Nej, jag har inte varit där. Inte ens för en snabb tur. Helvetet, alltså. Men jag har cyklat på Övre Husargatan närmast dagligen sedan ombyggnadsarbetet satt igång i början på förra året. Det går inte snabbt. Tvärt om är det märkligt lojt och många gånger drar arbetet på sig ett löjets skimmer, men problemet är … Läs mer →

Schweiz–Sverige kändes ju inte på papperet som en rysare. Men alplandet har presterat bra genom VM, inte speciellt förvånande, för landet har hockeymässigt utmanat rejält de senaste tio–femton åren. I år har de slipat bort ojämnheterna, varit på tårna varje match och en final var guld värd för schweizarna. Trycket de inledde finalen med var … Läs mer →

Sverige har gnetat på i hockey-VM. Men trots straffvinsten mot Kanada var det inte helt övertygande. Visst har Sedinarnas med Loui Erikssons inträdde i turneringen inneburit att Tre Kronor fått ett vasst vapen. Men de övriga spelarna har alldeles för lätt hamnat i brygga. Finland har däremot spelat explosivt och vasst i syd-nord-hockey. De har … Läs mer →

I den kvävande hettan cyklar vi över Sahlgrenska, ner mot Götaplatsen, förbi det inledande kaoset med Göteborgsvarvet och ner till pappas lägenhet vid Gamla Ullevi. Vi tar hand om post, vattnar och cyklar så småningom söderut. Lillkillen (som banne mig inte är så lite längre) är tillsammans med några klasskamrater posterade vid en mässa på … Läs mer →

Det intressanta med Edlers bentackling mot Staal är att det är något av Kanadas taktik mot ”chicken swedes”. Att gå in och proppa elakt, för att skapa förvirring i stället för hockey. Svenskarna brukar gå på det, men här blev det tvärt om. Team Canade skakades om, ryade och skällde, men kom aldrig riktigt in … Läs mer →

Jag har sett tendensen hos Tre Kronor. Men hos ryssarna var den än värre. Oförmågan att skapa energi i laget, oförmågan att spela ett konsekvent, bra försvarsspel. Solen gjorde att jag dröjde, så jag kom in i andra perioden. 2–1 till USA och det är USA som skapar chanserna och målen, i boxplay! Ryssarna verkar … Läs mer →

Gamla Ullevi i går. Över 12000, två klackar som stöttar varandra och som pulvriserar motståndarnas lilla, entusiastiska. Tv-bolagen på plats, fullt medialt pådrag. Allsvenskan, trots sin rent sportsligt mediokra nivå (åtminstone i internationellt perspektiv) lockar. Även i en match som IFK Göteborg–Halmstad. Blåvit kraft. Så kommer jag, dagen efter, till Lindevi i Lindome. Damallsvenskan. Jitex … Läs mer →

Det var Jörgen Lennartsson, Elfsborgs tränare, som sa det. ”IFK Göteborg har allsvenskans just nu bästa försvar.” Han sa det efter nollnollmötet i mitten av april. På Gamla Ullevi i går kunde han sagt det igen. Darrade Blåvitt på försvarsmanschetterna i slutminuterna förra året är laget skrämmande resolut i år. Det är det som gör … Läs mer →

Kvitterat och klart. Foto: JAN WIRIDÉN Toppfotboll i Sverige kanske inte blir bättre än så här. Det innebär mer kamp än skönspel, fler felpass än läckra precisions pass i djupled. Men inte desto mindre dramatik. När MFF:s Tokelo Rantie gör sin raid på pass från Jiloan Hamad i första halvlek, ser vi från pressläktaren att … Läs mer →

Vi träffas på redaktionen, åker tillsammans ut till Kamratgården, Big T och jag. Solen, som blek har hängt över stormig vårsky, är nu gömd bakom gråa moln. Jag är klädd, Big T är det inte. Han har rock, en lös knapp, som nyligen gett upp, och är tunt klädd under. Han försöker hålla kylan stången. … Läs mer →