Nilsson.

Kraven på den svenske tränaren har varit hårda. Det räcker inte med att FCK leder den danska ligan. Fiaskot i Champions League-kvalet och Europa League blev Nilsson fall.

Jag kan inte påstå att jag är förvånad över den här utvecklingen. FCK-ledningen nöjer sig inte med att vara bäst i Danmark.

Nu får vi se vad som händer med Nilsson. Hans kontrakt med FCK sträcker sig över säsongen 2014, så han kastas inte ut på gatan precis.

FCK är en klubb som ställer stora krav. Det var säkert Rolle medveten om när han lämnade Malmö FF. Överhuvudtaget är det en otrygg tillvaro att vara tränare för en elitklubb.

Malmö Redhawks är en klubb där tränarna alltid lever farligt.

Stundtals hyfsat spel hemma i söndags mot Södertälje, men bara en poäng.

Jag vill så gärna se Redhawks i play off, men jag är tveksam till om det går vägen.  Om FCK:s insats beskrivs i fiaskotermer vad ska man då säga om Redhawks insats säsongen 2011-12?