Att en fotbollsarena mår bäst av levande läktarkultur kan alla vara överens om. Häftig stäming i klackarna, röststarka ramsor och sånger, tifon, flaggor, banderoller; allt är ett mäktigt stöd till respektive lag. Det blir extra tydligt under ett derby. Men när Blåvittklacken bränner av ett gäng bengaler innan den redan försenade matchen, ja, då är … Läs mer →

Vi snackar derbyfeber. Kvart över tre är 17169 biljetter sålda. En bit kvar till utsålt, men trångt och gott redan nu. Gaisarna har mutat in Poseidon och Gustav II Adolf, dekorerat bronsgubbarna inför matchen i kväll. Blåvitt håller sig sansat, men så är laget också bortalag i kväll. Det är två lag som inte riktigt … Läs mer →

Man tror knappt att det är sant. Den fattbara 5–1-ledningen är stabil. Efter 20 minuter är det som det ska vara. Den röda maskinen har skoningslöst malt ner det vita motståndet. Anfallen är rappa och effektiva, skotten sitter precisa och noggranna, försvaret håller motståndet stången. Det är komplett. Men… Plötsligt äter vita sig ifatt. På … Läs mer →

Det mesta är nedpackat. Men inte allt. Det är ett hälsosamt kaos då jag och lillkillen ska agera flyttlag. När vi kommer på plats tillsammans med Z:s minsting, som minsann inte är så liten (snart ikapp mina 177 cm), finns det ingen flyttbil på plats. Jag sätter ändå igång för vädret är med oss. Grått, … Läs mer →

Jag sätter mig själv på jobbet. Ska prata med några av fotbollens filosofer här i stan; Mikael Stahre och Alexander Axén. IFK:s respektive Gais. Två lag som inte riktigt klickat fotbollsmässigt den här säsongen och där kanske framför allt Gais, bäst i stan 2011, inte levt upp till förväntningarna. Gais-Alec går bra, han sitter och … Läs mer →

Precis innan vi lämnar, Big T och jag, GT:s redaktion ser jag ett meddelande från Joel Alme. Kan ju kännas som en tanke då vi, Big T och jag, är på väg mot IFK Göteborg–MFF och dessutom kommer precis när MFF-supportrarna defilerar förbi vaktade av en uppsjö poliser. Avenyn är avspärrad och de till Göteborg … Läs mer →

Jag har passerat den där mållinjen några gånger. Vet hur det känns att komma in på lätta fötter med en kraft som om det lätt vore att springa ett nytt varv. Den där endorfinkickade euforin som gör kroppen stark, lätt som en fjäder och andningen i perfekt harmoni med alla organ i det märkliga, mänskliga … Läs mer →

Jag har sprungit några gånger. Första gången 1997, då jag var så vältränad och motionsmässigt i klass att jag undrade om jag inte skulle passa på att ta ett extra varv. Då sprang jag, lovvärt, för en kvinna som tvingats hoppa av på grund av hon nyss genomgått behandling för bröstcancer och inte riktigt var … Läs mer →

Jag är inbjuden till Stadsteatern på gamla meriter. Jag är lockad, går dit och vill känna fläktandet av teatern, skådespel och bröd. Utanför regnar det tyngre än en Bob Dylantitel. Inne i foajén på andra plan är skådisarna samlade mangrant och de är fnissiga, för det här är bara ytterst små smakprov ur pjäser som … Läs mer →

Den har legat och lurat, en ilande känsla som blixtrar till då och då och gör mig oförmögen. Åtminstone på det lilla. Det är en retning, en smärtförnimmelse som ilar i vänster ben, mellan höft och knä. Jag försöker identifiera den, men har svårt att hitta. Dum som är jag fortsätter jag spela och nu … Läs mer →