Vilket party, vad roligt det var! Tack alla fantastiska pristagare, tack till alla som fixade festen och – alla som kom förstås. Läs mer om allt som hände och vilka som var där på dagens ”Bekantas bekanta” i Expressen. Thomas Mattsson bloggar också några glimtar från kulturkalaset.

I dagens tidning intervjuar jag årets Björn Nilsson-pristagare Johan Hakelius.

Författaren Aase Berg, kritiker i Expressen, får idag Aftonbladet Kulturs litteraturpris för sin kacklande diktsamling Liknöjd fauna. Förra året fick Nils Schwartz Aftonbladet Kulturs Axel Liffner-stipendium för sin kulturjournalistiska gärning. Vi är särskilt glada och stolta över att Expressenmedarbetare belönas två år i rad av värsta konkurrenten. Aase Berg fick förra året även DN Kulturs nyinstiftade kritikerpris Lagercrantzen.
Dessutom fick hon förra året 30 000 kronor av en anonym läsare av Expressen Kultur som skickade en check till redaktionen, som tack för hennes artiklar. Prisregn var ordet. Grattis, Aase – igen! Grattis förstås också till Kristian Lundberg, även han medarbetare på sidan, som nyligen fick Sydsvenskans kulturpris. Han har fått så många priser sedan framgången med Yarden att jag tappat räkningen för länge sedan.

UPPDATERAT. Expressens Leo Lagercrantz fick ikväll Aftonbladet Kulturs ”Hummerkniven”, som ska vara ett slags hederspris till liberala skribenter som står för det som är ”sant och relevant”, om jag förstått det hela rätt. En idé som Åsa Linderborg fick i helgen, enligt en intervju i morgondagens tidning. Oklart om priset återkommer nästa år, eller är en one shot till Lagercrantz ära, efter sina artiklar kring Lundin och Bildt.

Diktatorns hantlangare knäckte i somras fingrarna på den syriska satirtecknaren Ali Ferzat. Så snart han hade kvicknat till ritade han efter bästa förmåga ett självporträtt från sjuksängen. Den bandagerade Ferzat kisar där genom ett igenmurat öga och ger långfingret.
Hade de huggit armarna av honom hade han förmodligen gjort en fuck you-teckning med munnen. Satiren har alltid varit en murbräcka för yttrandefrihet och pressfrihet, en sanning som befästs under den arabiska våren.
Men en demokrati behöver förstås också sina satiriker. Småpåvarna, kotterierna, fundamentalisterna och den idiotiska samtiden måste alltid få sina fiskar varma. Det visste August Strindberg, som nu firas 100 år efter sin död. Röda rummet, en vällustig slakt på allt från barnsliga bohemer till statens absurda byråkrati, blev både hans litterära genombrott och betecknande för 80-talisterna som ville föra upp samhällsproblem till ytan.

Även Expressen Kulturs satirspalt sedan 20 år, Ankan, söker sina ämnen i den svenska dammen. Så gott som varje söndag rullar litteraturkritikern Nils Schwartz något eller någon i tjära och fjädrar, senast författaren Bengt Ohlsson och hans pamflett mot kulturvänstern. Annars för satiren en tynande tillvaro i dagspressen, för att i stället blomstra i andra forum, som till exempel serievärlden. Men något säger det om satirens och humorns status i Grönköping, för att tala med Albert Engström, att jag inte har förmått hitta ett enda renodlat satirpris, medan det finns upp emot 200 litteraturpriser. Det känns därför som att det är hög tid för Expressen att gripa in.
Vi delar sedan länge ut priser för kulturjournalistik, teater, ungkultur och musik, men instiftar i år även Ankan, ett genreöverskridande satirpris.
Vinnaren får en nygjord statyett av Marianne Lindberg De Geer, en konstnär sällsynt skicklig på att förena humor med allvar, vilket ju också är en god satirikers främsta kännetecken.

Martin Schibbye och Johan Persson överklagar inte domen för terrorbrott. Det verkar klokt att inte utsätta sig för ännu en skenprocess.
Istället meddelade de i dag att det finns en tradition av förlåtelse i Etiopien, som de ”väljer att lita på”. Det ödmjuka uttalandet ger Etiopien en chans att benåda dem utan att förlora ansiktet.
Det är också ett tecken på att det intrikata politiska spelet intensifieras: Carl Bildt och UD måste trycka på rätt knappar. Allianser måste bildas och nyckelpersoner smörjas eller hotas.
Förhoppningsvis har man lärt sig något från det monumentala misslyckandet i fallet Dawit Isaak om hur man ska hantera lynniga regimer som hatar pressfrihet.
Schibbye och Persson måste få komma hem och försöka att fortsätta sin granskning av hur det delvis Lundinägda Africa Oil påverkat övergreppen och folkfördrivningarna i Ogaden. Under tiden bör andra reportrar ta vid, inte minst för att visa Etiopien att individer kan fängslas, men inte viljan att ta reda på fakta.

