En enig Högsta domstol frikänner Simon Lundström för barnporrbrott. De mangateckningar som han har haft i sin dator föreställer visserligen barn och är pornografiska, anser domstolen, men bedömer att det inte var tillräckligt allvarligt för att fälla Lundström. Domstolen poängterar också att det är fantasifigurer. En av bilderna var mer verklighetstrogen, men domstolen anser inte att det enda innehavet räcker för att fälla honom.
Fiktiva bilder på nakna barn i sexuella situationer tycks alltså, enligt detta prejudikat, vara okej så länge de inte är alltför lika riktiga barn. Den friande domen är en seger, för Lundström personligen, men också den konstnärliga yttrandefriheten. HD lyfter fram allt det aldrig har varit lagstiftarens avsikt att förbjuda bilder på nakna barn generellt.
Men debatten om barnporrlagstiftningen borde inte sluta med detta. Hur verklighetstrogna bilder behövs för att de ska vara illegala? Hade det räckt om de typiska uttrycken för manga, till exempel onaturligt stora ögon, hade tagits bort? Domen väcker en mängd frågor.
Dessutom är själva barnporrlagstiftningen, som bryter mot grundlagens förbud mot förhandsgranskning av material, problematisk och ett resultat av en riksdag som inte förmått att stå upp för grundläggande principer gentemot lobbygrupper som använder sig av argument om barnens bästa. Domen visar att det fortfarande kan vara kriminellt att fantisera fram vissa bilder och låta andra titta på dem. Det är ett slags kontroll över våra tankar som inte är rimlig.
I morgon skriver jag en längre artikel om fallet på Expressens kultursida. UPPDATERAT: Här är den mer utförliga artikeln jag skrev om domen i lördagstidningen.
***
Här kan domen läsas i sin helhet.
***
I denna bloggpost från HD-rättegången finns också länkar till alla Expressen Kultur-artiklarna kring mangamålet.
