I söndagens Kvällsposten listade jag mina 10 bästa sporthändelser och 10 höjdare jag har mött.
Plus en krönika.
Jag fick en enorm respons. Via mejl, sms och telefonsamtal.
Naturligtvis är det svårt att göra såna här rankinglistor. Risken finns att man glömmer bort en del pärlor.
I lördags tittade jag på en dvd om Malmö FF:s historia och det slog mig vilka fantastiska upplevelser jag varit med om med MFF.
1979 var året då MFF presenterade sig i Europa.
Semifinalsegern över Austria Wien gav en finalbiljett mot Nottingham Forest.
Jag minns hur Malmö Stadion simmade i ett glädjerus sedan Tommy Hansson fixat finalavancemanget genom att nicka in 1-0 mot Austria Wien.
1979 jobbade jag på Skånska Dagbladet. Jag bevakade Europacupfinalen för SkD tillsammans med sportchefen Gunnar Bengtsson. Kvällsposten hade till finalen chartrat ett helt plan. Tror att KvP-sporten då kunde mönstrat ett helt fotbollslag av reportrar.
MFF föll med 1-0 mot Nottingham, men belönades helt riktigt med Bragdmedaljen, för det var verkligen en bragd att ta sig till final i den finaste av alla cuper.
Extra stolt den där majkvällen 1979 i Münchens OS-stadion var jag över att en barndomsvän, Puskas Ljungberg och en klasskompis (reservmålvakten Arne Åkesson) fann med i MFF-laget.
Puskas var en fantastisk fajter på planen. Guld värd för sitt eget lag. Ett monster att ha som motståndare. Redan i tidig ålder gjorde Puskas sig känd som en dålig förlorare. Jag önskar att det fanns en spelare av Puskas kaliber i dagens MFF.
Under Roy Hodgson-eran gjordes också en massa fina internationella resultat. Jag fick gåshud när jag såg inslagen från MFF:s bortabragd mot Inter.
MFF:s ordförande 1979, Hans Cavalli-Björkman, sa till mig efter finalförlusten mot Nottingham.
- Det är här, i Europatoppen, som vi ska vara!
Jag tyckte inte det var något konstigt med den kommentaren.
Man kan onekligen säga att tiderna har förändrats…


Senaste kommentarer