***

Läs Expressen Kulturs tidigare artiklar om Schibbye och Persson, Lundingruppen och Bildt.

Börja året med en dikt. Stig Larsson läser i videon ovan delar av ABC, en så gott som okänd del av hans produktion. Diktsamlingen skrevs 1987 på uppdrag av Bildhuset, som gav ut den i en liten utgåva till sina kunder. Electronicagruppen Differnet spelar till uppläsningen. Urvalet kan även läsas här och i en intervju berättar Differnets Peter Jackson om samarbetet, som kommer att vara en del av gruppens kommande skiva Little brittle. Gott nytt år!

**

Ett par artiklar som jag har skrivit den senaste tiden, men inte länkat/publicerat på bloggen: 2012- tillnyktringens år? och Vilken kass julklapp. Skrev också nyligen en artikel för Guardian om den norska smörkrisen, som trycktes i Expressen i en omarbetad version.

Åklagaren yrkar på 18,5 års fängelse för Martin Schibbye och Johan Persson, för terrorbrott och olaglig inresa i Etiopien. Dagens dom är fruktansvärd, men väntad. Etiopien har fått internationell kritik för sina vaga och breda terrorlagar, och det politiserade rättsväsendet dömer i maktens smak – hårt och skoningslöst.

Det är en för Sverige exceptionell situation att tre svenska journalister, förutom Schibbye och Persson också Dawit Isaak, sitter fängslade i utlandet för att ha gjort sitt jobb. Även om UD säkerligen har lagt ner mycket arbete, har man misslyckats grovt. Jämför till exempel med den amerikanska journalisten som häromåret åkte fast i Etiopien på samma sätt som Schibbye och Persson. Hon utvisades, men lyckades undgå åtal.

Det enda utvägen för de båda svenska journalisterna, som befann sig i Ogadenprovinsen för att granska Lundingruppens påverkan på konflikten i området, är benådning. UD måste vända på alla stenar för att försöka påverka utgången i den riktningen.

Kungens huvud i den ökända sexbilden är, av allt att döma, inklippt från ett inslag i Hundra höjdare. Ansiktet kommer från en video, då kungen och fröken Sommerlath 1976 för första gången berättar om sin kärlek i tv.
Monarken blev ”strippkungen”, vanärad i medier världen över, genom fusk med ett Youtube-klipp. Hur Filip och Fredrik ska kunna skruva det här ytterligare i sin populära poddradio på torsdag är en gåta.
Det var Flashbacksignaturen ”Stig-Britt” som gjorde upptäckten och i natt skickade ”Flashback CSI” ut ett jublande pressmeddelande om den ”terjade” kungabilden. Det pinfärska ordet kommer från forumets och Terjadebloggens avslöjande om att den hyllade naturfotografen Terje Hellesø fejkade sina lodjursbilder. Både Sveriges Radio, som belönade Flashbackgrävarna med sitt nyinstiftade journalistpris, och pristagarna själva gläds nog lite extra i dag. För det här är väl ett bevis för att det är viktig journalistik som bedrivs på Flashback? Till och med hovet hyllar ju ”Stig-Britt”!
Även Expressen ger honom ett välförtjänt erkännande för sin upptäckt. Tiden är förbi då journalister snodde uppgifter från bloggare och andra nätaktiva utan att ange källan.
Det gäller dock att hålla isär diskussionerna. Ingen har ifrågasatt att kollektivet på Flashback, eller att forumets enskilda detektiver, kan hitta ny information. Ibland saker som hade varit knepigt för vilken resursstark redaktion som helst att ro i land.
Kritiken gäller att storögt, som Sveriges Radio, försöka klä det i en publicistisk dräkt. För varje avslöjande går det hundra anonyma övertramp, kränkningar och tveksamma uppgifter, som ingen behöver ta ansvar för. Det kan aldrig vara en journalistisk verksamhet värd namnet.
Men ”Stig-Britt” har gjort en insats genom att gå vidare på Expressens avslöjande om att bilden sannolikt var manipulerad. Att gangstern Mille Markovic bild nu visar sig vara klipp-och-klistrad från ett nöjesprogram på Kanal 5 säger egentligen allt om den dokusåpa som monarkin har blivit. Familjen Bernadotte är fiktionaliserad till den grad att även skandalerna visar sig vara skådespel.

