Huvudförhandlingarna idag i Högsta domstolen i Mangamålet innehåll kulturanalys som skulle göra vilken Konstfacksprofessor som helst svettig.
Riksåklagaren Hedvig Trost frågade de båda sakkunniga vittnena Fredrik Strömberg, ordförande i Seriefrämjandet, och Johan Höjer, adjunkt vid Högskolan i Gävle, vad avsikten är med mangabilder i genren Lolicon?
Ja, vad är avsikten med konst? Är porrmanga överhuvudtaget konst? Fredrik Strömberg sa att det utan tvivel är det. Riksåklagaren linje var att bilderna bara är barnporr.
I en av pauserna hörde jag några av åhörarna skämta om att det kallas för ”erotisk konst” när tavlor med naket riktar sig till fint folk, och ”porr” när publiken är simpla seriefans.
Johan Höjer sa vid ett tillfälle uttryckligen ifrån att han inte ville agera smakdomare i rätten.
Jag förstår honom, av både principiella och praktiska skäl. Porr kan vara konstnärlig. Och konst kan vara porrig. Att dra gränsen var det ena slutar och det andra börjar är ohyggligt svårt.
Riksåklagaren uppehöll sig länge vid att mangafigurerna inte har könsbehåring och inte har genomgått full pubertetsutveckling. För mig var det en nyhet att seriefigurer överhuvudtaget kommer i puberteten? När får en mangaflicka mens?
Det är lätt att göra sig lustig över de juridiska detaljerna som blir absurda när offren är tecknade fantasifigurer. Men Mangamålet har fått allvarliga konsekvenser. Den åtalade Simon Lundström konstaterade torrt på domarens fråga om ersättning för inkomstbortfall, att hans översättningsfirma inte går särskilt bra längre. Bland annat slutade Bonniers att använda hans tjänster efter tingsrättsdomen.
Importörer har också avskräckts från att köpa in vissa japanska seriealbum. Och vilken självcensur som domen har utlöst hos konstnärer, museer och förlag kommer vi aldrig att få reda på.
Försvarsadvokat Leif Silbersky höll en pregnant slutplädering där han vädjade till det sunda förnuftet. Sverige skulle bli ett unikt land i Europa vid en fällade dom, sa han.
Han påminde om de gamla sedlighetsdebatterna kring Vilgot Sjömans Nyfiken Gul och Ingmar Bergmans Tystnaden, och sa att vi måste vara vidsynta kring konstbegreppet.
Tingsrätten fällde mangabilderna, liksom hovrätten. Det råder ingen tvekan om att lagen är utformad så att det är kriminellt att framställa, spara och titta på sexuella bilder som föreställer barn, oavsett om barnen finns på riktigt eller är fiktiva,
Det som HD nu ska ta ställning till är om bilderna föreställer minderåriga människor, och om Simon Lundström har haft uppsåt till barnporrbrott, alltså om han sparade bilderna för att använda dem till sexuell upphetsning, eller i undervisnings-och forskningssyfte.
Domstolen måste också avgöra om bildernas väsentliga syfte är att hetsa upp åskådaren eller om det handlar om bilder med konstnärligt värde.
Ordet ”smakdomstol” har sällan haft en sådan bokstavlig betydelse som i Mangamålet.

***

Länkar till några av artiklarna som Expressen Kultur har publicerat kring Mangamålet: Intervju med Simon Lundström, bakgrund till lagstiftningen, PK-debatt om målet, den tveksamma sekretessbeläggningen, fällningen i hovrätten, och om ett nytt seriemagasin som utmanar lagstiftningen.