***

Läs gärna min tidigare Flashback-artikel och lyssna på inslaget i SR:s Medierna där den tas upp.

Den frågan ställde jag under fredagens säsongsavslutning av KulturExpressen, som helt vigdes åt August Strindberg. I fredags publicerade vi också första delen i vår nya serie ”Giftas 2.0″, där vi låter författare skriva en novell, inspirerad av hans klassiker om äktenskapet och kvinnosaksfrågan (Giftas kan f ö kan läsas i sin helhet på Litteraturbanken). Den första delen är skriven av Augustprisnominerade Amanda Svensson, också kritiker i Expressen. En ny novell kommer i mellandagarna. Vi har även startat twitterkontot – @EnDjeflaMan – där vi från och med nu och under hela Strindbergåret 2012 kommer att skicka ut citat från Strindbergs verk och länkar till de nyskrivna novellerna. Läs gärna Johan Hiltons artikel där han presenterar vår serie.

Se säsongens sista KulturExpressen. Johan Hilton leder debatt med Ulrika Knutson, Lena Einhorn och Marcus Birro om August Strindberg.

KulturExpressen recenserades nyligen och beskrevs som ”smart, uppkopplat, rappt och intressant.” I februari är vi tillbaka med en ny säsong och sex nya program. Det redaktionella innehållet görs av Expressen Kultur, men programmet filmas och sänds i samarbete med Axess TV.

Se tidigare avsnitt på Expressen TV eller som podcast-tv i Itunes.

1. JAG, JAG, JAG. Om den självbiografiska trenden i litteraturen. Johan Hilton leder debatt med P O Enquist, Unni Drougge, Mats Jonsson. Karin Olsson intervjuar Stig Larsson, aktuell med Realism.

2. SLUT PÅ FRIHET?. Om liberalism och frihetsbegreppets status i västvärlden. Karin Olsson leder debatt med Göran Rosenberg, Isobel Hadley-Kamptz och Daniel Suhonen. Johan Hilton intervjuar Ulrika Wallenström, som nyöversatt Thomas Manns idéroman Bergtagen.

3. BIBLIOTEKET SOM FÖRSVANN. Om en bildningsinstitution i kris – skolbiblioteket. Karin Olsson leder debatt med Annina Rabe, Gunilla Hammar Säfström och Fredrik Segerfeldt. Johan Hilton intervjuar Rasmus Fleischer, aktuell med Boken och biblioteket.

4. DEN LITTERÄRA SCENEN. Om att röra sig mellan teatern och litteraturen. Johan Hilton leder samtal med Rikard Wolff och Staffan Westerberg. Karin Olsson intervjuar Åsa Linderborg om hennes förestående dramatikerdebut.

5. PRESS UNDER PRESS. Om papperstidningens kris. Karin Olsson leder debatt med Christina Jutterström, Jan Gradvall och Björn af Kleen. Johan Hilton intervjuar Stina Dabrowski, aktuell med en bok om sitt liv och konsten att intervjua.

6. EN DJEFLA MAN. Om Strindberg och samtiden. Johan Hilton leder debatt med Ulrika Knutson, Lena Einhorn och Marcus Birro. Karin Olsson intervjuar teaterkritikern Margareta Sörenson, som nästa år debuterar med en pjäs om Strindberg och hans yngsta dotter.

Vem som helst hade kunnat bli paranoid när man vet att USA förmodligen helst skulle vilja se en bakom lås och bom. Men inte ens Malou von Sivers oändligt vänliga intervju med Julian Assange i TV4 som visades i går kväll lyckas väcka sympatier för Wikileaksgrundaren.
Han åberopar ”naturlig rättvisa”, att han känner att situationen inte är rättvis. Han klagar på att det svenska rättsväsendet inte vill ringa eller komma till Storbritannien för att förhöra honom. Assange påstår vidare att Expressen har beskrivit honom som en ”brutal våldtäktsman” och säger i samma andetag att tabloider skrivit att han är Mossadagent och djurplågare. Halvsanningar och lögner förblir oemotsagda.
Ja, Sverige kan lämna ut honom till USA, men vägen dit är mycket lång. Även Storbritannien skulle kunna lämna ut honom.
Varför Assange fortsätter sin fåfänga kamp mot att komma till Sverige och klara av förhören om anklagelserna om sexbrott förblir obegripligt.